natassa.blogg.se

Sista dagen på månaden. Jag sitter vid kanten av skrivbordet då solen precis har börjat sin resa förbi mitt fönster. Har lite svårt för ljuset idag. Ögonen värker. Jag pressar pekfingrarna över ögonlocken och trycker. Jag pressar en hård boll mot nacken, axlarna, skulderbladen. Jag känner mig trött och förkyld idag, men dricker knappt mitt kaffe.

 

Har fastnat för ännu en lifestyle youtuber, som får allt att se så vackert och konstnärligt ut. Trots att hon visar sina låga dagar, men hennes lows är värda en hel video, med soliga hörn och kärlek och matlagning. De är vackra lows, nästan artificiella. Mina lows förkroppsligas i att jag bara sitter vid mitt skrivbord och inte gör något. Mina lows är också rätt städade. Jag låter aldrig mitt rum vara stökigt, försöker ändå göra något åt mitt utseende, som att noppa allt hår ur mitt ansikte (hej pcos), slänga på en ansiktsmask, kanske till och med städa. Men det är oftast efter att jag har suttit vid mitt skrivbord och inte gjort någonting i någon dag.

 

Mina lows är inte kreativa. Det är därför de är lows. Jag orkar inte skapa, och det tar inte så lång tid att få ordning på ett enda rum om det nu skulle råka vara stökigt (det är det aldrig). Har väl varit i någon slags kontinuerlig kris i flera månader, egentligen, men igår började jag skriva en novell, och jag tar massor med bilder. Jag önskar att jag kunde göra mer, att allt kunde vara mer regelbundet, men det är svårt att skapa vanor när man väl har fallit ur dem. Om jag skriver varje dag igen, eller åtminstone varje vecka, kanske till och med delar med mig av något, kanske det eventuellt kan bli en vana igen.

 

Jag vill lära mig spela piano och måla, men jag orkar inte.

 

Jag mår oftast alltid bra när jag skriver sånna här inlägg. Jag bara psykoanalyserar mig själv. Jag skriver inte när jag är ledsen längre, eller så har jag aldrig gjort det. Jag tänker för mycket och skriver i huvudet. Har alltid gjort det.