natassa.blogg.se

write like you're running out of time

Första jobbveckan

Kategori: Allmänt

Tekniskt sett är min första jobbvecka inte slut än, eftersom jag jobbar imorgon, men ville skriva ett inlägg och prata lite om hur det har varit.
 
Allt som allt? Jag gillar jobbet mer än vad jag trodde jag skulle. Gillar mina kollegor, ingenting stressar mig eller ger mig ångest, och det är faktiskt inte ett svårt jobb. Det enda jobbiga är att jag får så jävla ont i fötterna av att stå hela dagarna.
 
Det är inget nytt. Har ju jobbat i bokhandel, dock bara extra, och visste sedan innan att jag inte klarar av att stå i flera timmar. Men jag köpte nya skor och de har hjälpt, och alla säger att det blir bättre med tiden, men igår, min fjärde jobbdag och min tredje jobbdag på rad, var oerhört jobbig. Ont i fötterna och ryggen. Svettig och trött. Det är ju asvarmt, och tågstationen må ha lite AC, men det hjälper inte alltid, speciellt inte om vi står ute. Juste, jag jobbar som informationsvärd för Trafikverket. Jag hjälper folk hitta till rätt tåg och så.
 
Förutom smärtan gillar jag allt. Gillar folket (vilket är väldigt förvånande? jag kanske är en people person trots allt). Har träffat väldigt intressanta typer, både kollegor och resenärer. Igår pratade jag med en man som skulle åka med ett fjärrtåg om att skriva, eftersom vi båda gör det, och han var på så bra humör att min första timme svepte förbi i blixtfart. Tycker första timmen och sista halvtimmen är jobbigast.
 
Sedan har vi ju de som jobbar för SJ och MTR som man pratar med ibland. Speciellt MTR. De är alla pensionärer och är så trevliga att jag kan stå med dem i timmar (om jag skulle få). Ålder spelar liksom ingen roll. Vi jobbar alla på samma ställe och pratar med varandra som jämlikar. Det spelar ingen roll om du är 17, 22, 45 eller 70. Det är lite fint ändå. Jag har märkt att det verkligen spelar roll vem man jobbar med (eller går i samma klass som), och hittills har jag haft tur på denna front. Det är inte ofta jag ogillar någon.
 
Utöver detta? Är lika arg som resenärerna på alla förseningar och inställda bussar, för igår kunde jag nästan inte ta mig hem, men vet bättre än att skylla på någon individ. Det var faktiskt någon som gick fram till mig igår och ville klaga på att hans buss var två timmar sen och sedan aldrig dök upp, men han anklagade mig inte, för han förstod att det inte var jag personligen som skapade krocken så att bussar blev inställda. Han ville bara få ur sig det.
 
Igår gick vi på upptäcktsfärd för att hitta blodmånen, jag, min familj och kusin alltså, men vi såg den senare när vi satt och drack prosecco ice på altanen. Lite besviken ändå, men det var en kul kväll.
 
Jag vill ha regn nu. Solen har förstört för mycket och jag skulle gärna vilja sitta här på min lediga dag och se hur det öser ner, men tror tyvärr inte att det kommer ske. Aja, T.S. Eliot får hålla mig sällskap utan regnet.
 
Jag måste säga att jag kanske gillar mitt jobb, men gillar lunchrasterna och lediga dagar mer.
 

Grekland 2018

Kategori: Allmänt

 
Mitt högra öga är irriterat. Min kropp tung. Har en sån där svag huvudvärk som verkar så mycket värre eftersom jag är trött och ömmande. Huset är för varmt, trots att fyra fönster och två balkongdörrar står öppna. Det är varmare i Stockholm än var det var i Thessaloniki igår. Igår var det en sån kraftfull bris över hela staden att jag faktiskt frös lite när vi satt ute utanför flygplatsen och väntade på att få lämna våra väskor. Stockholm gav mig iallafall en sval tillvaro när vi landade mitt i natten. I Grekland var även de flesta kvällar varma.
 
Har varit borta i över två veckor. Känns som en evighet. Vi landade i Thessaloniki och tog bussen till Ioannina. Ca tre timmar, plus flygresan till Köpenhamn och sedan till Thessaloniki. Bussturen från flygplatsen, väntan på ktel som skulle ta oss till mormor och morfar. Vi lämnade huset vid sex på morgonen och var i Katsika vid tio. Tröttsamt. Värt det.
 
Vi var i huset i Katsika i några dagar, och sedan tog vi bilen och åkte i en och en halv timme till Preveza, rättare sagt Vrachos. Jag och Christos alltså. Väl där träffade vi Micka och Vasse och co. och spenderade någon vecka med dem på stranden. Frappe, cigarettrök, grekiska meningar som avslutades på svenska. Mat som jag blev trött på, och ett evigt krig om AC:n eftersom Christos inte ville byta säng för att göra det lättare. En nyckel som vi var tvungna att samsas om. En bakisdag som aldrig ville ta slut. En tur till Parga i en bil med väldigt lite bensin. Alla bensinmacker stängda. Forsränning i en flod bland bergen. Poseiskrivande på stranden. Ett bråk i telefon och tårar som blandades med saltet i havet. Flera vänner från Sverige, alla där på stranden i Preveza, Grekland.
 
Sedan tillbaka till Ioannina. Tillbaka till huset bland fåren och hundarna och grekerna man känt sen barnsben. Ännu ett bråk och ingenstans att ta vägen. En vit flagga i luften och kramar och skuldkänslor. Inga av mina bråk involverade min lillebror. Tårar mitt i natten, spöken i mörkret. The Secret History och gyros och turer till stan för att se sjön och folket och byggnaderna och butikerna. Solen som gassade och svettet som rann. Christos 20-årsdag. Ett beslut, några samtal, och sedan på bussen igen för att spendera de sista dagarna i Thessaloniki, som vi ändå skulle åka från. Mormors tårar när vi försvann.
 
Vi träffade Dimman och Nanna, min gudbror och min kusin. Georgios var också där. På hotelltaket vid poolen, desperata för solen vi inte får under resten av året. Tänkte inte på att det fortfarande var juli och Sverige har en sommar nu. En tur till ett köpcenter där jag köpte äkta Nike skor och undrade vem jag nu har blivit. Middag och promenad till Lefkos Pirgos - det vita tornet i Thessaloniki. En drink utan alkohol och sen sömn. De andra lämnade oss dagen efter.
 
Våra sista dagar fick vi bo hos några familjevänner i deras lägenhet i centrala Thessaloniki. AC, en hund jag blev kär i, det svenska språket och Lejokungen 1 och 2 på TV (och sedan High School Musical 2). En timmes letande för att hitta en stream. Middag och promenad med A, M och C och deras vänner. Såg det vita tornet tre gånger. Sista gången för att vi letade efter busshållsplatsen där vi skulle ta bussen till flygplatsen, som visade sig vara nästan precis nedanför deras lägenhet. En sista tur i stan. Jag köpte böcker.
 
Nu: ledig i tre dagar innan jag börjar jobba på måndag. Sedan jobb i en månad. Sedan SU i ett år. Sedan? Ja, vem vet.