natassa.blogg.se

write like you're running out of time

15/11/18

Kategori: Allmänt

Varning för mental ohälsa.
 
Jag minns hur jag trodde att jag behövde bli värre för att kunna klassas som dålig. Jag minns hur jag tvingade mig själv att sova för lite, äta för lite, skada mig på andra sätt, för att jag tyckte att jag inte var dålig nog än. Sjuka tankar. Idag har jag lärt mig att faktumet att jag ens tänkte så innebär att jag var sjuk. Att min mentala hälsa var så långt ifrån hälsosam att det är otroligt att jag lyckades ta mig ur det där helt själv. För jag gjorde det helt själv. Jag vet inte hur. Jag vet inte när. Jag vet att jag inte är helt ur det egentligen, men jag simmar liksom med huvudet över ytan nu iallafall. Ibland kan en våg svepa över mig och jag återvänder till det där mörkret som är så outhärdligt, men oftast lyckas jag flyta.
 
Fast jag är ju inte helt ute än. Vet inte om jag någonsin kommer lyckas ta mig i land, men jag simmar vidare. Simmar vidare nu när jag känner igen mina tecken.
 
Detat innebär givetvis att jag tycker att jag nu är "för bra" för att fråga om hjälp, vilket kanske är anledningen till att jag försökte bli värre i min tonår. Jag kan inte skaffa hjälp om det inte finns något att hjälpa. Men det finns ju något att hjälpa. Men det är för svagt. Ingen meningen.
 
En dag kanske. Eller så lyckas jag kanske besegra allting själv. Eller inte.
 

14/11/18

Kategori: Allmänt

Är fast i gårdagen, i en lägenhet på Ringvägen med två klasskompisar jag redan har kommit så nära att jag känner fysisk smärta av bara tanken på att vi kommer ses sällan nästa termin när väl praktiken börjar. Mat och snacks och kaffe och te runt ett litet bort i ett litet kök där våra ord nästan inte fick plats. För mycket intelligens i dessa två, i deras teorier och berättelser och deklarationer. Vi var där för att jobba på hemtentan, men under dem fem eller så timmar vi satt där skrev vi nog mest bara under sista halvtimmen.
 
Vi pratade om saker som en gång i tiden var tabu, men som kvinnor idag pratar om med lätthet. Jag fick massage på grund av en hemsk spänningshuvudvärk som vägrade lämna mig förrän jag satt och väntade på tuben vid elva. Vid ett tillfälle låg jag på golvet och vi diskuterade maktsystem, litteratur, klagade på hemtentan, och delade med oss av stunder från våra liv samt planerade skrivstunder för framtiden. En vacker scen jag vill bo i föralltid. Allt som saknades var ett vinglas i handen, men alkohol behövdes helt ärligt inte.
 
Kvinnlig vänskap är så underskattad.
 
Idag har jag jobbat på tentan och lyssnat på ljudbok. Ska fortsätta med det tills det är dags att sova, men i mitt huvud är jag fortfarande på Ringvägen och diskuterar allt möjligt. Så välbehövt.
 
 

8/11/18

Kategori: Allmänt

Skrev ett superpersonligt inlägg, men jag är för snäll för att hänga ut folk. Jag tänker faktiskt på deras känslor.
 
Till skillnad från-
 
Ja du.
 

4/11/18

Kategori: Allmänt

 Tittar upp och ser hur mörkret har smugit sig på mig. Kramat om mig långsamt så att jag knappt märkt av det. Tittar upp och ser hur allting har fått ett nytt sken, allt är annorlunda, och jag vet knappt när det började. Har varit för upptagen med att vara helt inne i mig själv, i mitt huvud, att jag inte har insett att livet fortsätter för andra, där utanför, även om jag inte har varit med.
 
 Texten ovan skrev jag för ett tag sen. Vet inte riktigt vad jag ville åstadkomma.
 
Idag är jag trött. Igår var jag trött. I fredags, torsdags, onsdags var jag trött. Allt jag har att göra, kombinerat med höstmörkret, har gjort mig utmattad. Fick äntligen tillräckligt med sömn inatt, men känner inte att det har hjälpt. Allting liksom staplas på och det känns som om jag kommer krossas under vikten.
 
Skolan, allt vi måste göra och läsa, för saker som jag tycker känns så självklara men som kompliceras så oändligt. Knappt en vecka kvar till nästa tentavecka, och den veckan kommer inte ens vara tom. Fri för oss att jobba. Vi kommer ha studiebesök, behöva vara klara mitt i veckan så att vi måste använda oss av första helgen eftersom vi inte kommer veta hur vi kommer jobba under veckan. För lite tid. För mycket krav.
 
Stressar över praktikplats. Har en intervju nästa vecka, men bara en. Har inte lyckats få till någon annan. Dessutom skriver jag på en roman just nu för NaNoWriMo för att jag är dum i huvudet. 7500 ord just nu. Vill ha 10 000 innan dagens slut. Kommer nog inte lyckas. För trött. Måste plugga. Har inte ens tid att läsa för skojs skull. Till och med mitt sociala liv fick för sig att faktiskt få liv nu, och min tid blir mindre. Jag är givetvis glad över att få hänga med folk och göra grejer, men november är för stressig. Det var iofs oktober också. Allt, för stressigt.
 
Amanda sa, "bra att vi har valt en karriär med deadlines" när vi klagade över just deadlines.
 
Men deadlines är bra. Älskar allt. Önskar bara att jag hade mer tid.
 
 

11/10/18

Kategori: Allmänt

Det singlar höstlöv, äntligen. Ett regn av gult och orange, som sedan vilar på den gröna som dekorationer. Välkomna och inbjudna.
 
Igår var jag i Huddinge och umgicks med Oskar och Mia. Jag behövde åka till Södertörn, skolan jag inte går på längre, för att lämna tillbaka en bok i deras bibliotek, och passade då på att åka några stationer till för att träffa dem. För att ge resan mer mening. Oskar mötte mig på stationen och vi gick till Huddinges bibliotek eftersom jag aldrig varit där, sedan tog vi en promenad runt området och han visade mig Huddinge kyrka som var så vacker. Det kändes helt ärligt som om jag var någon helt annanstans. Precis som jag brukar känna när jag är i Trosa.
 
Efteråt köpte vi indisk mat och spelade cards against humanity tills jag var tvungen att åka hem igen. Ödet var på min sida och när jag ringde min lillebror för att prata med honom medan jag gick hem från centrum i mörkret visade det sig att han endast var några minuter ifrån mig och kunde plocka upp mig med bilen. Mamma och pappa parkerade sekunder efter oss, alla hemkomna efter egna äventyr samtidigt.
 
Idag gör jag inte så mycket. Borde svara på lite mejl och skriva några saker. Läsa i kurslitteraturen borde också göras, men vi hade hemtenta nyligen och jag känner mig helt mosig, så jag ger mig själv lov att andas. Att skriva detta, istället.
 
Har en vag känsla av ångest under bröstkorgen. Som om något är eller håller på att bli fel. Något jag måste oroa mig för. Tycker inte om det. Vill riva upp mitt skin och stoppa ner händerna i bröstet och kväva den lilla känslan tills den försvinner.
 
Hösten fortsätter utanför.
 

8/10/18

Kategori: Allmänt

Gjorde mudcake i kopp till frukost för att det är sista dagen på hemtentan och jag fattar fortfarande inte fråga två. Sedan gjorde jag mer för att min familj ska få. Har ignorerat det jag måste göra fram tills nu. Långsamt tagit mig igenom de andra tre frågorna tills endast fråga två återstår. Har äntligen skrivit första paragrafen nu, men har liksom accepterat att det finns en gigantisk risk att jag inte klarar hela tentan denna gång. Det är okej. Kan alltid göra om, även om jag gärna skulle vilja klara mig på första försöket. Men tentan är svår och jag skulle behöva en vecka till att få ordning på mitt första utkast. Aja.
 
Har spenderat senaste veckan med att långsamt lägga till saker i dokumentet och lyssna på ljudböcker. Läste även en bok som kommer ut nästa år. Förlagskunskap har sina perks. Försöker att inte bli stressad. Har hela dagen på mig att skriva klart. Massor med timmar. Lugn nu.
 
Lugn nu.
 
Kanske har varit lite för lugn dock. Aja.
 

1/10/18

Kategori: Allmänt

Borde börja på hemtentan. Borde städa huset, lyssna klart på min ljudbok, duscha. Göra allt jag måste göra för att kunna åka till bokhandeln och hänga med Oskar en stund och ge honom hans sena födelsedagspresent. Men eftersom allt detta är måsten för just idag känner jag mig seg. Har ingen lust att göra något, mest eftersom jag spenderade helgen med att göra just det. Inget. Nu är jag för bekväm.
 
Känner att jag ofta blir för bekväm inom dessa fyra väggar. Mitt rum och min hjärna. Att kliva utanför dem känns läskigt. För mycket. Därför är isolering min grej. Jag vet att folk inte förstår det och tror att jag är en dålig vän, person, som inte hört av sig eller svängt förbi, men hur ska jag kunna förklara att jag är en fånge i mig själv, men att jag trivs så mycket i fängelset och blivit så van vid dess kedjor att det känns mer som ett straff att bli fri? Det kan jag inte, så jag gör det inte.
 
Måndag idag. Första oktober. Dags för nya tag. September var en bra månad. En intensiv månad. Oktober kommer bli lungnare, men jag hoppas att det inte leder till gamla vanor på grund av det. Har ju redan förändrats så mycket det senaste året, så nu hoppas jag att jag lämnade allt det dåliga i mig vid tröskeln. Vilket tröskel? Bra fråga.
 
 
 

Garderoben känns rätt så trång

Kategori: Allmänt

Ibland är det svårt att inte krypa tillbaka in i garderoben. Den är ju så trygg. Varm. Men trång. Oerhört trång. Och syret tar slut alldeles för fort och man kvävs hälften av tiden. Så hur tryggt är det egentligen? Det är väl bara en illusion av trygghet, men det innebär inte att luften utanför inte är giftig.
 
Ibland så bara känns det som om alla antar att man är hetero och man liksom orkar inte rätta dem. Orkar inte, just in case de är homofober. Orkar inte, just in case.
 
Hittade detta i mina utkast. Hade hoppats på att fortsätta på den, men detta räcker väl. Allt är tydligt nog, och orkar inte gömma min oro. Så. Här.
 
 

29/9/18 - Bokmässan

Kategori: Allmänt

Wow, okej. Hej.
 
Bokmässan 2018. Pågår just nu. Tredje dagen. Jag kom hem till Stockholm igår kväll och var bara med på två. Eftersom jag går förlagskunskap just nu betalade skolan för entrébiljetterna till oss för hur många dagar vi nu ville vara där. Resten fixade vi själva, men pengarna jag har lagt ner på den här resan har varit så värt det. Så så värt det.
 
Åkte till Göteborg i onsdags, helt själv (vilket är en vinst i sig själv), strax efter en lektion, så jag valde att packa väldigt lätt så att jag kunde bära med mig allt. Vi fastnade i Katrineholm i två timmar, men annars var det en helt okej resa. Träffade Martina på perrongen, som då studerar i Borås just nu, men som kommit till Göteborg för att umgås med mig en kväll. Middag på Pinchos och sedan fick hon sova med mig i mitt hotellrum. Sedan började själva mässan.
 
Vi hade ett schema på vad vi i klassen skulle göra, men det visade sig att det var väldigt mycket fri tid, vilket var bra. Vi lyssnade på intressanta paneler, fick prata med förläggare och en massa häftiga människor. Torsdagen och halva fredagen var ju bara för branschfolk och inte allmänheten, så vi fick chansen att mingla med en massa människor innan resten av folket fick det. Oerhört fint av dem ändå.
 
Helt ärligt börjar allting kännas lite suddigt, trots att det endast gått två dagar. Borde ha skrivit ner saker, men ville för en gångs skulle leva i nuet. Tog knappt några bilder! Mycket olikt mig, men jag är ändå glad. Mycket intryck som lämnade mig utmattad, men detta minns jag. Jag hälsade äntligen på Elis Burrau i en korridor snabbt och sa att jag älskade Karismasamhället. Han mindes mig eftersom vi har rört oss i samma kretsar några gånger, men jag hade verkligen inte förväntat mig att han skulle minnas. Coolt ändå. Har ju velat säga något till honom varje gång, men inte vetat hur. Känns bra att ha lättat på hjärtat.
 
Sedan pratade jag lite kort med Theodor Kallifatides när jag skulle få min bok signerad. Sa lite på grekiska, men vet helt ärligt inte om han uppskattade det. Han frågade mig om pappa var grek. Jag sa båda. Jag sa att mitt namn stavas med två s. Det förbryllade honom, eftersom den grekiska stavningen är med ett. Vi kom fram till att det var för att inte förvirra svenskarna. För att jag heter Natássa och inte Nataaaasa. Väldigt intressant konvo. Ångrar inget.
 
Såg coolaste Athena Farrokhzad läsa Brev Till Europa, som jag sen köpte. Såg Samir och Viktor lite kort eftersom vi skulle prata med Claes Ericson från Bookmark förlag. Sa att jag gillade en mans hatt under ett mingel. Han sa att det var en keps. Vi pratade en stund, och sedan fick vi deras visitkort, trots att de antagligen inte tar emot praktikanter. Thorén och Lindskog hette förlaget. Litet, med fokus på tyskspråkig litteratur. Coolt ändå. Vårt samtal kändes genuint. Om det är något jag har lärt mig under den senaste månaden i denna utbildning är det att förlagsvärlden är varm.
 
Åt på Pinchos igen med några klasskompisar, sedan drinkar på John Scott Avenyn. Tog oss till Natur & Kulturs fest/mingel grej en timme sent. Fashionably late, och väl där fick vi trängas med en massa folk. Gratis vin och öl och cider. Såg min gamla lärare i kreativt skrivande. Vi pekade på varandra, båda lite borta. Kul ändå att alkohol har samma effekt på alla.
 
Har blandat ihop dagarna nu. Kände att det inte var värt att hålla det kronologiskt, men såhär slutade det. Med mig på ett tåg, en massa böcker och erfarenheter i min väska, fortfarande noll koll när det gäller vad jag egentligen vill arbeta med i förlagsvärlden, men fortfarande medveten om att jag ska skriva. Eventuellt. Skriva om de rosa molnen och gröna landskapet utanför Göteborg på tåg 92. Hur allt såg annorlunda ut i denna gyllene sol, och sedan mörker.
 
Jag vet kanske inte så mycket, men jag vet att dessa två dagar är dagar jag kommer uppskatta länge.
 
 
 
 Datorn kraschar varje gång jag försöker ladda upp fler bilder, så vi får nöja oss med dessa
 

24/9/18

Kategori: Allmänt

Tvättar. Ska äta resterna av det jag och Christos lagade igår. Har låtit disken vänta ibland. Städade på lördagen istället för fredagen. Mamma och pappa är utomlands, och jag och lillebror är ensamma. Knappt hemma faktiskt, men ensamma. Har ansvar över all mat, när och vad vi ska laga, handla. Jag valde att tvätta idag, måndag, istället för under helgen, eftersom jag är ledig idag ändå.
 
Jag vet att jag är oerhört lyckligt lottad som fortfarande får och kan bo hemma, vid 23 års ålder, men det har känts bra att kunna vara oberoende. Att kunna göra allting när jag vill istället för när de vill. Det är inte som om de skulle bli arga om jag inte städade en fredag, men jag vill göra det då. Vill få det klart innan helgen så att de slipper tänka på det. Vill känna att jag bidrar med något större.
 
Jag ska bo hemma tills jag åtminstone är klar med studierna. Ca ett år kvar tror jag. Sedan har jag alltid sagt att jag vill stanna tills jag hittar ett jobb som jag faktiskt ska ha i flera år, och helst vill jag ha jobbat ett tag innan jag flyttar. Ha allt iordning innan livet tar en ny vändning. Jag trivs ju oftast här. Kommer bra överens med mina föräldrar. Hjälper till. Behöver inte betala något förutom min mobil, egentligen. Skulle ha bidragit om jag fick mer än studiebidrag och lite lön ibland. Alla familjer gör ju på sitt sätt, och min familj råkade vara väldigt generösa. Väldigt generösa som låtit mig vara kvar som det rädda barn jag fortfarande är (eller åtminstone har varit fram tills nu).
 
Jag är inte lika rädd för framtiden längre. Känns som om jag äntligen har catchat upp efter att ha haft en massa problem när jag var yngre. Problem som nog inte varit synliga för andra.
 
Är snart redo. Snart så.
 

15/9/18 - L'amour - la mort

Kategori: Allmänt

Jag väljer att inte bädda sängen idag. Inte ens slarvigt då man bara slänger täcket över allt. Jag strävar efter det lediga och operfekta idag. Vill kunna lägga mig ner när jag vill utan att känna att det är onödigt att "förstöra". Vill inte att mina kroppsliga behov ska komma sist.
 
Idag vaknade jag runt sex, och trots att både min kropp och mitt sinne är utmattade kunde jag inte somna om, så jag kastade in handduken vid åtta. Uppe nu, kaffekopp i handen, en obäddad säng, och min balkongdörr öppen som vanligt. Trots att jag frös innan. Behöver luften, om endast under en kort stund.
 
Igår var jag i skolan från åtta till sex. Tio timmar med en hel del att göra. Tröttsamt och tillfredsställande. Vecka två är avklarad, men det känns som om jag har gått förlagskunskap i flera månader. En väldigt intensiv kurs, men jag gillar det intensiva för en gångs skull.
 
Efter skolan träffade jag Lef och drog till en release. L'amour - la mort släppte sin andra upplaga av tidskriften, och jag har en text publicerad. Känns overkligt att finnas i samma lilla häfte som så många fantastiska skribenter och konstnärer. Vissa är till och med folk jag ser upp till. Helt sjukt. Vem gav mig rätten att röra mig ens i samma krets som dem? Vi stannade till nio och såg några uppträdanden, och sedan kunde jag inte stanna mer. För mycket talang och för lite sömn för mig. När jag väl klev in i det tomma huset hade jag varit ifrån det i sexton timmar. Och ändå kunde jag inte sova ut idag.
 
Idag har jag en dejt med Bourdieu. Hoppas bara att jag förstår vad han försöker säga. Lite stelt annars.
 
Illustrationer av Evelina Johansson
 

6/9/18

Kategori: Allmänt

När jag ser upp till någon - verkligen ser upp till dem - märker jag att jag inte kan bli deras vän, riktigt. Nu menar jag inte att jag inte beundrar mina kompisar. Givetvis gör jag det. Men det jag syftar på är när du är så inspirerad av någon; sättet de beter sig på, klär sig på, går, är, vad de läser, hur de läser, vad de säger och hur de säger det, att du skulle vilja vara som dem. Alla har väl en sådan person i sitt liv.
 
Mitt problem är att, om jag nu får chansen att faktiskt prata med dem och skapa en slags kontakt, kan jag inte riktigt vara mig själv. Andra blir fnittriga när de är nervösa, men jag blir stel. Ler inte så mycket. Ser ut som om jag skulle vilja vara någon helt annanstans. Och det påverkar ju relationen som ännu inte finns där.
 
Blir jag så rädd att jag kommer vara en besvikelse att jag inte ens försöker imponera? Är såklart vänlig, men allt jag säger känns fel för att jag inte säger det så som de skulle ha sagt det. I värsta fall försöker jag till och med prata som dem mitt i konversationen, och det märks.
 
Undrar om någon har detta problem gentemot mig. Troligen inte. Fin tanke ändå, att någon vill prata med en så mycket att de inte vet vad de ska säga.
 
Jag tror dock inte att jag vill prata. Vill bara ha privilegiet att lyssna.
 

5/9/18

Kategori: Allmänt

8:29. Solen skiner. Jag hör hur folk glatt hälsar godmorgon utanför, vid dagiset som en gång var ett fritids. Har varit vaken i en timme, men ej redo att möta dagen förrän nu. Gick och la mig vid halv elva igår och slocknade som ett ljus. Utmattad efter en dag som startades tidig och var fylld med nytt. Min kropp verkar inte ha insett att vi kan slappna av nu. Att det kommer gå bra. Att jag är glad över mina val och hur mitt liv ser ut just nu. Den håller sig kvar i det bekanta. Det spända och oroliga.
 
8:31. Tar en klunk kaffe. Försöker få mitt ansikte att slappna av. Har balkongdörren öppen och den ännu kyliga vinden greppar tag i mina bara ben, påminner om att hösten snart är här. Snart, snart. Sommaren klamrar sig fast med desperata grepp ännu, men snart kommer den tröttna och låta oss vara.
 
Jag kommer sakna ljuset då. Gillar väl höstmörkret också, men inte på morgonen. Vill inte vakna och tro att det är natt. Därför var det lättare att gå upp igår, när jag lämnade huset vid 7:30. Lättare att vakna tidigt på dagar som denna när jag egentligen inte behöver det. Men hösten är välkommen. Det är den verkligen.
 
8:34. Tänk om man skulle skriva ut tiden såhär i allt man skriver. Bevis på att en kort text kanske tar flera timmar att skriva. Bevis på att man är mänsklig.
 
Ska fortsätta dricka mitt kaffe nu och försöka göra något med dem ca fem timmar jag har innan det är dags att röra sig till universitetet för dag två. Jag hoppas världen är lugn och lite blekare påvägen hem sen. Tänk va fint.
 

4/9/18

Kategori: Allmänt

Har vin. Har de sista tio sidorna av Isherwoods och Forsters brev. Har Virginia Woolf, A Writer's Diary som en tidig födelsedagspresent (från mig själv). Hade min första skoldag, kanske min sista första skoldag någonsin. Den gick bra. Mycket bra faktiskt. Träffade på någon jag gått i skolan med tidigare. Första littvet kursen. Min första kurs jag inte hoppade av från.
 
Funderar på hur jag vill ändra riktningen mitt skrivande har gått mot. Försöka göra saker annorlunda. Sträva efter en förändring. Men vet givetvis inte riktigt hur jag ska börja utan att låta som någon helt annan.
 
Några ungdomar skriker utanför, som de ofta har gjort de senaste månaderna. Skrik av lycka. Av ungdom. Något jag aldrig riktigt upplevde. Känner att jag förlorade mycket av min ungdom på grund av olika anledningar. Levde för mycket i mitt huvud, men det kanske lönar sig i längden. Levde i skrivandet och litteraturen och berättelserna, så nu ska jag försöka skapa ett hem i allt det där.
 
Får se hur det går.
 
Hade på mig mitt Peter Pan bokhalsband idag på första dagen på förlagskunskapen! Fint ändå
 

3/9/18

Kategori: Allmänt

Krigslarmet ekar medan jag läser om andra världskriget. Snarare, jag läser brev mellan E.M. Forster och Christopher Isherwood, och jag är just nu på breven som skrevs under kriget. De talar om Bob och Gerald och Joe, om Isherwood i USA och hur alla talar väl om honom i England, Europa, där Forster är kvar. De talar tyst om homosexualitet och litteratur, och uppdaterar varandra på saker de inte är där att uppleva själva. De talar om vänskap och om krig.
 
Jag har alltid velat vara en sån som skriver brev. Ett tag skickade Johanna brev till mig från Tyskland, och jag svarade ibland, för jag gillar ju egentligen inte att skirva brev. Att skriva för hand. Att skriva som vi gör idag. Så simpelt och snabbt. Jag vill skriva poetiskt och dela med mig av djupa tankar, men vet inte riktigt hur hon skulle känna om jag gjorde det, så jag svarar kort. Eller inte alls. Eller så skriver jag på messenger, där jag har mindre behov av att låta pretentiös.
 
Jag har fått iordning på alla böcker jag behöver under den första delkursen. Nästan alla, åtminstone. Önskar jag kunde se när vi skulle läsa vad, och vad vi skulle läsa i dem. Gillar inte att inte veta. Känner mig nervös. Orolig. Vaknade 8:30 idag när jag ska vara i universitetet 9 imorgon. Har spänningshuvudvärk. Är nog nerverna. Men samtidigt tror jag att jag är lugnt. Vilket skämt.
 
Jag borde träna. Har varit så duktig de senaste två veckorna, men känner ingen motivation idag. Vill bara gömma mig i litteraturen och låtsas att jag kan stanna här. Imorgon kommer gå bra, det vet jag. Är bara rädd att jag inte kommer gilla det. Att ångesten, som var så stark denna tiden för fyra år sedan när jag skulle börja på SU första gången, ska återvända. Detta år har gett mig många dåliga känslor, men ångesten har för det mesta hållt sig borta. Banat väg för sorg och sånt.
 
Är jag hellre ledsen än orolig? Vet ej.
 
Edit: Forster säger att Isherwood var "spoken of with love", och jag undrar om någon någonsin pratar om mig "med love". Fin tanke ändå.
 
Min favorit dedikation (heter det så?) i en bok - Maurice av E.M. Forster. Dedicated to a Happier Year

Söndag

Kategori: Allmänt

Söndag morgon. Kylig vind och strålande, gyllene sol. September. Favoritmånaden. Allt är fortfarande grönt, återhämtar sig från sommarens hetta. Blommor; vattnade. Huvud; mätt. Mätt på litteratur och gårdagens sociala stunder. Åt lunch med min lillebror, som jag ser så sällan nu. Sedan, gäster över på middag. Lämnade dem mitt i eftersom jag var så trött och var tvungen att umgås med min säng och en ljudbok.
 
Idag, ingenting. Bara kaffe, lugnet, den kontinuerliga glädjen över vädret. Resten av familjen kvar i sina sängar, pratar lågt och återhämtar sig, precis som det gröna. En svag huvudvärk som förföljt mig sedan fredagen. Ska försöka läsa i de verk jag har försökt läsa i flera månader. Försöka bli klar, eventuellt.
 
Skolan börjar om två dagar. Nytt universitet. Orolig och spänd, precis som man borde vara.
 

Poem - 8/28/18

Kategori: Allmänt

I want someone to rip a hole in my chest,
give my lungs some space to expand,
blow their breath into my rib cage until what makes me up belongs to them more than it ever belonged to me.
Force my head to the side, tilt it just right, and provide me with the tools to look indifferent.
Make me forget I was ever an individual human in this concrete mess of a home,
and let me pretend no one’s ever truly whole.
 
- Natassa Karamouzis

Tumult

Kategori: Allmänt

Ibland känner jag att jag vill radera alla mina sociala medier. När texten jag skrev inte får någon respons, trots att jag jobbade på den hela dagen. När bilden jag la upp inte får några likes, trots att jag tog 50 liknande bilder under processen. När folk inte pratar med mig. När de pratar med mig för mycket. När folk begär mer, mer, mer än vad jag kan ge. När världen är för högljudd, när för mycket saker händer och nätet är för kaotiskt. När allt jag producerar känns halvhjärtat bara för att jag vill uppdatera. När allt bara är... för mycket.
 
När allt är för lite också.
 
När jag väntar, väntar, väntar på feedback. På något. Prata med mig. Visa mig och världen att jag finns. Få mig att känna mig älskad. Beundrad. Titta inte på mig. Du vill ha för mycket ifrån mig. Min existens är inte till för dig. Jag ska blocka dig. Ta bort alla sätt du kan kontakta mig. Sluta konsumera mina verk, men älska dem samtidigt. Ge mig en mening. Men min mening har ingenting med dig att göra.
 
Tumult.
 
Kvällar som dessa vill jag både existera i ditt huvud, bara jag och vad jag ger dig, cirkulera runt i dina sinnen så att du uppskattar. Uppskatta det du får gratis. Uppskatta mig.
 
Och glöm mig. Sluta bry dig. Varför bryr du dig? Kvällar som dessa vill jag att du blockar mig innan jag blockar dig. Sluta tro att jag är här för din skull. Jag skriver att du inte ska bry dig och blir sen arg när du lyssnar. Varför förstår du inte att allt jag säger inte är något jag menar? Varför tror du att allt jag skriver är sanning? Varför kan du inte älska mig och sluta begära saker från mig samtidigt? Varför så lite uppskattning?
 
Ibland vill jag radera mina sociala medier, men jag vill ändå ha din kärlek när jag kommer tillbaka.
 

Första jobbveckan

Kategori: Allmänt

Tekniskt sett är min första jobbvecka inte slut än, eftersom jag jobbar imorgon, men ville skriva ett inlägg och prata lite om hur det har varit.
 
Allt som allt? Jag gillar jobbet mer än vad jag trodde jag skulle. Gillar mina kollegor, ingenting stressar mig eller ger mig ångest, och det är faktiskt inte ett svårt jobb. Det enda jobbiga är att jag får så jävla ont i fötterna av att stå hela dagarna.
 
Det är inget nytt. Har ju jobbat i bokhandel, dock bara extra, och visste sedan innan att jag inte klarar av att stå i flera timmar. Men jag köpte nya skor och de har hjälpt, och alla säger att det blir bättre med tiden, men igår, min fjärde jobbdag och min tredje jobbdag på rad, var oerhört jobbig. Ont i fötterna och ryggen. Svettig och trött. Det är ju asvarmt, och tågstationen må ha lite AC, men det hjälper inte alltid, speciellt inte om vi står ute. Juste, jag jobbar som informationsvärd för Trafikverket. Jag hjälper folk hitta till rätt tåg och så.
 
Förutom smärtan gillar jag allt. Gillar folket (vilket är väldigt förvånande? jag kanske är en people person trots allt). Har träffat väldigt intressanta typer, både kollegor och resenärer. Igår pratade jag med en man som skulle åka med ett fjärrtåg om att skriva, eftersom vi båda gör det, och han var på så bra humör att min första timme svepte förbi i blixtfart. Tycker första timmen och sista halvtimmen är jobbigast.
 
Sedan har vi ju de som jobbar för SJ och MTR som man pratar med ibland. Speciellt MTR. De är alla pensionärer och är så trevliga att jag kan stå med dem i timmar (om jag skulle få). Ålder spelar liksom ingen roll. Vi jobbar alla på samma ställe och pratar med varandra som jämlikar. Det spelar ingen roll om du är 17, 22, 45 eller 70. Det är lite fint ändå. Jag har märkt att det verkligen spelar roll vem man jobbar med (eller går i samma klass som), och hittills har jag haft tur på denna front. Det är inte ofta jag ogillar någon.
 
Utöver detta? Är lika arg som resenärerna på alla förseningar och inställda bussar, för igår kunde jag nästan inte ta mig hem, men vet bättre än att skylla på någon individ. Det var faktiskt någon som gick fram till mig igår och ville klaga på att hans buss var två timmar sen och sedan aldrig dök upp, men han anklagade mig inte, för han förstod att det inte var jag personligen som skapade krocken så att bussar blev inställda. Han ville bara få ur sig det.
 
Igår gick vi på upptäcktsfärd för att hitta blodmånen, jag, min familj och kusin alltså, men vi såg den senare när vi satt och drack prosecco ice på altanen. Lite besviken ändå, men det var en kul kväll.
 
Jag vill ha regn nu. Solen har förstört för mycket och jag skulle gärna vilja sitta här på min lediga dag och se hur det öser ner, men tror tyvärr inte att det kommer ske. Aja, T.S. Eliot får hålla mig sällskap utan regnet.
 
Jag måste säga att jag kanske gillar mitt jobb, men gillar lunchrasterna och lediga dagar mer.
 

Grekland 2018

Kategori: Allmänt

 
Mitt högra öga är irriterat. Min kropp tung. Har en sån där svag huvudvärk som verkar så mycket värre eftersom jag är trött och ömmande. Huset är för varmt, trots att fyra fönster och två balkongdörrar står öppna. Det är varmare i Stockholm än var det var i Thessaloniki igår. Igår var det en sån kraftfull bris över hela staden att jag faktiskt frös lite när vi satt ute utanför flygplatsen och väntade på att få lämna våra väskor. Stockholm gav mig iallafall en sval tillvaro när vi landade mitt i natten. I Grekland var även de flesta kvällar varma.
 
Har varit borta i över två veckor. Känns som en evighet. Vi landade i Thessaloniki och tog bussen till Ioannina. Ca tre timmar, plus flygresan till Köpenhamn och sedan till Thessaloniki. Bussturen från flygplatsen, väntan på ktel som skulle ta oss till mormor och morfar. Vi lämnade huset vid sex på morgonen och var i Katsika vid tio. Tröttsamt. Värt det.
 
Vi var i huset i Katsika i några dagar, och sedan tog vi bilen och åkte i en och en halv timme till Preveza, rättare sagt Vrachos. Jag och Christos alltså. Väl där träffade vi Micka och Vasse och co. och spenderade någon vecka med dem på stranden. Frappe, cigarettrök, grekiska meningar som avslutades på svenska. Mat som jag blev trött på, och ett evigt krig om AC:n eftersom Christos inte ville byta säng för att göra det lättare. En nyckel som vi var tvungna att samsas om. En bakisdag som aldrig ville ta slut. En tur till Parga i en bil med väldigt lite bensin. Alla bensinmacker stängda. Forsränning i en flod bland bergen. Poseiskrivande på stranden. Ett bråk i telefon och tårar som blandades med saltet i havet. Flera vänner från Sverige, alla där på stranden i Preveza, Grekland.
 
Sedan tillbaka till Ioannina. Tillbaka till huset bland fåren och hundarna och grekerna man känt sen barnsben. Ännu ett bråk och ingenstans att ta vägen. En vit flagga i luften och kramar och skuldkänslor. Inga av mina bråk involverade min lillebror. Tårar mitt i natten, spöken i mörkret. The Secret History och gyros och turer till stan för att se sjön och folket och byggnaderna och butikerna. Solen som gassade och svettet som rann. Christos 20-årsdag. Ett beslut, några samtal, och sedan på bussen igen för att spendera de sista dagarna i Thessaloniki, som vi ändå skulle åka från. Mormors tårar när vi försvann.
 
Vi träffade Dimman och Nanna, min gudbror och min kusin. Georgios var också där. På hotelltaket vid poolen, desperata för solen vi inte får under resten av året. Tänkte inte på att det fortfarande var juli och Sverige har en sommar nu. En tur till ett köpcenter där jag köpte äkta Nike skor och undrade vem jag nu har blivit. Middag och promenad till Lefkos Pirgos - det vita tornet i Thessaloniki. En drink utan alkohol och sen sömn. De andra lämnade oss dagen efter.
 
Våra sista dagar fick vi bo hos några familjevänner i deras lägenhet i centrala Thessaloniki. AC, en hund jag blev kär i, det svenska språket och Lejokungen 1 och 2 på TV (och sedan High School Musical 2). En timmes letande för att hitta en stream. Middag och promenad med A, M och C och deras vänner. Såg det vita tornet tre gånger. Sista gången för att vi letade efter busshållsplatsen där vi skulle ta bussen till flygplatsen, som visade sig vara nästan precis nedanför deras lägenhet. En sista tur i stan. Jag köpte böcker.
 
Nu: ledig i tre dagar innan jag börjar jobba på måndag. Sedan jobb i en månad. Sedan SU i ett år. Sedan? Ja, vem vet.