natassa.blogg.se

write like you're running out of time

30/12/18

Kategori: Allmänt

Sitter i sängen, ryggen mot väggen. Det drar runt fönstret och min nacke är kall. Har sovit dåligt inatt. Magont, som endast har släppt nu. Inte helt, men mycket mer uthärdligt. Har kollat på en massa Bergman filmer de senaste två dagarna. Måste passa på medan SVT Play fortfarande har dem.
 
Gjorde en throwback tråd på twitter om 2018. Insåg att ytligt har det varit ett bra år. Åkt på två utlandsresor. Träffat en massa härliga människor. Blev klar med kreativt skrivande och började på förlagskunskapen. Åkte till Göteborg för att gå på bokmässan med klassen. Hade ett jobb under sommaren där jag trivdes. Fick min kandidat. Fick min första text publicerad.
 
Men under ytan har allt varit kaos. Sorg och smärta och depression och skuld och skam och en återförening med lusten att dö. Cavalli gick bort, har isolerat mig själv som vanligt, min mentala hälsa har blivit värre och värre. Självskadebeteende som jag hade lyckats distansera mig ifrån i fem sex år återvände, men endast en gång. Ja, jag tror inte det är någon hemlighet för någon som läser min blogg att jag inte har mått bra.
 
Idag känns allt lättare, och även om en bra dag inte löser tumultet inom mig så hjälper det. Det hjälper så otroligt mycket att få minnas att det faktiskt finns bra saker och saker att se fram emot. Så, 2018 var ett helvete, men jag tror att det gjorde mig starkare. Det finns givetvis saker som går att förbättra. Borde släppa min stolthet. Bli snällare. Höra av mig mer. Sluta vara så självisk. Kanske 2019 kan hjälpa mig med allt detta. 2018s uppgift var att mörbulta mig. Att pressa kolet tills det äntligen blev en diamant. Inget värde, men förändrad. Starkare, kanske.
 
Jag tror att jag är starkare, och trots att jag skulle ge allt för att få Cavalli tillbaka inser jag att allting inte är helt kört. Kanske inte känner så imorgon, så detta får verkställa som en påminnelse.
 
2019, jag är trött, men redo för dig.
 

29/12/18

Kategori: Allmänt

Jag läser och kollar på film. Skriver inte så mycket som jag sa att jag skulle göra under ledigheten. Har förlorat min motivation, inspiration, kreativitet, och allt annat som tillhör när man skapar. Kan bara ta del av andras verk. Det är väl lika bra. Just nu kräver ingen att jag skriver. Dessutom ser jag så sällan på filmer att det känns som en produktiv aktivitet.
 
Har sagt att jag inte får köpa böcker under början av 2019 såvida jag inte tar mig igenom en hel hop av böcker jag redan äger. Enda undantagen är om jag vid något tillfälle tar mig till The English Bookshop. Har inte varit där på så länge att det skulle vara en skam att inte få köpa något som intresserade mig. Nästa år ska jag även fokusera på kvaliten istället för mängden böcker jag läser. Givetvis kan jag inte stryka ljudböcker helt nu när de har blivit en sådan stor del av mitt liv, men jag vill läsa böcker jag har i bokhyllan som skrämmer mig på grund av storleken. Iliaden, Les Miserables, Decamerone, kanske Brott och Straff. Har redan påbörjat Iliaden. Vill låta det ta sin tid. Ta in den uråldriga berättelsen som jag egentligen känner till rätt så bra. Ta in översättningen och nyutgivningen av dessa ord som mina förfäder kanske läste innan någon av oss var en tanke.
 
Dricker kaffe. Funderar på att kolla på Persona medan den finns på SVT Play. Senare ska vi till farmor; jag, familjen och kusinerna. Lunch i en liten lägenhet. Mår bättre än tidigare i veckan. Igår var vi hos gudmor. Spelade uno och köpte glass. Vi yngre alltså. Barnen. Barnen som nästan alla är vuxna nu. Jag brukar aldrig spela spel, men något hände igår. Ville aldrig sluta. Njöt av det, även om jag inte alltid vann.
 
Hoppas på ett bra år. Ska välkomna det hos gudmor med folk jag har känt hela livet.
 
 

26/12/18

Kategori: Allmänt

Har bestämt att nästa år ska jag sluta dela med mig av allt på sociala medier, iallafall i form av impulsiva tweets och inlägg på twitter och tumblr precis när allt känns helt fel. Ska försöka få ner mina känslor i ett skrivhäfte eller något istället. Kommer fortfarande skriva saker här, kanske något på insta, men då får det inte ske under själva krisen. När den är som värst. Behöver inte försöka bekräfta mina känslor genom att låta andra se dem i sin råaste form.
 
I slutet av dagen, om allt fortfarande känns fel, får jag skriva här. Detta är som en offentlig dagbok, trots allt. Men twitter och tumblr ska inte användas på samma sätt. Inte lika ofta åtminstone.
 
Bestämde detta nyss så detta inlägg kanske är lite motsägelsefullt, men det är iallafall inte på tumblr eller twitter så det är okej.
 

25/12/18

Kategori: Allmänt

Varje jul lämnas jag med ett obehag. En kommentar som kom ut helt fel, antingen från mig eller andra. En utmattning som inte riktigt släpper. En lättnad som endast sveper över när man är ensam. Julen är till för att umgås, men varför slutar det alltid såhär? Är det något fel på mig? Är det mitt fel att min mentala hälsa blir värre och värre desto närmare vi kommer julfirandet, och sedan blir allting bara lite för mycket när själva dagen anlender?
 
Mitt fel. Nej. Men ingen annans fel heller, egentligen.
 
Är trött. En trötthet som man inte sover bort. Är för ung för att vara trött. För ung för att känna såhär, tror jag. För ung för att inte vilja leva.
 
God jul.
 

21/12/18

Kategori: Allmänt

Vi satte oss på den lilla puben som funnits i Stockholm sedan 1976, omringade av mörkt lackat trä och folk som redan hade alkohol i blodet klockan tre på eftermiddagen. Läsåret var över. Så sa vi alla, trots att terminen egentligen avslutades i mitten av januari. En sorts utmattning hade greppat tag i mig den senaste veckan, och jag välkomnade ledigheten med öppna armar. Trots att vi hade uppgifter att göra klart. Trots att jag jobbade endast två dagar senare.
 
"Vi är ju samma person", sa jag, och hon nickade, nästan lutade sig närmare mig som om vi vore en.
 
Tanken på att inte se dessa människor på tre veckor var dock inte en glad tanke. Jag saknade redan korridorena, gemenskapen, trots att de var där framför mig. Inte bland korridorerna jag hade lärt mig älska, men ändå bland det mörka träet vi alltid omgav oss kring när vi behövde alkohol. Men endast en öl tog sig in i mitt system. Det var allt som behövdes.
 
"Jag börjar fan bli arg", sa jag vid ett tillfälle, och alla förstod vad jag menade. Hur jag kände.
 
Tre och en halv timme senare gick vi över den frusna trottoaren, svängde in bland byggnaderna och pratade om allt och inget medan tunnelbaneskylten närmade sig. Vi gick förbi den. Hade redan bestämt oss för stationen efter. En väg jag nu hade lärt mig. En stolthet över detta svepte över mig, och jag ignorerade att jag hade bott här hela livet. Att jag mindes var en bedrift i sig.
 
"Ska vi kolla på böcker?" frågade jag, och klart vi gjorde det. Förlagskunskapsstudenter i miljön de trivs bäst.
 
Sedan tog jag tunnelbanan hem och hade julledigt. Imorgon jobbar jag.
 
 

8/12/18

Kategori: Allmänt

Sover i långtröja och byxor och strumpor för att det drar så mycket i vårt hus. Det är seriöst 12 grader här inne idag. Nej, jag kan inte fixa det. Ja, jag ska tvinga Christos att tända brasan så fort han vaknar. Ja, mamma och pappa är inte i landet så är helt hjälplös.
 
Har haft en intensiv men väldigt bra vecka. Vi jobbar med fiktiva förlag i skolan just nu, så jag och min grupp har spenderat hela veckan med att välja titlar, fixa vår förlagsprofil, lägga upp Gantt-scheman och synopsis och marknadsinformation. Vi har till och med gjort våra omslag, vilket innebär att vi ligger före i projektet och inte behöver stressa. Starkt jobbat. Det är ju så kul också, och har kommit in i en fas då jag gillar att ha långa intensiva dagar, så har liksom njutit av varenda minut.
 
Vi fick även tillbaka våra tentor, där tydligen alla har klarat sig, men vi har inte kunnat se våra betyg eftersom Ladok var nere. Lite irriterande. Är liksom besatt av det nu eftersom jag inte kan se.
 
Har praktikplatsintervju på måndag, sedan ska jag till skolan och göra klart vår folder. Idag funderar jag på att åka till Skärholmen och hänga med dem i bokhandeln som vanligt. Halvt för att det är signeringar. Halvt för att jag vet inte om jag klarar att vara i detta kalla hus. Har gett mig själv ledigt hela helgen. Inget plugg. Inget jobb. Ingenting jag inte vill göra. Skönt. Känner att det behövs.
 
Min kreativitet har också tagit semester. Kul att våra scheman går ihop så bra.
 
Äh, tråkigt inlägg. Ska dricka upp mitt kaffe istället.
 
 

29/11/18

Kategori: Allmänt

Ännu ett avslag för praktikplats. Skulle träffa två klasskompisar idag och plugga, eftersom vi inte hade lektioner, men valde att stanna hemma eftersom jag känner mig helt varm och tung, typ som om jag hade en mild version av feber. Min mens kan vara boven, men jag kände att, eftersom jag har en hel dag i skolan imorgon och jobbar på lördag, är detta enda dagen jag kunde avboka med gott samvete. Får se till att plugga lite hemma istället. Försöka vara produktiv och vila samtidigt.
 
Vinden som varit så aggressiv slutade precis upp nästan helt. En läskig tystnad sprider sig. Jag väntar fem minuter till innan jag kan kolla min temperatur. Livet känns lättare denna vecka. Vi gör roliga saker i skolan som faktiskt känns väldigt kreativa, och jag är taggad på julen trots att vi valt att inte utbyta presenter i år eller fira så som vi tidigare har gjort. Min idé med presenterna. Känns så onödigt. Älskar att öppna dem, men det behövs liksom inte.
 
Det här med praktikplats stressar mig fortfarande. Har inte lyckats hitta något än. Får bara avslag. Hade en intervju, och sedan fick jag avslag. Resten säger att de "inte bestämt sig". De andra svarar inte.
 
Men det är inte ett problem denna vecka. Får bry mig om det nästa, men har redan skickat massa ansökningar nyligen, så förtjänar en paus. Tycker jag.
 
Jag hoppas min inre ro håller i sig. Är trött på att skriva depressiva texter, både här och i skrivböcker och i mitt huvud. Och sociala medier såklart.
 
Köpte nya byxor i helgen och kände mig plötsligt som en modell. 10/10 would recommend
 
 

26/11/18

Kategori: Allmänt

Jag delar med mig av för mycket till folk som inte behöver veta. Säger till mig själv att det är bra att vara öppen med sina problem, men jag undrar om det är ännu ett sätt att skada mig själv. Låt dem veta att du är helt fucked. Att folk i din närhet sårar dig och att du googlar på terapeuter och att du blev så oerhört arg på någon annans succé att hela din kväll förstördes. Jag säger till mig själv att om jag medger detta högt, för mig och andra, är det okej. Jag är medveten om att jag känner något orimligt, något själviskt, men att det är okej för att jag egentligen är glad för deras skull också, men tycker bara synd om mig själv som vanligt. Det är okej att jag säger detta till andra för att bevisa att jag inte är bitter.
 
Skriver jag detta, publicerar det så att folk kan se det, för att verka mindre självisk? Att jag vet att jag har problem, men om jag skriver det visar jag att det är okej så länge man inte agerar på sina känslor, låter dem förstöra.
 
Delar jag med mig av saker för att jag vet hur svårt det var när jag inte kunde göra det? Tio år sedan, höll allt inom mig, kom till gymnasiet och exploderade och berättade allt, allt, allt, och sedan blev tyst igen i universitetet. Hade ingen att säga sakerna till när jag som mest behövde det. På en gång, och inte behöva vänta tills nästa gång man sågs.
 
Nu, möten i skolkorridoren, ord som flödar ur mig utan att jag gav dem tillåtelse att sägas. Klamrar mig fast för mycket, för hårt, på personer som knappt känner mig, egentligen. Skrämmer bort dem, allt på grund av en illusion av ärlighet. Att denna ärlighet ska betyda tro, vänskap, att man litar på varandra.
 
Har alltid haft det här problemet. Antingen är jag för tyst, delar inte med mig av någonting, eller så delar jag med mig av i princip allt. Är för trött för att hålla det inom mig. Och kanske nya vänner är lättare att förlora på vägen än gamla vänner. Om jag ska skrämma bort folk, varför inte folk som inte har lyckats skapa en permanent plats i mitt liv än?
 

24/11/18

Kategori: Allmänt

Jag googlade på terapeuter vid ett på morgonen i fredags, endast några timmar innan jag skulle upp. Tre timmars sömn efter en mentalt tung torsdag funkade bättre än det låter. Jag bara kände att, trots att det är bättre nu än förr, är det nog inte normalt att tänka tankarna som jag gör oftare och oftare. Det är inte normalt att idén slår mig oftare än förr. Att den blir så normal i mitt huvud. Att livet inte riktigt är värt det och att det inte finns någon mening med något.
 
Sist det var en del av min vardag att tänka så gick allt åt helvete.
 
Tror dock inte att jag kommer ta mig till någon terapeut, trots att jag vill. Känner mig själv.
 

15/11/18

Kategori: Allmänt

Varning för mental ohälsa.
 
Jag minns hur jag trodde att jag behövde bli värre för att kunna klassas som dålig. Jag minns hur jag tvingade mig själv att sova för lite, äta för lite, skada mig på andra sätt, för att jag tyckte att jag inte var dålig nog än. Sjuka tankar. Idag har jag lärt mig att faktumet att jag ens tänkte så innebär att jag var sjuk. Att min mentala hälsa var så långt ifrån hälsosam att det är otroligt att jag lyckades ta mig ur det där helt själv. För jag gjorde det helt själv. Jag vet inte hur. Jag vet inte när. Jag vet att jag inte är helt ur det egentligen, men jag simmar liksom med huvudet över ytan nu iallafall. Ibland kan en våg svepa över mig och jag återvänder till det där mörkret som är så outhärdligt, men oftast lyckas jag flyta.
 
Fast jag är ju inte helt ute än. Vet inte om jag någonsin kommer lyckas ta mig i land, men jag simmar vidare. Simmar vidare nu när jag känner igen mina tecken.
 
Detat innebär givetvis att jag tycker att jag nu är "för bra" för att fråga om hjälp, vilket kanske är anledningen till att jag försökte bli värre i min tonår. Jag kan inte skaffa hjälp om det inte finns något att hjälpa. Men det finns ju något att hjälpa. Men det är för svagt. Ingen meningen.
 
En dag kanske. Eller så lyckas jag kanske besegra allting själv. Eller inte.
 

14/11/18

Kategori: Allmänt

Är fast i gårdagen, i en lägenhet på Ringvägen med två klasskompisar jag redan har kommit så nära att jag känner fysisk smärta av bara tanken på att vi kommer ses sällan nästa termin när väl praktiken börjar. Mat och snacks och kaffe och te runt ett litet bort i ett litet kök där våra ord nästan inte fick plats. För mycket intelligens i dessa två, i deras teorier och berättelser och deklarationer. Vi var där för att jobba på hemtentan, men under dem fem eller så timmar vi satt där skrev vi nog mest bara under sista halvtimmen.
 
Vi pratade om saker som en gång i tiden var tabu, men som kvinnor idag pratar om med lätthet. Jag fick massage på grund av en hemsk spänningshuvudvärk som vägrade lämna mig förrän jag satt och väntade på tuben vid elva. Vid ett tillfälle låg jag på golvet och vi diskuterade maktsystem, litteratur, klagade på hemtentan, och delade med oss av stunder från våra liv samt planerade skrivstunder för framtiden. En vacker scen jag vill bo i föralltid. Allt som saknades var ett vinglas i handen, men alkohol behövdes helt ärligt inte.
 
Kvinnlig vänskap är så underskattad.
 
Idag har jag jobbat på tentan och lyssnat på ljudbok. Ska fortsätta med det tills det är dags att sova, men i mitt huvud är jag fortfarande på Ringvägen och diskuterar allt möjligt. Så välbehövt.
 
 

8/11/18

Kategori: Allmänt

Skrev ett superpersonligt inlägg, men jag är för snäll för att hänga ut folk. Jag tänker faktiskt på deras känslor.
 
Till skillnad från-
 
Ja du.
 

4/11/18

Kategori: Allmänt

 Tittar upp och ser hur mörkret har smugit sig på mig. Kramat om mig långsamt så att jag knappt märkt av det. Tittar upp och ser hur allting har fått ett nytt sken, allt är annorlunda, och jag vet knappt när det började. Har varit för upptagen med att vara helt inne i mig själv, i mitt huvud, att jag inte har insett att livet fortsätter för andra, där utanför, även om jag inte har varit med.
 
 Texten ovan skrev jag för ett tag sen. Vet inte riktigt vad jag ville åstadkomma.
 
Idag är jag trött. Igår var jag trött. I fredags, torsdags, onsdags var jag trött. Allt jag har att göra, kombinerat med höstmörkret, har gjort mig utmattad. Fick äntligen tillräckligt med sömn inatt, men känner inte att det har hjälpt. Allting liksom staplas på och det känns som om jag kommer krossas under vikten.
 
Skolan, allt vi måste göra och läsa, för saker som jag tycker känns så självklara men som kompliceras så oändligt. Knappt en vecka kvar till nästa tentavecka, och den veckan kommer inte ens vara tom. Fri för oss att jobba. Vi kommer ha studiebesök, behöva vara klara mitt i veckan så att vi måste använda oss av första helgen eftersom vi inte kommer veta hur vi kommer jobba under veckan. För lite tid. För mycket krav.
 
Stressar över praktikplats. Har en intervju nästa vecka, men bara en. Har inte lyckats få till någon annan. Dessutom skriver jag på en roman just nu för NaNoWriMo för att jag är dum i huvudet. 7500 ord just nu. Vill ha 10 000 innan dagens slut. Kommer nog inte lyckas. För trött. Måste plugga. Har inte ens tid att läsa för skojs skull. Till och med mitt sociala liv fick för sig att faktiskt få liv nu, och min tid blir mindre. Jag är givetvis glad över att få hänga med folk och göra grejer, men november är för stressig. Det var iofs oktober också. Allt, för stressigt.
 
Amanda sa, "bra att vi har valt en karriär med deadlines" när vi klagade över just deadlines.
 
Men deadlines är bra. Älskar allt. Önskar bara att jag hade mer tid.
 
 

11/10/18

Kategori: Allmänt

Det singlar höstlöv, äntligen. Ett regn av gult och orange, som sedan vilar på den gröna som dekorationer. Välkomna och inbjudna.
 
Igår var jag i Huddinge och umgicks med Oskar och Mia. Jag behövde åka till Södertörn, skolan jag inte går på längre, för att lämna tillbaka en bok i deras bibliotek, och passade då på att åka några stationer till för att träffa dem. För att ge resan mer mening. Oskar mötte mig på stationen och vi gick till Huddinges bibliotek eftersom jag aldrig varit där, sedan tog vi en promenad runt området och han visade mig Huddinge kyrka som var så vacker. Det kändes helt ärligt som om jag var någon helt annanstans. Precis som jag brukar känna när jag är i Trosa.
 
Efteråt köpte vi indisk mat och spelade cards against humanity tills jag var tvungen att åka hem igen. Ödet var på min sida och när jag ringde min lillebror för att prata med honom medan jag gick hem från centrum i mörkret visade det sig att han endast var några minuter ifrån mig och kunde plocka upp mig med bilen. Mamma och pappa parkerade sekunder efter oss, alla hemkomna efter egna äventyr samtidigt.
 
Idag gör jag inte så mycket. Borde svara på lite mejl och skriva några saker. Läsa i kurslitteraturen borde också göras, men vi hade hemtenta nyligen och jag känner mig helt mosig, så jag ger mig själv lov att andas. Att skriva detta, istället.
 
Har en vag känsla av ångest under bröstkorgen. Som om något är eller håller på att bli fel. Något jag måste oroa mig för. Tycker inte om det. Vill riva upp mitt skin och stoppa ner händerna i bröstet och kväva den lilla känslan tills den försvinner.
 
Hösten fortsätter utanför.
 

8/10/18

Kategori: Allmänt

Gjorde mudcake i kopp till frukost för att det är sista dagen på hemtentan och jag fattar fortfarande inte fråga två. Sedan gjorde jag mer för att min familj ska få. Har ignorerat det jag måste göra fram tills nu. Långsamt tagit mig igenom de andra tre frågorna tills endast fråga två återstår. Har äntligen skrivit första paragrafen nu, men har liksom accepterat att det finns en gigantisk risk att jag inte klarar hela tentan denna gång. Det är okej. Kan alltid göra om, även om jag gärna skulle vilja klara mig på första försöket. Men tentan är svår och jag skulle behöva en vecka till att få ordning på mitt första utkast. Aja.
 
Har spenderat senaste veckan med att långsamt lägga till saker i dokumentet och lyssna på ljudböcker. Läste även en bok som kommer ut nästa år. Förlagskunskap har sina perks. Försöker att inte bli stressad. Har hela dagen på mig att skriva klart. Massor med timmar. Lugn nu.
 
Lugn nu.
 
Kanske har varit lite för lugn dock. Aja.
 

1/10/18

Kategori: Allmänt

Borde börja på hemtentan. Borde städa huset, lyssna klart på min ljudbok, duscha. Göra allt jag måste göra för att kunna åka till bokhandeln och hänga med Oskar en stund och ge honom hans sena födelsedagspresent. Men eftersom allt detta är måsten för just idag känner jag mig seg. Har ingen lust att göra något, mest eftersom jag spenderade helgen med att göra just det. Inget. Nu är jag för bekväm.
 
Känner att jag ofta blir för bekväm inom dessa fyra väggar. Mitt rum och min hjärna. Att kliva utanför dem känns läskigt. För mycket. Därför är isolering min grej. Jag vet att folk inte förstår det och tror att jag är en dålig vän, person, som inte hört av sig eller svängt förbi, men hur ska jag kunna förklara att jag är en fånge i mig själv, men att jag trivs så mycket i fängelset och blivit så van vid dess kedjor att det känns mer som ett straff att bli fri? Det kan jag inte, så jag gör det inte.
 
Måndag idag. Första oktober. Dags för nya tag. September var en bra månad. En intensiv månad. Oktober kommer bli lungnare, men jag hoppas att det inte leder till gamla vanor på grund av det. Har ju redan förändrats så mycket det senaste året, så nu hoppas jag att jag lämnade allt det dåliga i mig vid tröskeln. Vilket tröskel? Bra fråga.
 
 
 

Garderoben känns rätt så trång

Kategori: Allmänt

Ibland är det svårt att inte krypa tillbaka in i garderoben. Den är ju så trygg. Varm. Men trång. Oerhört trång. Och syret tar slut alldeles för fort och man kvävs hälften av tiden. Så hur tryggt är det egentligen? Det är väl bara en illusion av trygghet, men det innebär inte att luften utanför inte är giftig.
 
Ibland så bara känns det som om alla antar att man är hetero och man liksom orkar inte rätta dem. Orkar inte, just in case de är homofober. Orkar inte, just in case.
 
Hittade detta i mina utkast. Hade hoppats på att fortsätta på den, men detta räcker väl. Allt är tydligt nog, och orkar inte gömma min oro. Så. Här.
 
 

29/9/18 - Bokmässan

Kategori: Allmänt

Wow, okej. Hej.
 
Bokmässan 2018. Pågår just nu. Tredje dagen. Jag kom hem till Stockholm igår kväll och var bara med på två. Eftersom jag går förlagskunskap just nu betalade skolan för entrébiljetterna till oss för hur många dagar vi nu ville vara där. Resten fixade vi själva, men pengarna jag har lagt ner på den här resan har varit så värt det. Så så värt det.
 
Åkte till Göteborg i onsdags, helt själv (vilket är en vinst i sig själv), strax efter en lektion, så jag valde att packa väldigt lätt så att jag kunde bära med mig allt. Vi fastnade i Katrineholm i två timmar, men annars var det en helt okej resa. Träffade Martina på perrongen, som då studerar i Borås just nu, men som kommit till Göteborg för att umgås med mig en kväll. Middag på Pinchos och sedan fick hon sova med mig i mitt hotellrum. Sedan började själva mässan.
 
Vi hade ett schema på vad vi i klassen skulle göra, men det visade sig att det var väldigt mycket fri tid, vilket var bra. Vi lyssnade på intressanta paneler, fick prata med förläggare och en massa häftiga människor. Torsdagen och halva fredagen var ju bara för branschfolk och inte allmänheten, så vi fick chansen att mingla med en massa människor innan resten av folket fick det. Oerhört fint av dem ändå.
 
Helt ärligt börjar allting kännas lite suddigt, trots att det endast gått två dagar. Borde ha skrivit ner saker, men ville för en gångs skulle leva i nuet. Tog knappt några bilder! Mycket olikt mig, men jag är ändå glad. Mycket intryck som lämnade mig utmattad, men detta minns jag. Jag hälsade äntligen på Elis Burrau i en korridor snabbt och sa att jag älskade Karismasamhället. Han mindes mig eftersom vi har rört oss i samma kretsar några gånger, men jag hade verkligen inte förväntat mig att han skulle minnas. Coolt ändå. Har ju velat säga något till honom varje gång, men inte vetat hur. Känns bra att ha lättat på hjärtat.
 
Sedan pratade jag lite kort med Theodor Kallifatides när jag skulle få min bok signerad. Sa lite på grekiska, men vet helt ärligt inte om han uppskattade det. Han frågade mig om pappa var grek. Jag sa båda. Jag sa att mitt namn stavas med två s. Det förbryllade honom, eftersom den grekiska stavningen är med ett. Vi kom fram till att det var för att inte förvirra svenskarna. För att jag heter Natássa och inte Nataaaasa. Väldigt intressant konvo. Ångrar inget.
 
Såg coolaste Athena Farrokhzad läsa Brev Till Europa, som jag sen köpte. Såg Samir och Viktor lite kort eftersom vi skulle prata med Claes Ericson från Bookmark förlag. Sa att jag gillade en mans hatt under ett mingel. Han sa att det var en keps. Vi pratade en stund, och sedan fick vi deras visitkort, trots att de antagligen inte tar emot praktikanter. Thorén och Lindskog hette förlaget. Litet, med fokus på tyskspråkig litteratur. Coolt ändå. Vårt samtal kändes genuint. Om det är något jag har lärt mig under den senaste månaden i denna utbildning är det att förlagsvärlden är varm.
 
Åt på Pinchos igen med några klasskompisar, sedan drinkar på John Scott Avenyn. Tog oss till Natur & Kulturs fest/mingel grej en timme sent. Fashionably late, och väl där fick vi trängas med en massa folk. Gratis vin och öl och cider. Såg min gamla lärare i kreativt skrivande. Vi pekade på varandra, båda lite borta. Kul ändå att alkohol har samma effekt på alla.
 
Har blandat ihop dagarna nu. Kände att det inte var värt att hålla det kronologiskt, men såhär slutade det. Med mig på ett tåg, en massa böcker och erfarenheter i min väska, fortfarande noll koll när det gäller vad jag egentligen vill arbeta med i förlagsvärlden, men fortfarande medveten om att jag ska skriva. Eventuellt. Skriva om de rosa molnen och gröna landskapet utanför Göteborg på tåg 92. Hur allt såg annorlunda ut i denna gyllene sol, och sedan mörker.
 
Jag vet kanske inte så mycket, men jag vet att dessa två dagar är dagar jag kommer uppskatta länge.
 
 
 
 Datorn kraschar varje gång jag försöker ladda upp fler bilder, så vi får nöja oss med dessa
 

24/9/18

Kategori: Allmänt

Tvättar. Ska äta resterna av det jag och Christos lagade igår. Har låtit disken vänta ibland. Städade på lördagen istället för fredagen. Mamma och pappa är utomlands, och jag och lillebror är ensamma. Knappt hemma faktiskt, men ensamma. Har ansvar över all mat, när och vad vi ska laga, handla. Jag valde att tvätta idag, måndag, istället för under helgen, eftersom jag är ledig idag ändå.
 
Jag vet att jag är oerhört lyckligt lottad som fortfarande får och kan bo hemma, vid 23 års ålder, men det har känts bra att kunna vara oberoende. Att kunna göra allting när jag vill istället för när de vill. Det är inte som om de skulle bli arga om jag inte städade en fredag, men jag vill göra det då. Vill få det klart innan helgen så att de slipper tänka på det. Vill känna att jag bidrar med något större.
 
Jag ska bo hemma tills jag åtminstone är klar med studierna. Ca ett år kvar tror jag. Sedan har jag alltid sagt att jag vill stanna tills jag hittar ett jobb som jag faktiskt ska ha i flera år, och helst vill jag ha jobbat ett tag innan jag flyttar. Ha allt iordning innan livet tar en ny vändning. Jag trivs ju oftast här. Kommer bra överens med mina föräldrar. Hjälper till. Behöver inte betala något förutom min mobil, egentligen. Skulle ha bidragit om jag fick mer än studiebidrag och lite lön ibland. Alla familjer gör ju på sitt sätt, och min familj råkade vara väldigt generösa. Väldigt generösa som låtit mig vara kvar som det rädda barn jag fortfarande är (eller åtminstone har varit fram tills nu).
 
Jag är inte lika rädd för framtiden längre. Känns som om jag äntligen har catchat upp efter att ha haft en massa problem när jag var yngre. Problem som nog inte varit synliga för andra.
 
Är snart redo. Snart så.
 

15/9/18 - L'amour - la mort

Kategori: Allmänt

Jag väljer att inte bädda sängen idag. Inte ens slarvigt då man bara slänger täcket över allt. Jag strävar efter det lediga och operfekta idag. Vill kunna lägga mig ner när jag vill utan att känna att det är onödigt att "förstöra". Vill inte att mina kroppsliga behov ska komma sist.
 
Idag vaknade jag runt sex, och trots att både min kropp och mitt sinne är utmattade kunde jag inte somna om, så jag kastade in handduken vid åtta. Uppe nu, kaffekopp i handen, en obäddad säng, och min balkongdörr öppen som vanligt. Trots att jag frös innan. Behöver luften, om endast under en kort stund.
 
Igår var jag i skolan från åtta till sex. Tio timmar med en hel del att göra. Tröttsamt och tillfredsställande. Vecka två är avklarad, men det känns som om jag har gått förlagskunskap i flera månader. En väldigt intensiv kurs, men jag gillar det intensiva för en gångs skull.
 
Efter skolan träffade jag Lef och drog till en release. L'amour - la mort släppte sin andra upplaga av tidskriften, och jag har en text publicerad. Känns overkligt att finnas i samma lilla häfte som så många fantastiska skribenter och konstnärer. Vissa är till och med folk jag ser upp till. Helt sjukt. Vem gav mig rätten att röra mig ens i samma krets som dem? Vi stannade till nio och såg några uppträdanden, och sedan kunde jag inte stanna mer. För mycket talang och för lite sömn för mig. När jag väl klev in i det tomma huset hade jag varit ifrån det i sexton timmar. Och ändå kunde jag inte sova ut idag.
 
Idag har jag en dejt med Bourdieu. Hoppas bara att jag förstår vad han försöker säga. Lite stelt annars.
 
Illustrationer av Evelina Johansson