natassa.blogg.se

Sitter i korta kläder och fryser. Vägrar stänga balkongdörren då jag vaknade i en pool av mig själv i natt; mitt svett, mina drömmar, min hjärna utspridda över täcket som är för tjockt för värmen. Men värmen har lagt sig, blivit ersatt av en svalare bris som nu, klockan 21.44, är för kall för att sitta så kortklädd intill.

 

Jag läser om Modersmål och inser att mitt eget modersmål är en främling i min mun. Mina läppar för tunna för det. Min tunga för klumpig. Det bästa jag kan göra är att greppa tag om det efter att jag har spottat ut det motvilligt, en klump av något förflutet i svalget. Mina händer är för små för det också. Det glider ur mina fingrar, ner i avloppet, en osynlig It som Stephen King skulle kalla förkroppsligandet av en mardröm. Att göra dem besvikna. Att tappa bort sina rötter på öppen yta. Jag borde kunna se dem, men allt jag ser är förvirring.

 

Men nu kanske jag överdriver. Jag kanske kan skylla på värmen, sen brisen, sen bristen på balans. Jag har skrivit klart första uppgiften till min sommarkurs och funderar redan på uppgift två. Snart midsommar. Något jag endast har firat två gånger tidigare. En främmande i detta land trots att jag föddes på Huddinge sjukhus en tidig septemberdag för snart 26 år sedan. Fast man kanske alltid är en främling om ingen försöker hjälpa en. Jag har liksom aldrig blivit bjuden på något midsommarfirande förrän 2019. Jag kanske kan skylla på att jag nästan alltid var i Grekland då, men faktum är att jag helt enkelt aldrig blev eller skulle bli bjuden. Men nu så. Nu är jag mer svensk än tidigare. Alltid en främling, överallt, men det märks väl inte alltid av. Det handlar inte ens om att jag kommer från ett annat land. Det handlar om vart min familj är ifrån och att vi har klamrat oss fast vid de grekiska traditionerna så hårt att vi missat många svenska. Ingens fel. Ingenting att vara ledsen över heller. Det är min kultur. En blanding av allt och lite till.

 

Första sommardagen, enligt mig, trots att det är i mitten av juni och har tydligen varit varmt ett tag. Men jag har suttit i den svala bokhandeln i en månad, som nu har stängt dörrarna för gott, så jag har nog inte riktigt insett det förrän nu.

 

Jag sätter för mycket press på mig själv för en dag. Vill vara produktiv och avslappnad samtidigt. Vila nu när jag kan och ta itu med allt jag har ignorerat de senaste veckorna. Bytte lakan, ändrade lite i mitt rum så att allt får en plats nu när jag har köpt så mycket böcker under vår utförsäljning. Vill ta hand om mitt space och min kropp och min själ idag. Det är väl egentligen vad jag vill göra denna sommar. Vara produktiv, men avslappnad. Effektiv men ta min tid. Men ligger redan efter i sommarkursen, så spenderar morgonen med att läsa. Kurs i att skriva för barn. Vill hoppa av bara för att jag är utmattad efter första året på mastern, men vad ska jag sen göra med dessa dagar? Att endast researcha till uppsatsen känns för tungt och tunnt samtidigt.

 

Loggar in på ladok igen. Är rädd att jag inte klarade min senaste tenta. Jag gav upp för tidigt förra terminen och jag undrar om det har påverkat något.

 

Vad mer ska man skriva? Borde börja på uppgift 1 till kursen, men undrar om jag bara ska redigera början till en bok jag redan håller på med och skicka in. Det kanske får mig att fortsätta på den, trots att det är en julbok och inte en junibok.

 

Ska sätta mig i solen för första gången idag, på väldigt länge faktiskt, och läsa första Musse & Helium-boken till kursen. Den är fin, men den får mig att undra ifall min bok om råttor bör skrivas för yngre. Bryr sig 9-12-åringar om råttor?