natassa.blogg.se

Jag plockar ut böcker ur bokhyllan och lägger undan. Har börjat bli superkänslig över vad som är i mina hyllor. Den boken känns inte rätt. Den gillade jag inte tillräckligt. Den började jag på och kände avsmak. Bort, bort, allt ska vara kurerat och rätt. Mitt space. Mitt andningsrum och arbetsrum och anderum.

 

Idag är det tre år sen Cavalli gick bort. Jag kollar på hans foto, med Belmo intill. Han har inte ersatt honom, men har har gett mig ny glädje. Välbehövligt.

 

Min kropp är trasig och mitt sinne vacklar till varannan vecka eller så. Känns stabilt. Man blir åtminstone inte överraskad. Har haft migräner eller spänningshuvudvärker sedan året började, med någon vecka här och var som blir fylld med kroppslig ro och sinnlig panik. Jag vet inte om sinnlig är ett ord. Jag har börjat köra yoga varje morgon för att mjuka upp och stärka min lilla 25-åriga kropp. Gillar den rutinen. Hoppas på att behålla den föralltid. Käken känns spänd idag. Axlarna tvingas ner, slappna av, lugna ner dig, det är lördag, varför är du stressad.

 

Det känns inte som om jag är stressad, men min kropp har alltid visat det mer än mitt sinne. Har väl varit stressad sedan jag föddes. Ut 10 veckor för tidigt för vi kan inte komma sent. Men vad har jag så bråttom till? Bor hemma vid 25. Tänker aldrig flytta, aldrig plugga klart, alltid hålla mig till what I know, som de säger att skribenter ska göra. Jag tänker på masteruppsatsen jag ska skriva nästa år. Kommer jag klara av något så stort? Alla tror på mig men på ett sådant självklart och uttråkat sätt som säger mig att de inte tror på mig när jag säger att jag har det svårt. Du klarar dig alltid. Ja, men det var svårt. Tack för your support. Vill du ha en påse med mitt dagliga breakdown?

 

Solen skiner och jag har ont i armen. Jag lovar att det jag skriver inte är self pity. Du behöver inte tycka synd om mig. Jag tycker aldrig synd om mig, förutom när folk skriker på mig (och jag gråter). Jag mår bra, men när jag skriver här blir jag alltid deppig. Det är som om allt bara faller ur mig. Konstigt, då det är en offentlig blogg och alla kan se. Hej hej. Jag mår bra, så som människor brukar må bra.

 

Nu är solen i mitt ansikte igen. Hela mig, bränn upp mig, jag är din nu.