natassa.blogg.se

Dagarna efter terminens första tenta är förvånansvärt lugna, kanske mest eftersom jag ignorerar det jag behöver läsa i några dagar. Många sol- eller regntäckta timmar i mitt rum, som jag har möblerat om och som jag trivs så bra i, vid mitt skrivbord på jobbdatorn som jag hoppas kunna behålla i år. Jag klär mig i samma mjukidbyxor, samma hoodie jag har haft i snart 10 år, med håret i två inbakade flätor som jag har tvingat Sarah att fixa. Jag känner inget som helst behov av att se ut på något annat sätt just nu, men inte på grund av någon slags kris. Jag bara trivs, precis så här.

 

Jag äter russin och läser Murakami för första gången. Kafka på stranden. Oerhört bra. Arg på mig själv som har undvikit att läsa honom och egentligen bara började på denna så att jag kan göra mig av med den efteråt eftersom jag rensar bland mina böcker. Kommer aldrig kunna göra mig av med denna upplevelse. Lite magical realism, men allt är så mänskligt. Människor som på ett eller annat vis träffas och är sammankopplade. Älskar.

 

Jag läser The Water Cure av Sophie Mackintosh också. Väldigt bra även den. Jag slogs av att jag har fyllt mina hyllor av böcker jag inte älskar, böcker som inte vill bli lästa med entusiasm, böcker jag egentligen bara känner mig tvungen att läsa. Så påbörjar några och gör mig av med andra, men denna gång lyckades jag pricka rätt med inte bara en, utan två romaner. Jag minns varför jag älskar litteratur, berättelser, det skrivna ordet. Nu när jag har påbörjat masterprogrammet i littvet vill jag kunna separera det jag läser på fritiden och det jag läser i skolan (eller i syfte att påbygga någon slags allmänbildning aka klassiker etc). Så jag rensar. Vill inte ha böcker som bara tynger här hemma. Måste bli sämre på att köpa hem dem.

 

Jag har saknat att jobba på projekt, så jag började på en novell och mindes hur taggad jag var på att jobba på min novellsamling som just nu har två färdiga och två pågående beståndsdelar. Jag har saknat att skriva poesi också, men det gick mindre bra när jag försökte. Jag kollade på Julie and the Phantoms på Netflix och blev ledsen över att jag aldrig försökte göra något av min kärlek till musik, så leker med tanken på att skriva låtar igen. Måste bli mer bekväm med att inte tycka om slutresultaten av det jag skapar. Allt är inte gjort för allmänheten. Ibland skapar man bara för sig själv. Ibland övar man bara inför framtiden.