natassa.blogg.se

Att vara sjuk fuckar med ditt psyke. Även om min vecka med Corona (för jag har nu fått svar och det är indeed Corona) har varit rätt mild, med lite feber och nu mer hosta, har de senaste fyra eller så dagarna varit otroligt påfrestande. Min oro för pappa, vars feber vägrar gå ner, det faktum att jag har en massa jobb och plugg som jag helt plötsligt blev inkapabel till att göra. Jag har varit på helvarv sedan september, och nu tog jag en ofrivillig paus och har så så svårt att sätta mig ner och behöva tänka igen. Man skulle ju kunna tro att jag skulle ge mig själv några dagars ledigt utan att känna press eller skuld, men faktum är att jag tänker delta på zoom-lektionerna nästa vecka trots att jag hostar sönder. Det känns onödigt att bli av med två lektioner som endast är fyra timmar sammanlagt.

 

(En massa fler timmars plugg såklart, men.)

 

Något annat har hänt mig senaste dagarna. Jag känner en sådan avsmak för ALLT i mitt liv. Vill inte kolla på en enda bok, vill aldrig skriva ett enda ord till (ironiskt med tanke på att jag skriver i detta nu, men ni fattar). Hatar mitt rum. Hatar min matta, mina tavlor, mina bokhyllor, till och med mina instagrambilder. Jag som var så nöjd med hur jag har ändrat mitt rum. Jag kanske har känt en sådan ångest att jag har längtat tillbaka till när jag var yngre och hur allt såg ut då. Hur mitt rum var, vårt hem, som ändå har förändrats en del senaste åren. Saknar våra gamla soffor, vårt gamla bord.

 

Och då är mina symptom väldigt milda.