natassa.blogg.se

Vred plötsligt mitt huvud mot fönstret när jag hörde regnet som vi hade lovats idag. En bortglömd docka från dagiset bredvid hänger i en gunga. Det finns något lite sorgligt i det, men det skulle fan sett snyggt ut i någon indiefilm. Jag ser ofta saker som händer runt omkring mig ur en författares perspektiv. Jag tänker "hur skulle jag beskriva detta?" Sen när jag väl ska försöka skapa en bild av omgivningen när jag skriver går allt åt skogen. Anyway. En annan del av mig ser också saker som filmscener. Ingen berättelse, bara omgivning. Om jag kunde kombinera berättelsen jag skriver om med bilderna jag ser på filmduken i mitt huvud kunde jag kanske få till något bra.

 

Det är torsdag. Imorgon ska jag jobba hemifrån. Jag glädjs åt regnet. Sitter inne i halvmörkret på kontoret och njuter av ljudet. Paranoid att någon ska komma förbi och se mig skriva detta, som om jag inte får pausa i arbetet.

 

Livet känns bra idag. De senaste veckorna faktiskt. Snart är praktiken slut och jag åker till Johanna i Tyskland i tio dagar. Sedan sommarjobb på samma kontor jag sitter i nu. En kvinna står på sin balkong utanför och tittar på regnet. Känner en slags gemenskap med henne. Hur många gånger har inte jag sprungit ut till altanen för att uppleva regnet från en torr plats?

 

Som ni vet finns det ingen som helst mening med mina inlägg egentligen. Gillar bara att skriva mina tankar, vad som pågår. Jag gillar det. Gillar att det regnar rätt kraftigt och jag sitter här med en kopp kaffe och skriver ner saker och känner mig nöjd. Det får vara temat denna gång. Att saker känns bra.

 

"Oj, vad naturen blir glad nu," sa min kollega nyss högt till ingen och alla. Alla instämmer. Alla kommenterar hur bra det känns att bara höra regnet.

 

Ska fortsätta arkivera bilder nu.