natassa.blogg.se

write like you're running out of time

10/5/18

Kategori: Allmänt

Du sitter i solen och känner något tungt. Något tomt och tungt och förskräckligt, och du undrar hur något så tungt kan vara tomt och hur något tomt kan vara förskräckligt. Du kisar, försöker se någon slags klarhet i solens starka ljus, men allt du ser är illusioner. Illusion av lycka. Illusion av frid. Illusion av att allting är okej och ingenting är trasigt djupt där inne.
 
Sedan sker något obetydligt. Något du inte ens borde känna någonting starkt för eftersom det inte angår dig. Och du blir arg. Fullkomligt rasande så att allt du kan se under en kort stund är rött rött rött, och du vet att det är löjligt och du försöker samla dig, men det är inte förrän du ser det där som alltid krossar ditt hjärta som du inser varför känslorna var så överväldigande.
 
En substitut för något annat. Substitut för sorgen som ständigt pulserar i dina ådror.
 
Det du har förträngt.
 
Plötsligt gråter du, och ilskan försvinner, och istället är du tung och tom och förskräcklig, och du undrar om det någonsin kommer kännas okej igen.
 
***
 
Cavalli har varit död i en månad nu.
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: