15/9/20
Kategori: Allmänt
Dagarna blir kortare. Jag har börjat bli rädd för natten. Gillar inte tanken av att befinna mig i den. I mörkret. Mörkret som kommer tidigare och tidigare, men som ändå inte tvingar mig i säng förrän alldeles för sent. Försöker vakna tidigare, men mina zoom-lektioner är oftast på eftermiddagarna så jag finner ingen anledning. Jag gråter mig till sömns på min birthday week, som jag hade fantiserat om att göra något speciellt av. Men jag jobbar och pluggar. Har planer på torsdagen och fredagen, kanske lördagen, men jag hade tänkt unna mig en bra bok eller film på kvällarna, men enda anledningen till att jag ens läste igår kväll var för att jag var ledsen och inte ville vara det. Löjlig anledning till att vara nere, förresten, men jag tror att sommaren, som jag aldrig har brytt mig om, har påverkat mig med sitt slut. Jag var nog inte redo för mörkret, trots att jag älskar hösten.
Det känns kallare i mitt rum än ute. Jag läser böcker om döden, lyssnar på en död artist, tänker på döden. Inte konstigt att jag mår såhär när jag tänker efter. Jag har egentligen ingen ålderskris som jag brukar skämta om, men har en konstant livskris. Men trots min nedstämdhet trivs jag med mina nuvarande rutiner, eller tanken på att skapa dem.
Jag vill vakna klockan 7. Det känns som en bra tid. Ta min tid när jag äter frukost, dricker kaffe, och sedan påbörja vad jag måste göra. Vill bli bättre på att avsluta plugg/jobbdagen efter en viss tid, men jag kan inte koncentrera mig så bra och sprider ut den från första till sista vakna stund. Det känns inte sunt.
Om tre dagar fyller jag 25. Trodde aldrig jag skulle bli 25.
