natassa.blogg.se

Jag känner en slags melankoli. Varje kväll, när världen blir tyst och jag borde börja lugna ner mig för att sova, så känns bröstet tungt och gråten sätter sig i halsen. Min lokala bokhandel slash extrajobb har gått i konkurs och jag har stått vid dörren under utförsäljningen för att se till att inte för många är i butiken samtidigt. Alla människor, trevliga och otrevliga, alla intryck, det faktum att jag förlorar bokhandeln och att min nära vän som jobbar där plötsligt inte kommer vara nära mig längre. Det tär i min själ och jag känner mig livrädd att detta är ett större slut än jag inser. Att vi inte kommer ses igen, trots att jag vet att vår vänskap är viktig för oss båda. Allting förändras och jag har inte gett mitt samtycke.

 

Så jag känner mig överväldigad och panikslagen och ledsen och rädd när solen lämnar mig, och kanske lite innan dess också.