Dagarna efter terminens första tenta är förvånansvärt lugna, kanske mest eftersom jag ignorerar det jag behöver läsa i några dagar. Många sol- eller regntäckta timmar i mitt rum, som jag har möblerat om och som jag trivs så bra i, vid mitt skrivbord på jobbdatorn som jag hoppas kunna behålla i år. Jag klär mig i samma mjukidbyxor, samma hoodie jag har haft i snart 10 år, med håret i två inbakade flätor som jag har tvingat Sarah att fixa. Jag känner inget som helst behov av att se ut på något annat sätt just nu, men inte på grund av någon slags kris. Jag bara trivs, precis så här.
Jag äter russin och läser Murakami för första gången. Kafka på stranden. Oerhört bra. Arg på mig själv som har undvikit att läsa honom och egentligen bara började på denna så att jag kan göra mig av med den efteråt eftersom jag rensar bland mina böcker. Kommer aldrig kunna göra mig av med denna upplevelse. Lite magical realism, men allt är så mänskligt. Människor som på ett eller annat vis träffas och är sammankopplade. Älskar.
Jag läser The Water Cure av Sophie Mackintosh också. Väldigt bra även den. Jag slogs av att jag har fyllt mina hyllor av böcker jag inte älskar, böcker som inte vill bli lästa med entusiasm, böcker jag egentligen bara känner mig tvungen att läsa. Så påbörjar några och gör mig av med andra, men denna gång lyckades jag pricka rätt med inte bara en, utan två romaner. Jag minns varför jag älskar litteratur, berättelser, det skrivna ordet. Nu när jag har påbörjat masterprogrammet i littvet vill jag kunna separera det jag läser på fritiden och det jag läser i skolan (eller i syfte att påbygga någon slags allmänbildning aka klassiker etc). Så jag rensar. Vill inte ha böcker som bara tynger här hemma. Måste bli sämre på att köpa hem dem.
Jag har saknat att jobba på projekt, så jag började på en novell och mindes hur taggad jag var på att jobba på min novellsamling som just nu har två färdiga och två pågående beståndsdelar. Jag har saknat att skriva poesi också, men det gick mindre bra när jag försökte. Jag kollade på Julie and the Phantoms på Netflix och blev ledsen över att jag aldrig försökte göra något av min kärlek till musik, så leker med tanken på att skriva låtar igen. Måste bli mer bekväm med att inte tycka om slutresultaten av det jag skapar. Allt är inte gjort för allmänheten. Ibland skapar man bara för sig själv. Ibland övar man bara inför framtiden.
Jag ändrar min ålder från 24 till 25 på mina sociala medier. Iallafall där jag har åldern skriven, som ett bevis att, ja, jag är äldre än min lillebror, nej, jag är inte 19. Men jag har börjat ta bort den här och var. Känner ibland att jag inte vill att alla ska veta allting. Oftast lägger jag till det igen. Ett bevis etc.
Jag ändrar även min status som ex-universitetsstudent till universitetsstudent på bloggen. Det kändes viktigt. Två skillnader på Natassa för några veckor sedan och Natassa nu.
24 var inte mitt bästa år, men det var året jag skrev klart min bok. 25 kanske blir när jag fixar till den tillräckligt för att skicka till förlag. Får se. Jag sov åtminstone bättre inatt än på ett tag, så 25 verkar redan bättre för min kropp, mitt psyke, min själ. Men det är bara 37 timmar in.
Jag börjar dock få en dos av migrän. Det var en stund sedan sist, men den uppskattas ändå inte. Är redan trött nog idag, trots sömnen. Försöker plugga i min brors rum eftersom Melina har zoom-möte i mitt. Det går sådär. Men jag gillar att man kan öppna fönstret som det lilla glasskrivbordet står framför. Vinden, kaffet, den obekväma stolen. Jag borde kunna vakna till och få något gjort, men istället bloggar jag, kollar instagram, undviker att svara på alla grattis på facebook utan anledning. Borde ta vara på tiden när Melina är upptagen, dock, så får väl återgå till Gadamer. Han är rätt så okej.
Här kommer den antagligen BÄSTA bilden jag någonsin har tagit:
Dagarna blir kortare. Jag har börjat bli rädd för natten. Gillar inte tanken av att befinna mig i den. I mörkret. Mörkret som kommer tidigare och tidigare, men som ändå inte tvingar mig i säng förrän alldeles för sent. Försöker vakna tidigare, men mina zoom-lektioner är oftast på eftermiddagarna så jag finner ingen anledning. Jag gråter mig till sömns på min birthday week, som jag hade fantiserat om att göra något speciellt av. Men jag jobbar och pluggar. Har planer på torsdagen och fredagen, kanske lördagen, men jag hade tänkt unna mig en bra bok eller film på kvällarna, men enda anledningen till att jag ens läste igår kväll var för att jag var ledsen och inte ville vara det. Löjlig anledning till att vara nere, förresten, men jag tror att sommaren, som jag aldrig har brytt mig om, har påverkat mig med sitt slut. Jag var nog inte redo för mörkret, trots att jag älskar hösten.
Det känns kallare i mitt rum än ute. Jag läser böcker om döden, lyssnar på en död artist, tänker på döden. Inte konstigt att jag mår såhär när jag tänker efter. Jag har egentligen ingen ålderskris som jag brukar skämta om, men har en konstant livskris. Men trots min nedstämdhet trivs jag med mina nuvarande rutiner, eller tanken på att skapa dem.
Jag vill vakna klockan 7. Det känns som en bra tid. Ta min tid när jag äter frukost, dricker kaffe, och sedan påbörja vad jag måste göra. Vill bli bättre på att avsluta plugg/jobbdagen efter en viss tid, men jag kan inte koncentrera mig så bra och sprider ut den från första till sista vakna stund. Det känns inte sunt.
Om tre dagar fyller jag 25. Trodde aldrig jag skulle bli 25.
