natassa.blogg.se

Jag är en människa som verkligen värderar min ensamtid, delvis för att jag är introvert och samlar ny energi genom att vara själv, men också för att mycket av det jag gillar att göra är ensamma aktiviteter, till en viss mån. Jag pratar alltså skrivning, läsning och att skapa diverse saker som jag sedan oftast delar med mig av på nätet. Detta innebär att jag spenderar mycket tid ensam, vilket jag trivs med, men denna helg var verkligen motsatsen till hur mina andra helger har sett ut, och jag vill prata lite om vad jag tänker om det.

 

Jag vaknade på lördagen med planen att plugga lite och sedan bara läsa och kanske skriva resten av dagen, men det slutade med att jag åkte in och jobbade i bokhandeln i fem timmar på grund av en vattenläcka, och sedan, när jag väl var hemma, hann jag kanske vara själv i drygt två timmar (vilket kan verka mycket för vissa, men för mig var det knappt nog att påbörja något) innan min kusin kom över. Kvällen slutade med att vi satt på övervåningen och drack och skrattade med min familj, och sedan drog vi (jag, kusin, kusins kompis, bror, gudbror) ut för att äta och ta någon drink. Kom hem runt två skulle jag tro. En hel dag gick alltså åt, men jag var inte ledsen över det. Jag var, helt ärligt, väldigt nöjd.

 

Igår, söndag, var jag trött och bakis, men jag hade planerat att se en föreställning med några familjevänner, så tog tuben in till slussen och gick och såg den (den var bra!). Sedan bar det av hemåt, men där hann jag inte göra så mycket innan mina morföräldrar kom, så jag satt och umgicks med dem. När de väl hade gått hann jag ligga i sängen i kanske en kvart innan mina föräldrar kom in så att vi skulle sätta upp mina nya vägghyllor. Vi blev klara sent.

 

Men jag var nöjd med gårdagen också (hade dock hunnit plugga klart, så det gjorde mig lugnare). Jag grät inte över all tid jag hade "slösat". Jag var bara väldigt glad över att jag faktiskt hade haft en rolig helg.

 

Så här är min slutsats. Jag har inget emot att göra saker, men det är att planera in saker som stressar mig för att jag tror att jag kommer slösa för mycket tid som jag behöver för att göra annat. Visst så läste jag inte en enda sida i min bok denna helg, och jag tror inte heller att jag skrev ett enda ord, men ibland kan det vara skönt att ta en paus från det också. Det är något jag måste lära mig. Att det är okej att vara upptagen med annat ibland.

 

Idag ska jag dock skriva och läsa. Det behövs också.

 

 

Vi skulle beskriva skrivande genom metaforer vi blev tilldelade i skolan idag. Jag fick "böka i jorden", och detta är mitt resultat. Fokuserar väldigt mycket på just NaNoWriMo som driver mig till vansinne, men som jag endast har lite under 13000 ord kvar på.

***

Det bleka solljuset bländar mig där jag försöker böka i den frusna jorden. Gräva i den stenhårda marken. Leva på, mellan, under den omöjliga novemberjorden varje dag, dag ut och dag in, i en månad, men egentligen hela livet.

Detta är ett val. Ett medvetet val. Jag väljer att vakna varje morgon och ta min kopp kallt kaffe och gå ut till trädgården och leva bland de döda löven och det frusna gräset, och gör allt för att ta mig ner till jorden som vägrar öppnas upp för mig.

Jag kämpar på. Genom bländande sol och regn och snö och natten som dyker upp efter tre, men efter tolv, midnatt alltså, är det slut. Dagen slut. Dygnet slut. Slut på bökande, grävande, kämpande, levande. Dags att inte existera i sju, åtta, nio timmar, för att samla orken att bemöta solen eller regnet eller snön eller inget utav dem, och den frusna marken.

Jorden är ju så stor. Jag skulle kunna göra detta överallt, men jag väljer min trädgård. Platsen jag kan bäst. Ett temporärt hem. Jag väljer att lida där så länge. Länge.

Mina naglar har gått av från dagens kamp mot jorden. Jag äger inga redskap. Äger någon några redskap överhuvudtaget, eller går vi alla igenom samma sak? Vissa kanske har starkare naglar, händer, armar, sinnen än andra.

November ger mig för lite sol, och solen den ger är hänsynslös, men jag bökar på, trots att solen inte värmer. Trots att jag lider.

Jag bökar på.