3/2/25
Kategori: Allmänt
Hösten was an ache and a blur. Fast jag mådde väldigt bra faktiskt. Eller det var en skum höst, med mycket smärta för andra i min närhet, så jag vill inte kalla den bra, men jag började plugga och skaffade nya bekantskaper och fick ett nytt jobb precis innan årsskiftet. Och jag glömde bort hur man skriver. Det var nog det största. Jag har inte lärt mig det riktigt än.
Jag inser att jag oftast skriver här när jag mår dåligt eller vill verka melankoliskt poetisk, men jag skulle inte kalla det jag skriver här för krystat. Inte som på substack, där jag försöker vara en viss typ av person på ett sätt som inte ens blir trovärdigt. Jag tycker ändå jag hanterar onlineklimatet vi lever i rätt bra. Jag har mina konton. Mitt bokkonto på instagram som är personligt och avslappnat. Mitt vanliga instagramkonto där jag bara delar med mig av mitt liv utan varken skryt eller skam. Twitter för fandoms och politik och den mer sällsynta bikten. Tumblr som en typ av dagbok. Tiktok utan skyldigheten att lägga upp något själv. Sen här, där jag skriver två gånger om året utan att känna att jag överdriver något.
Så det är väl bara substack. Det måste alltid finnas en.
Jag läser rätt mycket just nu, men jag läser oftast korta böcker. Jag hade svårt för att läsa i september, när universitetet började och allt var nytt och intensivt, men jag kände mig inspirerad av en av mina kursare att läsa mer och det har gått väldigt bra sen dess. Jag känner faktiskt stor inspiration av de jag pluggar med. Hur de klär sig. Hur mycket de läser. Hur ofta de skriver. Jag gillar det. Jag känner varken avund eller ängslan över vad de gör bättre än mig, utan jag blir bara taggad på att prova och bli bättre själv. Sen är det mycket jag önskar att jag gjorde mer av. Önskar att jag skrev utan att hata varje ord. Önskar att jag hade en hobby utanför böckerna, men jag har ju också två jobb, heltidsstudier samt ett socialt liv att värna om, så det får komma långsamt. Kanske att jag kan börja kolla på Grey's Anatomy igen, som jag började på i höstas.
Jag går på bio en del också. Två av mina vänner och jag har hamnat i någon slags frenesi där vi vill se allt som går, så det gör vi. Vi är inte svårövertalade så fort någon lägger fram ett förslag på en film heller. Det är kul. Kul att få uppleva kultur och se sånt jag kanske inte hade sett själv.
Jag hoppas att ifall jag börjar skriva här igen kanske jag kan börja skriva i allmänhet. Skriva lite på romanen, kanske en dikt, kanske äntligen börja skriva dagbok. Connecta med den delen av mig igen. Jag tror att det hjälper att läsa. Jag blir en bättre människa när jag läser. I januari läste jag åtta böcker, alla från bibblan, hälften Han Kang-böcker, och är taggad på att dyka ner bland mina egna bokhyllor ett tag framöver. Imorse började jag på Go Tell it on the Mountain av James Baldwin, för jag har börjat läsa på bussen (ibland). På tuben läser jag alltid, och det hjälper att jag har två jobb nu då jag pendlar mer. Silver linings.
