9/9/19
Kategori: Allmänt
Jag kanske bara är lat. Har aldrig listat ut vad som är depression och vad som är ren lathet när det kommer till mig själv. Det kanske är en kombination. Kanske bara ren utmattning.
Känns som om jag är utbränd på livet innan jag ens hunnit börja.
Jag hade så mycket planer för hösten. Skaffa nytt jobb eller frilansa mycket och hinna jobba på mitt eget skrivande och köpa en cykel och cykla till biblioteket och jobba därifrån. Men nu, två veckor in, känner jag att jag varken orkar ta tag i mitt liv eller fortsätta med vad jag redan gör. Känner mig så fast. Helt fastfrusen i marken som varken är bekväm eller utmanande nog för att jag ska tycka att det är åtminstone lite kul. Jag vet att jag borde, måste, ta mig från denna punkt, men jag känner absolut noll motivation till att göra det.
(Ja, jag skriver ofta här när jag inte mår bra. Jag lovar att det inte är my default mode, men det sker oftare än jag skulle vilja.)
Mitt sommarkontrakt gick ut och jag är nu timanställd. Hittills har det inte inneburit många jobbtimmar, och jag har turen som bor hemma och har tid att lista ut vad jag ska göra. Vänta till oktober då vi får veta ifall mitt jobb har fått det där bidraget som kan göra att jag får vara kvar längre? Söka nytt jobb trots att jag börjar en distanskurs om ca en månad och är rädd för att inte hinna? Försöka hitta mer frilansjobb? Deltidsjobb? Jag vet inte! Vet inte alls.
Drömmen skulle ju vara att frilansa så jag kan vara flexibel. Men jag vet inte hur jag ska börja. Har fått lite redaktörsuppgifter som inte heller get mycket pengar. Vill ha längre uppgifter. Borde jag söka hos förlag? Tänk om jag inte ens vet hur man redigerar och allt jag har gjort hittills är fel? Helt ärligt, trots att frilans skulle vara perfekt just nu, är det så himla svårt att vara ens egna chef ibland.
Jag läser inte ens mycket just nu. Skriver garanterat inte. Snart kommer mina föräldrar hem från Grekland också och då måste jag, givetvis, stå till svars för vad jag gör och inte gör. Men jag vet inte. Fast man kanske aldrig vet?
