natassa.blogg.se

write like you're running out of time

Star-clear sky

Kategori: Allmänt

Jag har aldrig riktigt varit säker på om jag dyrkar natten eller fruktar den. I varje hörn döljs något okänt som ögat ej kan se, och mörkret omsluter dig som om den vore rädd att tappa bort dig. I den spända tystnaden hörs ekot från det skrik som natten inte kan få ut. "Låt inte solen överrösta mig ännu en gång." Natten dör under varje soluppgång, men vi bara ler. Vi gnuggar bort sömnen och är redo för en ny dag. Eller så gör vi precis tvärtom. Vi suckar tungt och slänger täcket över ansiktet och önskar att natten kunde vara lite längre. Men när det väl är dags för oss att lägga oss efter en dag fylld med oförglömliga spektakel bestämmer vi oss för att natten inte är bra nog för oss och börjar knuffa iväg den. Bort. Försvinn. Jag vill inte ha dig här. Vi ignorerar dess närvaro och låtsats att solen inte övergett oss. Vi förnekar att vi blev kvarlämnade till nattens klor. Men natten kan inte rå för att solen är en uppmärksamhetssökande idiot som bara drar när den väl fått det den vill ha. Natten är alltid där och plockar upp bitarna som föll under solens skadande strålar. Den läker oss med sitt kyliga mörker. Men den kan även vara tiden då vi faller isär mest. Var ärliga; vem har inte gråtit sig själv till sömn i nattens skyddande famn? Jag har kommit fram till att natten är en fantastisk tid på dygnet. Vi är bara rädda för vad som gömmer sig i dess vrå.
 
Jag inledde detta inlägg med en text om natten eftersom händelsen jag kommer dela med mig av skedde efter midnatt, och det var nog en av de mest underbara upplevelserna i mitt liv.
 
Klockan var runt ett och jag var hemma hos min kompis Melina. Hon bor på landet, ca. en timme ifrån mitt hus, så jag brukar stanna i ett par dagar varje gång jag hälsar på. Denna gång var även hennes kusin från Grekland där; Kris. Vi hade under dagen firat Kris kommande 18 årsdag med ett besök på Globen, middag och laserdome. Vi var trötta; eller rättare sagt, jag och Melina var trötta. Kris hade precis innan vi skulle dra runt halv tio tiden klunkat ner en energidricka, så ni kan ju gissa resten. Han praktiskt taget föll ner på knä och bad oss göra något med honom. Vi bestämde oss för att ta en kort springtur ute för att göra oss av med hans energi, men det slutade med så mycket mer.
 
Mitt i natten gav vi oss ut på en promenad runt åkern Melina bor bredvid. Det var inte en lång promenad, för att vara ärlig, men det var kolsvart, blött, och vi hade varken mobiler eller jackor med oss. Vi hoppade runt och försökte undvika de osynliga vattenpölarna från dagens regnfall. Till slut hamnade vi på en bilväg och slapp de leriga stigarna. Men hela upplevelsen i sig var fantastisk. Man behövde bara lyfta på sitt huvud och genast få syn på den vackraste himlen någonsin. Jag har nog aldrig sett så klara stjärnor förut. Det var otroligt. Jag må ha gått några meter efter de andra och jämrat mig över att vi kommer bli mördade, men inuti mådde jag bättre än någonsin. Jag är så lycklig när jag hälsar på Melina. Allt är så annorlunda där.
 
Någon halvtimme senare skuttade vi in till huset igen. Ja, vi skuttade faktiskt. Hand i hand alla tre med Kris byxor slängandes i luften. Jag är glad att vi gick med på att gå ut den natten.
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: