natassa.blogg.se

poetry is in the streets

Lärarna särbehandlar

Kategori: Allmänt

Alla har vi ett minne av någon orättvisa som skett inom skolans kvävande väggar; oavsett om det är en klasskamrat som betett sig illa, ett dåligt betyg på ett prov som man hävdar ha pluggat ihjäl sig till, eller varför inte en lärare som gör ditt liv lite svårare under ett par månaders tid. Klasskamrater kan man ignorera, prov kan man göra om, men om en lärare har ställt in sig på att du inte är värd deras tid eller respekt; ja, då är det kört. Välkommen till kapitlet i ditt liv där du kämpar för att förstå vad det är du har gjort som är så mycket sämre än alla andra.

 

Det kan börja simpelt nog. Du räcker upp handen för att svara på en fråga, får ordet, börjar prata, någon börjar fylla i dina meningar och helt plötsligt är lärarens uppmärksamhet på den personen som inte ens hade ordet till att börja med. Du blir irriterad, men låter det gå. Det är inte största grejen.

 

Du märker sedan att detta inte är en engångsföreteelse. Det händer inte bara dig, men också andra klasskamrater väldigt ofta. De som pratar utan att räcka upp handen får aldrig några konsekvenser för det de gör, men de få gångerna du har gjort det går oförglömliga på grund av lärarens utskällning. Men hallå, är du döv eller? Resten av klassen gör samma sak! Det kan du dock inte säga, för du vet att det bara kommer flyga över huvudet på personen som ska förbereda dig och din klass för framtiden. Nu börjar du bli ännu mer irriterad.

 

Ja, detta är inte hela världen, men om man ska spendera halva sina dagar med att sitta i ett klassrum och lyssna på någon som inte ens vill lyssna på dig, då känns allt inte lika harmoniskt helt plötsligt. Detta var bara ett exempel på saker som jag den senaste tiden har märkt pågår omkring mig. Lärare har en tendens att favorisera elever som smörar, och de som hellre vill att deras betyg ska utgå från deras kunskaper blir knuffade åt sidan. Är detta rätt? Varför ska mina betyg lida bara för att jag bestämde mig för att inte ge din nya frisyr en komplimang? Eller din nya snygga tröja jag knappt la märke till? Dagens ungdomar har större saker att tänka på än att slänga ur sig smörigheter, som t.ex. hur de ska klara av din kurs när du vägrar ge dem en chans. Jag säger inte att jag förtjänar A i alla ämnen, för det gör jag inte. Men man märker på en gång när en lärare prioriterar din snällhet istället för din kunskap. Jag har klarat mig alldeles utmärkt i skolan utan att ge en enda falsk komplimang, och jag tänker inte börja nu bara för att vissa lärare fick för sig att detta är normen idag.

 

En annan sak som jag har märkt är att folk som är mer aktiva på lektionerna får bättre betyg. Och nu menar jag inte aktiva som att räcka upp handen, utan jag syftar på min första punkt; att prata rätt ut. Lärarna bryr sig inte ifall jag har räckt upp handen i tio minuter. De lyssnar på dem som gör sina röster hörda på ett sätt som inte borde vara acceptabelt i ett klassrum. Jag har svårt för att ta uppmärksamhet i skolan, mest för att jag inte gillar det, så när jag sitter och vill svara på en fråga och blir ignorerad totalt och får därför sämre betyg för det, kan ni då klandra mig för att jag blir irriterad? Dubbelmoralen är stor hos vissa lärare.

 

Jag tycker detta borde få ett slut. Elever kan kämpa i flera månader för att få bra betyg i ett ämne, men i slutändan sänks deras betyg för att läraren inte tycker om dem. Smör ska vara på brödet, inte i skolan.


(Detta är en essä jag skriver till svenskan som troligtvis kommer finslipas en del, men jag var bara tvungen att dela med mig av första versionen då detta är så sant)

Kommentarer


Kommentera inlägget här: