natassa.blogg.se

poetry is in the streets

Just give me something I can sing along to

Kategori: Allmänt

Den värsta frågan någon kan fråga mig är vilken sorts musik jag lyssnar på. För det första vågar jag nästan aldrig svara Miley Cyrus, Demi Lovato eller Jonas Brothers till någon som är relativt ny i mitt liv eftersom den där rädslan jag fick från sexan och högstadiet där jag blev totalt utskrattad för att dessa var mina favoriter har satt sig som berg i mitt sinne.
 
För det andra så lyssnar jag fan nästan på allt. Från pop rock till rock till hårdrock till punk rock till country till rap till musikaler. Seriöst, om ni skulle få er en titt på min CD samling skulle ni förstå. Det går inte att kategorisera min musiksmak.
 
Trots att jag lyssnar på så mycket mer än Miley, Demi och Jonas idag, så är de tre mina första favoriter, och de är nästan lättare att svara dem ifall frågan kommer upp. Jag orkar liksom inte räkna upp allting. Det skulle ta tid.
 
"Låt mig se. Nirvana, Eminem, Rent soundtracket, Panic! at the Disco, Simple Plan, Ed Sheeran, Taylor Swift, AC/DC, Newsies soundtracket, och vi kan väl inte glömma Miley Cyrus, Demi Lovato och Jonas Brothers-vänta vart ska du? Jag är inte ens halvvägs!"
 
Men min rädsla från att bli retad finns kvar idag, så jag brukar nog för det mesta svara att jag lyssnar på allt. Eller typ Nirvana och Simple Plan ifall någon är riktigt envis och verkligen vill veta. Ifall vår bekantskap går över till vänskap kommer du antagligen få reda på vilken artist eller liknande jag är besatt av vid det tillfället. Och nästa tillfälle. Och tillfället efter det. Jag byter denna sorts besatthet rätt ofta.
 
Just nu är jag besatt av musikallåtar, men tidigare i veckan var det Panic! at the Disco.
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: