natassa.blogg.se

write like you're running out of time

Funderingar om jobb

Kategori: Allmänt

Läser igenom gamla inlägg från både denna och min andra blogg. Hamnade på inlägg från i höstas och insåg hur segt livet verkligen var då. Jag var arbetslös (Knatteskutt räknas fan inte) och ensam och skramlade efter inspiration för att få livet att se lite bättre ut än det egentligen var. Jag minns hur mycket jag försökte att få det att se ut som att jag trivdes. Fast iofs så kanske jag gjorde det, till en viss grad, men jag är så sanslöst lycklig just nu när jag är sysselsatt, och trots att jag ser fram emot att få lite ledigt när väl mitt kontrakt går ut nästa vecka, så gör det ont inom mig. Detta jobb kanske inte är mitt ideala framtidsjobb, men det är en bra början. Trots att jag redan från början visste att det bara skulle vara i tre månader så är jag besviken över att det inte förblir i mitt liv längre.
 
Fast egentligen så vet vi ju inte hur saker ligger till förrän senare i månaden. Förhoppningsvis så är allt som det ska och vi kan få våra kontrakt förnyade. Dock gör det inte mig så mycket ifall det inte blir så, då jag kan ta mig vidare till nästa äventyr, men jag är så rädd att falla tillbaka till det jag:et jag var i höstas; som låtsades ha allt under kontrol och typ höll på att gå under samtidigt. Det jag försöker säga är att jag vill ha lite semester nu, men få komma tillbaka till detta jobb i höst. Lite som att gå i skolan. Kan vi inte ha det så, snälla snälla?
 
 
 

Oskrivna regler om skrivning

Kategori: Allmänt

Jag har upptäckt att det finns många oskrivna regler när det kommer till vad skribenter bör och inte bör göra. Många regler som jag aldrig har hört talas om tidigare. Har det betytt att jag otillräcklig som skribent? Nah son. Personligen tycker jag att om man skriver så att läsarna förstår så är man en författare. Om man skriver så att läsarna förstår och vill fortsätta läsa så är man en bra författare.
 
Tydligen så är adverb djävulen i förklädnad. Sen när? Det är en enormt dålig myt som har fått skribenter att snabbt rygga tillbaka. Asså visst, att ha femhundra adverb på en och samma sida kanske är att gå överstyr, men varför ska man undvika något som kan ge själva texten en ny mening? Struntprat, okej. Man måste hitta en bra balans bara.
 
"Din första bok kommer aldrig att bli publicerad". Way to rain on my parade. Varför ska min första bok inte bli publicerad? Om man tänker att ens nuvarande projekt inte kommer lyckas kan man ju lika gärna bara kasta in handduken på en gång. Min första bok kommer att vara värd att bli publicerad när jag väl är klar med den. Och om den inte gör det, synd för bokförlagen.
 
Folk är tydligen rädda för Oxford kommat? Varför det? Det gör ju bara allt så mycket bättre? Typ såhär: de två kvinnorna, kungen och prinsen gick på bal. Vadå, är kungen och prinsen kvinnor nu? Oxford kommat skulle ha räddat deras rykte.
 
Och, såklart, semikolonet. Jag har en kärleksaffär med semikolonet. Men säg ingenting till någon; vi vill hålla det hemligt. Folk som hatar på min babe need to check themselves.
 
Jag brukade vara riktigt hardcore när det gäller grammatik, men sen läste jag Kerouac och insåg att hans ramblande och, i vissa fall, brist på förnuft gör hans böcker till en väldigt speciell upplevelse. But seriously, alla kan inte pull it off. Håll er till reglerna man lärde sig i skolan tills ni hittar er stil.
 
Kommer inte på något mer just nu. Vill bara påpeka att ja, alla har sitt egna sätt att skriva på, men om man håller sig till de generella reglerna, dvs använd komman och punkter och frågetecken när det är lämpligt, samt inte låter en allmän åsikt som många råkar ha skrämma en. så kommer man antagligen lyckas. Framgång betyder inte bara att man släpper en bästsäljare. Fortsätt skriva. Skriv, skriv, skriv.
 
Disclaimer: jag är en 19-åring som aldrig tagit en skrivkurs eller publicerat en bok, så jag är såklart ingen expert.
 
Här får ni bilder på böcker bara för att.
 
 
 

Tillfällig likgiltighet

Kategori: Allmänt

Jag har tänkt på en grej. Ni vet när man läser tidningen eller kollar runt på en nyhetssida och ser en massa artiklar och diskussioner om krig, svält, sjukdomar och naturkatastrofer runt om i världen? Sådant händer varje dag och det gör lika ont i hjärtat varje gång när man får nyheten om ännu ett problem som drabbar många människor. Och ändå är det större chans att jag klickar på en artikel om ett kändispar som har separerat.

Vad spelar det mig för roll om den där sångaren har bestämt sig för att sluta i ett band? Varför ska jag bry mig ifall den där skådisen har klippt håret? Det påverkar inte mig. Inte egentligen, och jag tror att det är just därför jag väljer att läsa om det. Mitt liv ser precis likadant ut som innan. Den där fotbollspelarens fula tackling har inte förändrat min syn på livet.

Men allt annat? All oro, förödelse, smärta som finns i världen. Det påverkar mig. Jag kan ju inte riktigt relatera, då jag har bott i Sverige hela mitt liv, har alltid haft tillräckligt att äta och aldrig varit allvarligt sjuk. Jag har aldrig behövt fly från ett krig. Men det påverkar mig då det är mina medmänniskor som lider, och jag kan göra en skillnad genom att donera pengar till behövande osv. Men ändå vill jag hellre läsa om den där författarens nya bok.

Jag tror att jag väljer att göra det eftersom livet, mitt liv, också har svårigheter, och ibland vill man bara undvika att läsa om hur hemskt andra människor har det, eftersom man vill glömma bort hur ond vår värld kan vara. När jag åker till jobbet klockan åtta på morgonen läser jag hellre om hur en artist kammade hem ett pris än om hur många människor som dog pga en jordbävning. Är jag grym som gör det? Att jag inte alltid vill läsa om smärta och sorg? Jag vet inte. Jag antar att det beror på ifall jag ignorerar problemen totalt, och det gör jag absolut inte. När jag blir äldre och har lite mer pengar ska jag se till att donera till de som behöver det. Kanske till och med hjälpa på andra sätt.

Men just nu kommer jag fortsätta att läsa om det korrupta Hollywood och dess problem. Det betyder inte att jag inte kommer hålla mig informerad om vad som händer i resten av världen. Ibland kommer jag dock välja att läsa om något som inte spelar någon som helst roll, egentligen. Vi människor är ju så bra på att vända ryggen mot de riktiga problemen. Jag ska se till att jag inte förblir vänd åt fel håll.
 

Vi är rika i deras ögon

Kategori: Allmänt

Jag tycker det är så otroligt intressant att lyssna på historier om tex mina mor- och farföräldrars liv, och deras föräldrars liv osv. Dock vet jag inte mycket om hur de hade det. Jag vet bara att alla var fattiga. Det fick mig att tänka. Min familj just nu är rika i mina förfäders ögon. Men vi är inte rika i denna generationens ögon. Vi har tillräckligt med pengar för att överleva. Tillräckligt för att kunna bo i en villa (trots skulder) och äta mat tre gånger om dagen och hitta på något kul då och då, samt åka på semester under sommaren. Men vi är inte rika. I min mormors föräldrars ögon är vi det.
 
Det är så skumt, att problemen vi har idag inte ens kan mäta sig med deras. Deras kamp för att överleva. Vi har det lite tight i ekonomin, men vi kan leva. Vi behöver inte kämpa på samma sätt som de.
 
Mina föräldrars föräldrar flyttade till Sverige för att de och deras barn och barnbarn osv skulle få ett bättre liv. De lyckades.
 


Hatzigiannis konsert

Kategori: Allmänt

Igår var jag och familjen på Göta Lejon för att gå på Michalis Hatzigiannis konsert. Så underbart bra var det. Kunde inte ens hälften av låtarna som sjöngs, då jag inte är ett hardcore fan, men det var helt fantastiskt ändå. Efteråt var det efterfest, och jag är ett barn till sinnet (och utseendet), så efter en öl blev jag SKITTRÖTT och ville dra hem, så vi var hemma igen vid ett höhö.
 
Idag vaknade jag vid nio, gick up vid tio och bryggde lite kaffe och tog ut Cavalli, men sedan fick jag en rejäl smärta i magen, så jag gick och la mig igen. Vet inte riktigt om jag somnade eller inte, men jag låg där i alla fall i drygt en timme. Nu känns det mycket bättre, så nu sitter jag och browsar lite på nätet. Planerna för idag är att fortsätta kolla på tv-serien Daredevil och önska att jag var tillbaka på konserten. Ha en fin lördag!
 
 
Pio poly apo mena sagapo <3
 

Mogen? Eller?

Kategori: Allmänt

Kom faktiskt på en sak att skriva om! Ni vet när man säger att någon är mogen. Vafan betyder det ens? Att de beter sig som vuxna? För jag kan inte riktigt hävda att mina äldre kollegor uppträder på ett annorlunda sätt än vad jag gör (förutom att de kanske pratar lite mer medan jag är tyst som en mus), men jag känner mig ändå som ett barn inför dem. Men jag har liksom alltid trott att jag är en mogen individ. Är jag inte det helt plötsligt? Eller? Är att vara mogen att kunna läsa av en situation och veta hur man ska uppföra sig?
 
Ju äldre man blir verkar allt man trodde man visste sättas på spel eller ifrågasättas. Varför är allt så komplicerat helt plötsligt?
 
 

Är detta inlägg intressant?

Kategori: Allmänt

Ibland, på sånna dagar då det inte har hänt ett skit (än), så känner jag mig pressad att skriva något intressant. Men vad ska jag skriva? Vad har jag gjort hittills denna onsdag?
 
Jag åt pannkakor till frukost (jag vet att ni flämtar till av förvåning över att jag hade en sån spännande måltid), hade sällskap av min bror till tuben, blev inte tafsad på under turen till jobbet, kom fram till kontoret för att inse att, precis som igår, var jag först till kvarn. Sedan dess har vi bara jobbat och diskuterat en massa saker som gör oss alla en aning stressade. Åt lunch för runt en halvtimme sedan.
 
Done. Min dag hittills. Jag vet att ni är avundsjuka på mina äventyr. Det är okej. En dag kan ni kanske bli som jag.
 
En dag kanske till och med jag blir som den intressanta och klyftiga personen jag är i mitt huvud. En dag.
 
 
Kolla in min tröja! Beställde den för ett tag sen och den kom i måndags och jag bestämde mig för att ha på den idag för att hedra att Avengers: Age of Ultron har Sverigepremiär idag. Hoppas själv på att se den i helgen. Hoppas, hoppas!
 

Äcklad

Kategori: Allmänt

Efter jobbet bestämde jag mig för att gå in i Pocket Shop som ligger precis bredvid tunnelbanespärrarna i Östermalmstorg. Har gått in dit ett par gånger, inte riktigt för att köpa något, men eftersom jag tycker att det är så lugnande att bara kolla på böcker. Att bara söka ut nästa potentiella köp och bara vara i en annan värld under en liten stund. Hur underbart som helst.
 
Tillbaka till verkligheten. Klockan var fem och halva Stockholm åker hemåt den tiden. Tuben är alltså full som vanligt. Jag går på och känner genast en individ springa in precis bakom mig i full fart. Tänkte att de bara var desperata för att hinna med tåget, vilket är förståndigt. Dörrarna stängs och vi ger oss av.
 
Jag märker genast att något inte står rätt till. Närmare sagt, den förutnämna individens penis pressandes upp mot min bak. Blir en aning chockad, men antar att det bara är på grund av att tåget är så pass fullt så att han inte har någon annanstans att ta vägen. Okej. Förståndigt.
 
Tills hans hand bestämmer sig för att joina. Nu är jag alltså fast mellan en "vägg" (det var ingen vägg, men vet inte riktigt hur jag annars ska beskriva det. ni vet utrymmet bakom en sittplats) och denna snubbe. Börjar såklart få lite panik, men vet inte hur jag ska reagera. Det händer mig alltid när folk tafsar på tåget. Jag blir typ förstenad och vet inte vad jag ska göra. Varje gång önskar jag att jag hade sagt något. Varje gång.
 
Och varje gång så står det alltid en annan kille precis bredvid som ser allt och säger inget. Tack för hjälpen, grabben.
 
Jag tar tag i min kjol och håller i den, utifall han skulle få lust att dra upp den eller nåt. Sedan slår jag bort hans hand, men kan inte göra något åt hans jävla penis som håller mig fast. Fucking äckel.
 
Han går av på nästa station och jag går skakigt längre in i tåget och sätter mig. Jag var gråtfärdig resten av färden hem. I vilken värld befinner man sig för att tycka att trakassera någon på detta sätt är okej? Bara undrar liksom. Vill se till så att mina potentiella framtida söner uppför sig som anständiga människor.
 
Undrar en annan sak också. Hur långt måste någon gå för att det ska kallas för ett våldtäktsförsök? För detta kändes lite värre än endast främlingars händer på mig. Detta var en killes könsorgan pressad mot mig utan mitt samtycke. Och nej, det var ingen olycka. Tro mig, jag skulle ha förstått om det inte var med flit. Jag säger inte att jag höll på att bli våldtagen, men det fick mig bara att undra.
 
För att ha en okänd killes penis pressad mot min röv var precis hur jag ville avsluta denna tisdag.
 

Livet

Kategori: Allmänt

Jag sitter på jobbet just nu och funderar på hur oförutsägbart livet är. Ena sekunden är allt bra och nästa kan man förlora allting. Hela ens liv kan förändras på en sekund, och den tanken skrämmer mig. I och för sig så kan det ju innebära något bra också. Livet kanske känns så ovärt en dag, och nästa så kanske man har hittat något att leva för. Det är så läskigt hur sådant fungerar. Just nu är jag lycklig. Har en underbar familj, grymma vänner, ett bra jobb, tak över huvudet, och en hel framtid framför mig. Jag kanske inte har allt detta nästa år. Man vet ju liksom aldrig.
 
Vet inte riktigt varför jag tänker i dessa deprimerande riktningar denna fredag, men det kanske är lika bra att acceptera att saker och ting förändras, oavsett om man vill det eller inte. Inget är egentligen permanent. Inte ens livet. Jorden kanske blir less på oss en dag och kör några naturkatastrofer som förintar allting. Alla människor och djur, all vår historia, all vår utveckling. Det enda som förblir, så vitt jag är medveten om, är universum. Men ingenting i den kommer att vara likadant föralltid.
 
Livet asså. Världen. Så skum, läskig, oförutsägbar, underbar, levande. Allt jag har gått igenom, alla mina drömmar, allt jag kommer göra; inget av det spelar någon som helst roll för världen egentligen. Men jag lever. Jag trivs. Jag går inte runt och är hungrig och deprimerad och ensam. Universum gillar mig nog för att ge mig det. Jag vet inte om jag tror på gud, men vad det nu är som har satt mig i denna position kan utplåna mig hur lätt som helts. En olycka, sjukdom, en ond varelse som vill sticka en kniv i mig. Vad som helst. Men just nu lever jag och har det bra. Det kanske inte är fallet om några år. Fan vet jag liksom. Men allt handlar om nuet. Jag kan inte påverka det förflutna, och egentligen har jag inte min framtid under kontroll heller. Men just nu? En liten gnutta makt har jag över vad som händer i skrivandes stund. Jag kanske förlorar den makten om en timme. Livet asså. Livet.
 

Semikolon

Kategori: Allmänt

Jag blir alltid en aning nervös när folk ber mig visa alla mina tatueringar. Inte för att jag skäms över dem, men eftersom jag aldrig vet ifall semikolonet jag har på höger handled kommer få en massa frågor och kommentarer.
 
Låt mig förklara. Från lång håll ser det ut som om jag har två prickar på handleden, men det är en semikolon. Ett semikolon används när en skribent hade kunnat avsluta sin mening, men väljer att fortsätta den. Inte riktigt som en komma. Ett semikolon, helt enkelt. Jag har alltid gillat semikolon; speciellt när jag upptäckte vad de betyder för folk som valt att tatuera in ett.
 
Du ser, skribenten är du, och meningen är ditt liv. Förstår ni vad jag menar?
 
Jag vill liksom inte säga till en människa som jag nyss har träffat att jag en gång i tiden ville avsluta mitt liv eftersom livet inte verkade så värt det. Det är lite mer än en ice breaker. Det är en konversation jag inte vill ha.
 
Vissa människor frågar inte, men andra är så himla envisa och vill verkligen att jag ska berätta trots att jag har sagt att det är personligt. Asså? Sen måsta jag typ säga att det står för att man aldrig ska ge upp, och då låter jag säkert som en liten flicka som aldrig har varit med om något svårt utan bara tror det, men jag har faktiskt gått igenom så mycket skit i mitt rätt så korta liv så att jag behövde tatuera in det här semikolonet som en påminnelse att jag kan ta mig igenom allt. Att jag klarar mig. Att jag har ett helt liv framför mig som bara väntar på att jag ska hinna ikapp. Tänk er alla saker jag kommer göra, alla platser jag kommer se. Alla människor jag kommer träffa, alla böcker jag kommer läsa, alla böcker jag kommer skriva. Tänk er. Det är definitivt värt att leva, men jag vet att det kommer komma tillfällen då jag inte tycker det, så jag behöver min lilla subtila påminnelse.
 
Jag vill att en av mina nästa tatueringar ska ha i princip samma mening, dock med fler ord. Jag är en krigare och vill att min kropp ska utstråla det.
 
 
Nytatuerad i december 2013. Bilden är spegelvänd btw.
 

Bra dag

Kategori: Allmänt

Små saker kan göra mig riktigt arg och irriterad, till och med ledsen, men små saker kan även göra hela min dag 500 gånger bättre. Lite små saker som hände idag som gjorde min annars rätt så icke händelserika dag bra:
 
1) Vädret. Solen har varit här typ hela dagen (tror jag i alla fall...har ju suttit på kontoret hela tiden. borde kanske gått ut höhö)
 
2) Min outfit was on point okej (skinnjackan var även på!)
 
3) Fick sällskap till Slussen av min lillebror
 
4) Äter choklad just nu
 
5) Beställde en skiva i helgen och den kom idag
 
6) Klippte av mig typ halva håret igår och kände mig hella fresh idag with my new haircut
 
Hur har er dag varit? (varför frågar jag ens, ingen svarar någonsin)
 
 
Nyklippt and shit igår 

Respektera mitt svar

Kategori: Allmänt

"Nej" är en hel mening. "Jag vill inte" är en giltig anledning.
 
På väg hem från jobbet tidigare idag blev jag stoppad av en snubbe som inte pratade svenska, så han frågade om jag kunde engelska, vilket jag gjorde, så vi började prata lite. Eller aa, det kändes mest som om jag var på någon form av intervju. "Var bor du? Var kommer du ifrån? Var jobbar du? Vad heter du? Bor du med din familj?" Och sen, såklart, "Kan jag få ditt nummer?"
 
Jag sa nej. Han borde ha accepterat mitt svar. Men så fungerar tydligen inte vår värld.
 
Han följde mig hela vägen upp från tunnelbanans plattform till spärrarna. Hela tiden försökte han övertala mig till att ge honom mitt nummer. "Jag vill lära känna dig" är inte en bra nog anledning till att inte respektera mitt svar. Ett nej är ett nej. Jag vill inte lära känna honom, och ingen kan kalla mig hjärtlös eller ohövlig för det. Jag vill helt enkelt inte ge ut mitt nummer till denna okända man. Jag vill inte.
 
Nu kommer jag säkert låta dryg, men killar har kommit fram och frågat mig om mitt nummer ett flertal gånger, men jag har aldrig tidigare stött på någon som inte respekterade mitt svar. Han började även se irriterad ut. Jag ska fan inte behöva vara rädd för att säga nej. Jag ska inte behöva vara rädd på offentliga platser eftersom en man vill ha något från en ung tjej. Visst, han kanske bara ville att vi skulle bli vänner, men jag vill inte ha en vän som inte respekterar mig.
 
Punkt.

Långhelg

Kategori: Allmänt

I torsdags var det halvdag på jobbet, så jag var hemma vid ett, åt, packade, och drog sedan till Liljeholmen för att ta Trosabussen till Melina. Där stannade jag till lördag kväll.
 
Under torsdagen så åkte vi in till Trosa och köpte med oss skräpmat och åt det framför MTV. Vi var ensamma hemma hos henne och hade möjlighet att catcha upp lite och så. Vi gick och la oss rätt så tidigt.
 
På fredagen så hade Melina migrän hela morgonen, så hon låg kvar i sängen medan jag satt och läste i vardagsrummet. Sedan kom hennes familj hem från diverse kryssningar runt lunch tid. Vi tog båda varsin dusch och drog sedan till Trosa för att köpa mat igen, men insåg ganska snabbt att vi var sugna på Donken mat. Den närmaste låg antingen i Södertälje eller Nyköping. Vi drog till Nyköping. Melina har ju körkort, så det var väldigt nice.
 
Vi var tillbaka vid sex och resten av kvällen spenderades med att spela spel med de andra.
 
I lördags kom mina föräldrar och vi drog alla på Afternoon Tea på Trosa stadshotell och spa. Väldigt trevligt. Sedan mot kvällen grillade de vuxna medan vi ungdomar somnade i sängen haha. Var hemma runt nio ungefär.
 
Igår gjorde jag inte ett skit och det var så jävla skönt. Funderar på att klippa mig idag, men vi får se. Här får ni bilder så länge.
 
 

De senaste veckorna

Kategori: Allmänt

Den senaste tiden har jag bara jobbat och umgåtts med vänner, vilket är en underbar kombination! Jag trivs verkligen på detta jobb, och hoppas att jag kommer få stanna kvar ett tag. Dock är det inte säkert på om jag kommer förbli med detta underbara team när mitt tremånaderskontrakt har gått ut, så just därför sökte jag till lite kurser på Södertörns högskola till i höst. Man måste ju vara på den säkra sidan.
 
Jag såg Insurgent med Leffe förra fredagen, gick på 18-årsfest i lördags och träffade på Maja, och i söndags var det dags att fira Martinas 20-årsdag med mina underbara tjejer. Hade även en team building day med jobbet i onsdags förra veckan. Vi åkte gokart (jag åkte bara provrundan och bestämde mig sedan för att jag ville leva resten av mitt liv intakt, så jag kollade på från sidolinjerna) och tog sedan lite drinkar på Nobis Hotel. Fancy stuff. Det var hur kul som helst och jag kan erkänna att jag vinglade hem efteråt.
 
Imorgon är det skärtorsdagen, vilket betyder att jag bara jobbar halva dagen. Vet inte riktigt vilken tid det innebär att jag kommer få sluta, men jag ska iallafall ta bussen och åka hem till Melina och spendera några dagar med henne ute i Trosa. Det har gått alldeles för lång tid sedan vi sågs sist. Längtar som fan!
 
Som grekisk ortodox firar jag inte påsk förrän nästa söndag, så resten av helgen kommer vara ganska bristande på event, men ni får ha det så bra så uppdaterar jag när jag har något värt att skriva om. Puss!



Jag ville inte vara en tjej

Kategori: Allmänt

Alla har väl någon gång önskat att de vore någon annan. Någon snyggare, rikare, mer populär, mer inflytesrik. Det är ju bara mänskligt att känna så. Jag har också känt så. När jag var liten ville jag vara en kille.
 
Och nej, jag kommer inte ut som transexuell just nu. Jag ville vara en kille på grund av den internaliserade sexismen varje flicka utsätts för, oavsett om det är avsiktligt eller inte. Allt jag såg betecknade att killar har ett bättre liv än tjejer, så jag önskade ofta att jag kunde byta kön. Bara för en dag. Bara för att testa på.
 
Jag ville kunna uppleva äventyr och spänning och lycka, men trodde inte att jag kunde göra det som tjej. Jag trodde att jag inte kunde slå mig loss från samhällets normer. Att jag var ämnad för ett liv jag inte var helt nöjd med.
 
Jag hade fel. Tjejer kan göra allt som killar kan göra, och vice versa. Varför ska man begränsa sig själv? Jag trodde inte att jag kunde vara den jag är eftersom jag är en tjej. Fel, fel, fel. Jag kan vara precis vem jag vill, och så länge jag inte skadar någon så kan jag även göra precis vad jag vill. Inget kan stoppa mig. Inte den internaliserade misogynin jag än kämpar med att bli av med. Inte sexismen. Ingenting.
 
Jag är en kvinna och jag kan vara precis vem jag vill.
 

Something new

Kategori: Allmänt

Förutom att min fot måste vara så jävla envis och fortfarande göra ont trots att jag skadade mig för över tre veckor sedan, så har denna dag varit helt okej! För att vara måndag har den varit grym. Kollade min statistik lite fort och såg att den var, i jämförelse med tidigare dagar, uppe i skyn igår, tack vare mitt inlägg om internationella kvinnodagen. Hade även en hel del mer besökare än vad jag brukar idag, så kände mig lite pressad att uppdatera.
 
Kom hem från jobbet för ungefär 20 minuter sedan. Vi blev klara med vår uppgift och får nu äntligen gå vidare till mer kreativa saker. Nu kommer våra skrivkunskaper sättas på prov på riktigt, och det stimulerar och skrämmer och upphetsar och förintar mitt självförtroende. Å ena sidan så uppfyller jag en dröm jag inte visste att jag hade innan jag ens är 20. Att få skriva professionellt och, på sätt och vis, försörja mig på min talang. Trodde dock alltid att jag skulle ge ut böcker, men att skapa innehåll för en webbsida, vilket faktiskt kolliderar någorlunda med det jag pluggade på gymnasiet, är ju inte så pjåkigt. Det kan ju leda till större grejer.
 
Å andra sidan så är jag rädd att jag inte har den där talangen jag nämnde. Att det visar sig att jag är sämre än vad jag och folket som anställde mig trodde. Men det är en ganska irrationell rädsla som jag inser är absurd av att bara tänka på den. Men jag har aldrig någonsin behövt skriva konstant hela dagarna, varje dag, förutom på min egna fritid då jag pumpade ut material som inte behövde bli godkänd av någon. Det jag skapar kommer nu att läsas av andra och vara en liten del av vad som kommer avgöra företagets framtid. Snacka om press. Men jag är stolt över att få uppleva denna press. Mer än vad mina överflödiga ord kan beskriva.
 
Slutligen så vill jag bara tala om att jag har börjat läsa Kerouacs verk igen, och det är antagligen därför jag uttrycker mig som jag gör just nu. Eller så är det för att jag nyss läste ut The Sign Of Four av Arthur Conan Doyle. Oavsett vad så skyller vi på en död man.
 
 
Kände mig en aning cool igår.
Visade upp mina älsklingar på insta.
 

Kvinnor måste hjälpa kvinnor

Kategori: Allmänt

Idag är det söndag och årets hittills varmaste dag, men innan jag beger mig ut i solen tänkte jag slänga ihop ett inlägg. Ni ser, idag är det ju även internationella kvinnodagen.
 
Förra året så skrev jag om hur kvinnors omständigheter är så dåliga att vi faktiskt förtjänar en dag då vi blir prisade. Att alla män som klagar på att de inte har en egen dag ska öppna sina ögon och inse att varje dag är männens dag. Jag tänkte skriva något liknande i år, eftersom ingenting har förändrats.
 
Det är egentligen hemskt att vi "förtjänar" en egen dag. Det betyder ju bara att resten av året inte är till vår fördel. Jag tänker inte gå in i samma spår som förra året, då jag nämnde allt det dåliga med att vara kvinna i detta samhälle. Jag tänker inte vara lika ordrik i år.
 
Istället tänker jag uppmana alla, inte bara denna soliga söndag, men alla andra dagar på året också, att tänka på alla kvinnor runtom i världen som dödas och våldtas och torteras varje dag och inte har rättvisan på sin sida. Någonsin. Alla kvinnor som får höra att det är deras fel. Att de klär sig provocerande. Att de inte är värt något mer än att bära söner till sina män.
 
Tänk på alla kvinnor som dödas av männen i sina familjer eftersom de inte betedde sig så som de "borde". Tänk på alla flickor som mördas eftersom de ville leva sitt liv. Tänk på alla kvinnor och flickor vars liv föralltid kommer förbli förstörda eftersom vissa män inte kan ta ett nej.
 
Ja, uppmärksamma debatten om att flickor och kvinnor får ha på sig vad de vill; oavsett om det är en magtröja eller en hijab. Uppmärksamma orättvisan när det gäller kvinnors löner. Uppmärksamma alla standarder som kvinnor måste uppnå för att klassas som vackra. Men snälla ni, glöm inte bort att uppmärksamma alla kvinnor världen över vars problem är så mycket större än det ovannämnda.
 
Idag ska vi fira alla kvinnor; både trans-och cis kvonnor. Kvinnor med vaginor och utan. Kvinnor som ser ut som kvinnor och kvinnor som inte gör det. Kvinnor som gillar kvinnor, kvinnor som gillar män, kvinnor som gillar båda, kvinnor som är asexuella, pansexuella, aromantiska. Kvinnor av alla raser. Kvinnor som är rika, fattiga, smala, tjocka, korta, långa, alla möjliga storlekar. Idag ska vi fira kvinnor, och imorgon ska vi också fira kvinnor, och alla andra dagar på året med.
 
Men vi ska även uppmärksamma alla kvinnor som dödas och våldtas och torteras, och vi ska försöka hjälpa dem och inte blunda. För de förtränar också att bli prisade, och inte bara en dag om året.
 
Alla dagar på året.

Weekend

Kategori: Allmänt

Igår var det lördag och den spenderade jag först i Skärholmen med mina föräldrar, sedan bio med Sara och Amanda. Vi såg The Wedding Ringer och asså jag är inte mycket för komedi, men denna var ju bara för underbar! Hur grym som helst! Rekommenderar den starkt! Efteråt mötte vi upp en snubbe som de känner och hans kompisar för att ta några drinkar, och sedan for jag hem.
 
Denna söndag har än så länge spenderats hos lillkusinerna samt en tur till Lidl och City Gross för att handla lite. Kom hem för runt tjugo minuter sedan och väntar ivrigt på lunchen då jag inte har ätit någonting alls idag. Vet inte vad resten av dagen kommer bjuda på, men oavsett vad så har denna helg varit väldigt rolig. Hoppas ni har det grymt ni med!
 
 
Från bowlingen i fredags. 
Från igår. 
 

Update-o

Kategori: Allmänt

Tjenare! Har lite saker att berätta faktiskt, så jag bestämde mig för att uppdatera. Skriver förresten typ alla ord fel i mina första försök eftersom tanjenterna på datorn jag använder på jobbet sitter annorlunda än på min egna. Oj, jag spoilade visst min stora nyhet.
 
Jag har skaffat ett jobb. Ett skribentjobb faktiskt, där jag skriver på engelska till en webbsida som inte har lanserats än. Det passar ju mig helt perfekt. Började i tisdags, men jobbade inte ordentligt förrän på onsdagen, och sedan dess har jag fått uppleva hur det är att jobba 9-6 flera dagar i veckan. Mitt kontor ligger på Stureplan, och ni fattar inte hur vuxen det känns att skriva så. Jag har ett kontorsjobb i stan. Lilla jag. Livet är rätt så skumt ibland.
 
Idag såg lite annorlunda ut än de tidigare två dagarna. När jag gick ut vid ett för att ta min lunch ringde jag min lillebror, och det visade sig att han och hans tjej och lite folk skulle till Östermalmstorg, så jag for upp till kontoret igen och jobbade i en timme och mötte sedan upp dem. Jobbet bestämde att jag fick ta helg efter min lunch, så det var bara att packa med sig allt och ge sig av.
 
Vi åt på donken och jag drog sedan hem. Har inte gjort så mycket sedan dess. Ska möta upp Sara och Leffe och lite folk för bowling om ca. en timme, så det ska bli trevligt. Är egentligen väldigt trött, men vafan, det är ju fredag!
 
För övrigt så blev jag väldigt ledsen när jag hörde om Leonard Nimoys död för typ en timme sedan. Väldigt sorgligt. You lived long and prospered, Mr Spock.
 
Hoppas alla får en grym helg! Jag ska spendera min med att catcha upp på lite serier och sova haha.
 
 


Otur i mängder

Kategori: Allmänt

Jag gillar verkligen inte februari.
 
Asså i allmänhet är ju denna månad ganska okej. Den medför inte en dyster efterglans som januari gör; efter allt julfirande och så. Den är dock en månad mitt i vintern, och med kalla mars lurandes i hörnet så är det ju inte riktigt en period man ser fram emot. Men just detta år så suger den. Jag ska berätta varför med en jättefin liten lista.
 
1) Vi har försökt sälja vårt hus, och första visningen var den första dagen denna månaden. En väldigt liten mängd folk dök upp. Inte en enda själ kom på den andra visningen.
 
2) Min mormor ramlade och skadade sin fot för lite mer än två veckor sedan.
 
3) Min mamma ramlade veckan efter.
 
4) Jag ramlade i lörsdags. Asså vi ramlade alla tre och skadade oss. Vad är oddsen?
 
5) En bil kraschade in i mina föräldrars bil tidigare i veckan när de var på väg hem. De mår bra, dock. Min mamma fick sig en smäll på näsan, men hon mår bra. Bilen är en annan historia.
 
6) Idag när jag satt på tunnelbanan påväg hem efter en arbetsintervju (som jag för övrigt tror gick väldigt bra), med en snubbes lår gnidanes mot mitt egna (jag är en riktig fegis när det kommer till konfrontationer, så jag försökte bara flytta mig en aning) så ringer min mamma och säger att larmet har gått hemma. Hon ringer sedan upp mig igen när jag har nått min station, och säger att någon har brutit sig in hemma hos oss.
 
Jag struntade totalt i min skadade fot. Jag flög hem snabbare än någonsin. Jag brydde mig inte så mycket om något hade blivit stulet. Jag brydde mig om vår hund och ifall han mådde bra.
 
Hunden mår bra; han är lite skakig bara, vilket är förståndigt. Inget blev stulet. Vi har bara en krossad fönsterruta. Polisen fångade någon som bröt sig in i ett annat hus i området, och det tros att det är samma person som kom till oss. Allt som allt så slutade detta väldigt bra med tanke på omständigheterna. Jag är dock lite upprörd. I nästan 13 år som jag har bott i detta hus så har vi aldrig haft ett inbrott förräns nu. En av våra bilar blev stulen en gång för väldigt längesen, men aldrig ett riktigt inbrott.
 
Jag är dock mest ledsen över att Cavalli, hunden, var tvungen att gå igenom detta helt själv. Ingen var ju hemma hos honom.
 
Om jag inte får det där jobbet jag nämnde tidigare så kastar jag in handduken. Februari suger detta år. Ge mig jobbet så kanske jag tar tillbaka mina ord. Kanske.