natassa.blogg.se

Krigslarmet ekar medan jag läser om andra världskriget. Snarare, jag läser brev mellan E.M. Forster och Christopher Isherwood, och jag är just nu på breven som skrevs under kriget. De talar om Bob och Gerald och Joe, om Isherwood i USA och hur alla talar väl om honom i England, Europa, där Forster är kvar. De talar tyst om homosexualitet och litteratur, och uppdaterar varandra på saker de inte är där att uppleva själva. De talar om vänskap och om krig.

 

Jag har alltid velat vara en sån som skriver brev. Ett tag skickade Johanna brev till mig från Tyskland, och jag svarade ibland, för jag gillar ju egentligen inte att skirva brev. Att skriva för hand. Att skriva som vi gör idag. Så simpelt och snabbt. Jag vill skriva poetiskt och dela med mig av djupa tankar, men vet inte riktigt hur hon skulle känna om jag gjorde det, så jag svarar kort. Eller inte alls. Eller så skriver jag på messenger, där jag har mindre behov av att låta pretentiös.

 

Jag har fått iordning på alla böcker jag behöver under den första delkursen. Nästan alla, åtminstone. Önskar jag kunde se när vi skulle läsa vad, och vad vi skulle läsa i dem. Gillar inte att inte veta. Känner mig nervös. Orolig. Vaknade 8:30 idag när jag ska vara i universitetet 9 imorgon. Har spänningshuvudvärk. Är nog nerverna. Men samtidigt tror jag att jag är lugnt. Vilket skämt.

 

Jag borde träna. Har varit så duktig de senaste två veckorna, men känner ingen motivation idag. Vill bara gömma mig i litteraturen och låtsas att jag kan stanna här. Imorgon kommer gå bra, det vet jag. Är bara rädd att jag inte kommer gilla det. Att ångesten, som var så stark denna tiden för fyra år sedan när jag skulle börja på SU första gången, ska återvända. Detta år har gett mig många dåliga känslor, men ångesten har för det mesta hållt sig borta. Banat väg för sorg och sånt.

 

Är jag hellre ledsen än orolig? Vet ej.

 

Edit: Forster säger att Isherwood var "spoken of with love", och jag undrar om någon någonsin pratar om mig "med love". Fin tanke ändå.