1/10/18
Kategori: Allmänt
Borde börja på hemtentan. Borde städa huset, lyssna klart på min ljudbok, duscha. Göra allt jag måste göra för att kunna åka till bokhandeln och hänga med Oskar en stund och ge honom hans sena födelsedagspresent. Men eftersom allt detta är måsten för just idag känner jag mig seg. Har ingen lust att göra något, mest eftersom jag spenderade helgen med att göra just det. Inget. Nu är jag för bekväm.
Känner att jag ofta blir för bekväm inom dessa fyra väggar. Mitt rum och min hjärna. Att kliva utanför dem känns läskigt. För mycket. Därför är isolering min grej. Jag vet att folk inte förstår det och tror att jag är en dålig vän, person, som inte hört av sig eller svängt förbi, men hur ska jag kunna förklara att jag är en fånge i mig själv, men att jag trivs så mycket i fängelset och blivit så van vid dess kedjor att det känns mer som ett straff att bli fri? Det kan jag inte, så jag gör det inte.
Måndag idag. Första oktober. Dags för nya tag. September var en bra månad. En intensiv månad. Oktober kommer bli lungnare, men jag hoppas att det inte leder till gamla vanor på grund av det. Har ju redan förändrats så mycket det senaste året, så nu hoppas jag att jag lämnade allt det dåliga i mig vid tröskeln. Vilket tröskel? Bra fråga.
