natassa.blogg.se

Hej hallå jag var i London i slutet av förra veckan samt en del av helgen, så jag tänkte prata lite om upplevelsen! Var ju där 2014 med mamma, men nu åkte vi hela familjen + en annan familj som vi känner, men dem såg jag endast på planet, vilket ändå var kul då jag satt bredvid dottern.

 

Vi landade tidigt på torsdagen till ett mycket mer vårligt land i jämförelse med Sverige. Gatorna var grusiga, mestadels torra, vinden inte ett slag i ansiktet under snarare en lätt klapp. Ja, nästan en smekning. Efter två timmar på en buss var vi framme och lämnade av våra väskor på hotellet och drog för att se Hyde Park, men vi såg nog mer av Kensington Gardens om jag ska vara helt ärlig. Jag började redan få ont i fötterna pga är dum och hade kängor, men det var okej. Det var molnigt, men skönt. Annorlunda, men ändå bekant nog för att jag skulle vara lugn.

 

Vi åt på KFC, vilket ingen av oss hade gjort. Om jag berättar att vi mest åt amerikansk mat istället för brittisk, skulle ni bli arga? Solen dök upp precis när vi kastade in handuken och åkte tillbaka till hotellet för att ta en tupplur, och när vi väl var ute igen var det mörkt. Jag älskar städer på kvällen. Det kryllar av folk, men allting känns lugnare. Ingen har bråttom på samma sätt. Vi skulle träffa de andra, men det slutade med att vi åkte och såg London Eye och en del av Big Ben eftersom de bygger om. Sedan gick vi längs Themsen och drack varmt kaffe och varm choklad. De andra alltså. Jag drack seven up eftersom jag hatar att dricka varma drycker när jag är törstig.

 

Fredagen var speciell, för jag mötte äntligen min kompis Abi för första gången. Vi har pratat på nätet i ungefär fem och ett halvt år, och när mina föräldrar överraskade oss med en Londonresa skrev jag direkt till Abi, som faktiskt hade påsklov just då. Vi skulle hålla hus i London och gå på en massa museum (bland annat Sherlock Holmes muséet), men i slutändan mötte hon upp mig på Victoria Station (och hälsade på min familj!) och sedan tog vi tåget till Brighton, vilket är en stad jag väldigt gärna ville se. Att hon kände till den bättre var bara en bonus.

 

Ni förstår inte hur surrealistiskt det är att se någon i 3D för första gången efter så många år. Hon stod där. Jag kollade på henne. Men jag fattade liksom inte. Min kropp reagerade innan min hjärna kunde förstå, och jag sprang mot henne och vi möttes i mitten och höll om varandra och upprepade flera gånger att "SHIT DU FINNS". Och sedan satt vi på ett tåg i 55 minuter och bara pratade, och trots att det var lite stelt ibland och min engelska plötsligt blev fucked var det den bästa stunden på hela resan, hands down.

 

Brighton var mysigt. En hamnstad med en känd arkad vid själva hamnen som vi spenderade pengar vid utan att vinna ett skit. Vi åt på en amerikansk diner (döm ej) och jag köpte böcker (såklart). Ni fattar inte min självkontroll dock. Jag köpte endast TVÅ, och det var två böcker jag hade lovat mig själv att köpa ifall jag kunde hitta dem. Eller snarare två författare. Var tvungen att stock up on Kerouac och Isherwood, okej?

 

Jag skippade Primark i London och tog istället en runda i Brighton med Abs, men i slutändan kom jag endast ut med en Harry Potter morgonrock (är någon förvånad) och en såndär svart tavla som man kan skriva på med kalk, som även den var Harry Potter baserad. Eftersom vi endast hade handbagage var jag osäker på om min morgonrock ens skulle få plats, så jag nöjde mig med dem två inköpen. Vi avslutade dagen med en fika på Costa och sedan var jag på tåget tillbaka till London medan Abi åkte åt andra hållet hem. Det känns fortfarande som om vi inte ens träffades? Min hjärna kan liksom inte bearbeta det.

 

Sista dagen spenderades först på Baker Street. Eftersom vi aldrig åkte till Sherlock Holmes muséet och jag endast hade åkt förbi själva gatan ville jag verkligen åka dit, om än endast för att gå förbi allt. Som ett stort Sherlock Holmes fan kände jag att jag inte kunde missa tillfället, för vem vet när jag återvänder? Eftersom vi endast bodde några stationer ifrån var det inte så långt att åka heller, så vi tog en tur dit och gick in i gift shoppen och jag köpte en pin för 6 pund. Sedan ville min mamma och lillebror in till Primark igen för att bland annat kolla på bebiskläder då min bror ska bli gudfar (!!), men jag och pappa skippade och satte oss på The Flying Horse och tog en öl. Jag blev leggad, vilket inte har hänt här på ett tag? Lyssna, jag vet att jag ser ung ut, men jag fyller fan 23 i år. Skärp er!

 

Innan pubben gick vi dock in på SportsDirect.com för att Christos skulle kolla skor, men det slutade med att jag köpte nya skor med memory foam eftersom jag verkligen led vid det här laget och behövde byta skor asap. Är väldigt nöjd med mitt köp faktiskt, men min brors airmax var snyggare.

 

Vi landade sent på lördagen, och det tog mig en dag att återhämta mig, men det ska jag inte prata om nu. Allt som allt en lyckad resa, men jag måste medge att London är väldigt överromantiserad. Jag skulle gärna vilja se staden med någon som bor där, eller åtminstone med någon som känner den väl. Vill se ställen som inte är turistfällor. Små pubar, självständiga bokaffärer, söta gator och parker. Allt som inte är platser alla besöker så fort de sätter en fot i London i mer än 24 timmar.