Första jobbveckan
Kategori: Allmänt
Tekniskt sett är min första jobbvecka inte slut än, eftersom jag jobbar imorgon, men ville skriva ett inlägg och prata lite om hur det har varit.
Allt som allt? Jag gillar jobbet mer än vad jag trodde jag skulle. Gillar mina kollegor, ingenting stressar mig eller ger mig ångest, och det är faktiskt inte ett svårt jobb. Det enda jobbiga är att jag får så jävla ont i fötterna av att stå hela dagarna.
Det är inget nytt. Har ju jobbat i bokhandel, dock bara extra, och visste sedan innan att jag inte klarar av att stå i flera timmar. Men jag köpte nya skor och de har hjälpt, och alla säger att det blir bättre med tiden, men igår, min fjärde jobbdag och min tredje jobbdag på rad, var oerhört jobbig. Ont i fötterna och ryggen. Svettig och trött. Det är ju asvarmt, och tågstationen må ha lite AC, men det hjälper inte alltid, speciellt inte om vi står ute. Juste, jag jobbar som informationsvärd för Trafikverket. Jag hjälper folk hitta till rätt tåg och så.
Förutom smärtan gillar jag allt. Gillar folket (vilket är väldigt förvånande? jag kanske är en people person trots allt). Har träffat väldigt intressanta typer, både kollegor och resenärer. Igår pratade jag med en man som skulle åka med ett fjärrtåg om att skriva, eftersom vi båda gör det, och han var på så bra humör att min första timme svepte förbi i blixtfart. Tycker första timmen och sista halvtimmen är jobbigast.
Sedan har vi ju de som jobbar för SJ och MTR som man pratar med ibland. Speciellt MTR. De är alla pensionärer och är så trevliga att jag kan stå med dem i timmar (om jag skulle få). Ålder spelar liksom ingen roll. Vi jobbar alla på samma ställe och pratar med varandra som jämlikar. Det spelar ingen roll om du är 17, 22, 45 eller 70. Det är lite fint ändå. Jag har märkt att det verkligen spelar roll vem man jobbar med (eller går i samma klass som), och hittills har jag haft tur på denna front. Det är inte ofta jag ogillar någon.
Utöver detta? Är lika arg som resenärerna på alla förseningar och inställda bussar, för igår kunde jag nästan inte ta mig hem, men vet bättre än att skylla på någon individ. Det var faktiskt någon som gick fram till mig igår och ville klaga på att hans buss var två timmar sen och sedan aldrig dök upp, men han anklagade mig inte, för han förstod att det inte var jag personligen som skapade krocken så att bussar blev inställda. Han ville bara få ur sig det.
Igår gick vi på upptäcktsfärd för att hitta blodmånen, jag, min familj och kusin alltså, men vi såg den senare när vi satt och drack prosecco ice på altanen. Lite besviken ändå, men det var en kul kväll.
Jag vill ha regn nu. Solen har förstört för mycket och jag skulle gärna vilja sitta här på min lediga dag och se hur det öser ner, men tror tyvärr inte att det kommer ske. Aja, T.S. Eliot får hålla mig sällskap utan regnet.
Jag måste säga att jag kanske gillar mitt jobb, men gillar lunchrasterna och lediga dagar mer.
