natassa.blogg.se

Varje jul lämnas jag med ett obehag. En kommentar som kom ut helt fel, antingen från mig eller andra. En utmattning som inte riktigt släpper. En lättnad som endast sveper över när man är ensam. Julen är till för att umgås, men varför slutar det alltid såhär? Är det något fel på mig? Är det mitt fel att min mentala hälsa blir värre och värre desto närmare vi kommer julfirandet, och sedan blir allting bara lite för mycket när själva dagen anlender?

 

Mitt fel. Nej. Men ingen annans fel heller, egentligen.

 

Är trött. En trötthet som man inte sover bort. Är för ung för att vara trött. För ung för att känna såhär, tror jag. För ung för att inte vilja leva.

 

God jul.