natassa.blogg.se

write like you're running out of time

Ny start osv

Kategori: Allmänt

Kan man ha både hybris och misstänka att man suger samtidigt? För jag tror egentligen att det är mitt standardläge.

Meningen ovan kan vara det sannaste jag någonsin har skrivit.

Hej! Vi fick i uppgift att skriva dagboksinlägg om vårt skrivande för skolan, och när jag skrev tidigare insåg jag att jag inte har uppdaterat denna plats på ett tag, så ville bara dyka upp lite plötsligt och säga hej.  Så hej.

Jag går en kreativt skrivande kurs denna termin, och trots att jag var livrädd att det skulle visa sig att jag suger så har de första två veckorna gått alldeles utmärkt, och jag är sådär lycklig att jag blir lite rädd. Lycka innebär ju endast att olycka ligger längs vägen. Besvikelse. Ångest och depression och ensamhet och olycka. Men just nu mår jag bra, så ska försöka fokusera på det.

Går fortfarande i samma universitet som de senaste två åren, och jag känner äntligen att jag har funnit min rytm där. Jag känner mer folk, och jag vet hur saker fungerar, och istället för att spendera halva terminen ensam så har jag redan skaffat vänner. Jag har liksom verkligen försökt prata med folk och det har fungerat, och jag är sådär löjligt stolt över mig själv. En klapp på axeln förtjänar du, Natassa. Det tog bara 21 år att bli bra på att existera.

Snart fyller jag 22 dock. 21 var en helt okej ålder att befinna sig i, men jag är redo för de två likadana siffrorna. 20 var ett fantastiskt år som jag inte ska försöka replikera, men 22 kan väl åtminstone bli bättre än 21. Jag vet att en del av det handlar om min egna vilja att göra den bättre, so try I shall osv.

Vad mer är nytt? När uppdaterade jag ens sist? Vet ni att jag har blått hår? Eller det är typ lila och blått samtidigt, och innan jag färgade det igen för några dagar sedan var det typ blågrönt. Folk säger att jag har hår som en sjöjungfru, vilket ändå är lite fint. Jag vill klippa det igen dock. Tycker inte om hur det ser ut just nu. Oj, dessa enorma problem som jag måste kämpa med. Hur står jag ut?

Måste egentligen börja skriva på en uppgift (och börja på en hemtenta för sommarkursen jag gick, but nah), så ska nog kila och göra något som inte är det innan jag börjar få ångest och till slut sätter mig ner med den mitt i natten som vanligt. Man kan ju inte säga att jag inte känner mig själv.

Ha det! Vad "det" är vet jag dock inte, men jag hoppas ni har det.

 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: