natassa.blogg.se

write like you're running out of time

21 -> 22

Kategori: Allmänt

Klockan är ett på morgonen och jag är nu 22 år. Det är egentligen ingen skillnad på 21 och 22, men 21 var ett skumt år, så jag tänkte skriva ner lite punkter om det året. Mest för min egna skull.
 
 
Saker jag lärde mig:
  • Livet är oförutsägbart. Som fan. Ena sekunden kan allt vara bra, nästa så kan allt vara skit. Det är bara att acceptera detta, till att börja med
  • Du kan mer än vad jag tror. Seriöst
  • Man borde inte skriva c-uppsats om en bok man tidigare gillade
  • Förändring kan vara bra
  • Gör vad som känns bäst för dig
  • Lämna inte saker till sista sekunden SNÄLLA DU
  • Ibland måste din utmattade hjärna vila, och om detta innebär att du isolerar dig och inte träffar folk på flera veckor, then so be it. Ibland måste man, och det är okej att prioritera dig själv, för du vet själv vad du behöver
  • Det är även okej att aktivt gå emot den tidigare punkten om du känner att du måste och behöver det, för tro mig, du måste se folk ibland också
 
Bra saker som hände när jag var 21:
  • Jag började gilla mitt leende igen
  • Jag blev mer bekväm som person
  • Jag hade det lättare för att socialisera, specifikt i skolan
  • Mitt hår blev skitcoolt? Bless
  • Jag skaffade nya vänner, vilket är lite av ett mirakel
 
Dåliga saker som hände när jag var 21:
  • Jag skaffade inte en enda tatuering wtf
  • Jag gick på min första begravning. Går gärna aldrig på någon mer igen
  • Min personligthet blev...skev. Vet inte hur jag ska förklara, men det finns delar av mig jag gärna lämnar kvar med mitt 21-åriga jag
  • Lämnade huset typ tre gånger för jag hade noll energi till att göra saker (vilket hänger ihop med en förgående punkt om att göra det som känns bäst för en. jag både behövde detta och behövde det inte alls)
  • My mental health was fucked CAN IT NOT
 
Saker jag vill ska ske nu när jag är 22:
  • TATUERING. Dags för nummer 8, 9 och 10 okej
  • Jag kan väl åtminstone vara LITE mer social av mig och kanske lämna huset frivilligt typ en gång i veckan iaf
  • Jag vill ha mer energi. Mer entusiasm till livet. Mer...liv
  • Fortsätta att läsa och skriva så mycket jag kan. Obviously
  • Sluta spendera pengar på mat varje gång jag går ut lol (min plånbok gråter)
  • Mer positivitet, as cheesy as that sounds
22, bring it. Eller nåt.
 
 

Elaka kommentarer från förr

Kategori: Allmänt

En fråga.
 
Varför har min statistik gått upp? Tycker folk verkligen att mitt babbel är kul? Observera att detta inte innebär att det är mycket folk, men mer än vanligtvis; speciellt eftersom jag uppdaterar så sporadiskt.
 
Men kul att ni är här iallafall! Satt och funderade över det här med bloggar. Till exempel så funderar jag på att kanske skriva en engelsk översättning till mina inlägg så att mina internationella läsare (online vänner, med andra ord) faktiskt kan förstå vad jag säger, men det får bli en annan gång. Hade en engelsk blogg ett tag, men det sket sig för det kändes som jag överdrev lite och inte riktigt var mig själv, så tog bort den.
 
På tal om bloggar. Hade ju en när jag var runt 14, och minns att jag helt plötsligt började få kommentarer från folk i skolan (observera att jag inte var populär Alls och tydligen var så pass hemsk så att vissa kände att jag behövde få veta de dåliga saker de tyckte om mig lite då och då. to keep me humble). Minns hur förvirrad jag var. Någon måste ju ha länkat min blogg någonstans (undrar fortfarande varför), eftersom folk i årskursen över mig till och med började kommentera. Alla kommentarer var inte elaka, för att klargöra. Vissa undrade varför jag var så ensam och ledsen hela tiden (det var depressionen, Deborah). Andra undrade varför jag inte kunde skaffa volym i mitt hår (det undrar jag fortfarande). Någon undrade varför jag hade en blogg när jag var "värsta tönten i skolan ju" och tydligen så var det fett synd (jag minns fortfarande vem det var lol). Det är så underligt hur tydligt man minns vissa saker. Verkligen ordagrant.
 
Jag måste ju ha blivit ledsen på grund av kommentarerna, iallafall när jag först läste dem, men sedan minns jag att jag kommenterade sarkastiskt och glatt. Att lilla Natassa, 14 år, som var så ensam och deprimerad kunde ta sig an typ det värsta en ung tonåring kunde tänka sig gör mig fortfarande stolt. När jag får hat idag blir jag rasande. När jag tänker tillbaka på allt folk sa till mig blir jag rasande.
 
Min ilska kanske är någon slags efterverkan från mitt förflutna (wow va dramatiskt). Eller fan vet jag. Jag kanske alltid blev arg över hatet, bara att jag inte minns det.
 
Ja, jag väljer att kalla det hat för mitt egos skull. Vet att det egentligen heter typ elakhet eller nåt.
 
Det finns ingen moral i denna historia förutom att jag har träffat vissa av de människor sedan vi gick ut högstadiet, och jag vet aldrig hur jag ska reagera, för egentligen var det inte dåligt. Folk har haft det värre. Det bara råkade vara så att jag var en deprimerad liten halvt suicidal motherfucker under den tiden, vilket gjorde allting hemskare. Jag klandrar inte någon av dem längre, för jag vet att 14 är en svår ålder. Jag vet att många av dem hade det svårt hemma. Jag förlåter dem, med andra ord, men glömmer gör jag inte.
 
Speciellt inte den där jäveln som sa att jag skulle skaffa volym i håret. Fan ta dig.
 
Asså jag var 13 här och ser ändå ut precis som jag gör idag? Fast idag har jag bättre ögonbryn? Knappt.
 

Ny start osv

Kategori: Allmänt

Kan man ha både hybris och misstänka att man suger samtidigt? För jag tror egentligen att det är mitt standardläge.

Meningen ovan kan vara det sannaste jag någonsin har skrivit.

Hej! Vi fick i uppgift att skriva dagboksinlägg om vårt skrivande för skolan, och när jag skrev tidigare insåg jag att jag inte har uppdaterat denna plats på ett tag, så ville bara dyka upp lite plötsligt och säga hej.  Så hej.

Jag går en kreativt skrivande kurs denna termin, och trots att jag var livrädd att det skulle visa sig att jag suger så har de första två veckorna gått alldeles utmärkt, och jag är sådär lycklig att jag blir lite rädd. Lycka innebär ju endast att olycka ligger längs vägen. Besvikelse. Ångest och depression och ensamhet och olycka. Men just nu mår jag bra, så ska försöka fokusera på det.

Går fortfarande i samma universitet som de senaste två åren, och jag känner äntligen att jag har funnit min rytm där. Jag känner mer folk, och jag vet hur saker fungerar, och istället för att spendera halva terminen ensam så har jag redan skaffat vänner. Jag har liksom verkligen försökt prata med folk och det har fungerat, och jag är sådär löjligt stolt över mig själv. En klapp på axeln förtjänar du, Natassa. Det tog bara 21 år att bli bra på att existera.

Snart fyller jag 22 dock. 21 var en helt okej ålder att befinna sig i, men jag är redo för de två likadana siffrorna. 20 var ett fantastiskt år som jag inte ska försöka replikera, men 22 kan väl åtminstone bli bättre än 21. Jag vet att en del av det handlar om min egna vilja att göra den bättre, so try I shall osv.

Vad mer är nytt? När uppdaterade jag ens sist? Vet ni att jag har blått hår? Eller det är typ lila och blått samtidigt, och innan jag färgade det igen för några dagar sedan var det typ blågrönt. Folk säger att jag har hår som en sjöjungfru, vilket ändå är lite fint. Jag vill klippa det igen dock. Tycker inte om hur det ser ut just nu. Oj, dessa enorma problem som jag måste kämpa med. Hur står jag ut?

Måste egentligen börja skriva på en uppgift (och börja på en hemtenta för sommarkursen jag gick, but nah), så ska nog kila och göra något som inte är det innan jag börjar få ångest och till slut sätter mig ner med den mitt i natten som vanligt. Man kan ju inte säga att jag inte känner mig själv.

Ha det! Vad "det" är vet jag dock inte, men jag hoppas ni har det.