natassa.blogg.se

write like you're running out of time

In my head

Kategori: Allmänt

Ingen kommer någonsin att förstå dig på samma sätt som du förstår dig själv. Det är i princip omöjligt att nå den nivån av igenkännande och förtrogenhet utan att ha levt i din hjärna. Utan att ha sett vad din hjärna är kapabel att göra, vilka illusioner den kan skapa, hur mycket smärta den kan uthärda och utsätta sig själv för. Folk kanske förstår, men aldrig på samma sätt som du förstår.
 
Men är ens egna sätt egentligen det rätta? Jag vet inte. Man är ju aldrig samma person för två personer. Jag kan vara hundratals olika kompisar trots att jag endast är en person, för jag kommer aldrig att vara samma sorts kompis för någon som för någon annan. Alla har upplevt olika saker med mig, och alla ser mig olika, och jag uppför mig aldrig likadant när jag är ensam med någon som jag gör när jag är ensam med någon annan, och alla dessa olika versioner av mig illustreras i andras hjärnor, men för mig är det alltid samma person eftersom jag alltid måste leva med denna person, oavsett om jag vill det eller inte.
 
Jag har tänkt mycket på den mentala bilden jag har av mig själv, för jag vet att den egentligen inte är likadan som versionen som äter middag med familjen och går till bussen och sitter vid skolbänken. Detta gör att folk runtomkring en kanske inte alltid uppfattar vad man går igenom, eftersom de inte kan se ens inre och just därför inte förstår ens kamp. Jag satt och tänkte på det faktum att jag är en sådan bättre version av mig själv nu än för bara ett år sedan i vissa aspekter, men givetvis finns det delar som kan förbättras. Men jag känner av denna skillnad och jag märker av denna förbättring, och jag är stolt. Stolt över att jag kunde ta några steg framåt efter att ha stått på samma ställe under en väldigt lång period. Under processens gång har jag även snubblat tillbaka vilket har balanserat ut allting igen, men oavsett vad så vet jag att jag nu ligger åtminstone ett steg längre fram än förut, och jag kan knappt själv tro att jag lyckades med det. Egentligen är detta endast en resa som jag själv märker av och vet om, för utifrån har jag säkerligen endast blivit sämre i vissa människors ögon, eller så verkar jag vara precis som innan, men det är för att de inte har vetat, och det är okej. Alla resor man går igenom behöver inte vara offentliga. Ibland behöver man tid att växa utan att någon observerar.
 
Oavsett hur många olika slags kompisar, döttrar, klasskompisar jag är för folket omkring mig så är jag endast en version för mig själv. En väldigt komplex och rörlig version, och varje litet steg jag tar förändrar denna bild, ibland utan att jag märker det. Någon sa till mig nyligen att jag är så mycket gladare nu än för några år sedan, och jag svarade förvånat att jag inte trodde att någon skulle märka, men eftersom vi träffas så sällan så märktes det för dem. Jag kan inte säga att jag har märkt någon stor skillnad i min själv involverade hjärna om man jämför med nu och för tre månader sedan, men om man jämför med tre år så är skillnaden stor. Man utvecklas konstant, och det är bara att hoppas på att denna förändring leder till bättre resultat. Dock så behöver man nog inte oroa sig för mycket ifall det visar sig att resultatet är mindre åtråvärt. Man kommer ändå att växa ifrån den versionen, och då är det bara att fortsätta hoppas.
 
Detta är min senaste yttre version av mig själv. Inuti ser saker annorlunda ut.
 

Kommentarer

  • Lina säger:

    Så himla djup och viktig text. Hejja!

    Svar: Tack så mycket! ^^
    Natassa

    2017-05-20 | 22:47:59
    Bloggadress: http://linaohlsen.se

Kommentera inlägget här: