natassa.blogg.se

write like you're running out of time

Tankar om döden

Kategori: Allmänt

Jag har börjar bli livrädd att folk (och djur) i min närhet ska dö. Jag förstår ju liksom att alla en dag kommer att gå bort, men jag är så jävla rädd att de ska dö plötsligt och alldeles för tidigt. Satt och tänkte på hur lyckligt lottad jag är som har haft båda mina föräldrar i livet fram tills nu. Har inte haft en nära kontakt med döden faktiskt, och ändå så sitter jag här och oroar mig konstant.
 
Texten ovanför skrev jag för några veckor sedan, men valde att inte skriva klart då jag inte riktigt visste hur jag skulle utveckla den. Jag är fortfarande livrädd, men nu satt jag istället och tänkte på hur folk i min närhet, till skillnad från mig, faktiskt har fått uppleva dödsfall, vilket alltså är en utav mina största rädslor. De sörjer, men de lever ändå vidare.
 
Jag tror att min värld kommer att stanna för att sedan prompt gå under ifall jag får reda på att någon jag älskar har gått bort. Det har alltid varit vad jag har trott. Men faktum är att man lever vidare, att man måste leva vidare. Den tanken är både värre och uppmuntrande. Jag kommer att sörja i princip resten av livet, men jag kommer även att kunna hantera sorgen förr eller senare. Min värld kommer inte att vara helt mörk. Den kommer bara inte vara lika ljus som innan.
 
Jag kommer nog alltid att vara livrädd att folk i min närhet kommer dö. Det kommer aldrig att förändras. Jag känner inte att orden flödar så bra just nu. Allt känns hackigt, men det känns bra att ha lättat lite på hjärtat. Så mycket som jag oroar mig känns det som om min själ kommer explodera om jag inte skriver av mig.
 
Nu går jag och lägger mig.
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: