natassa.blogg.se

write like you're running out of time

Otur i mängder

Kategori: Allmänt

Jag gillar verkligen inte februari.
 
Asså i allmänhet är ju denna månad ganska okej. Den medför inte en dyster efterglans som januari gör; efter allt julfirande och så. Den är dock en månad mitt i vintern, och med kalla mars lurandes i hörnet så är det ju inte riktigt en period man ser fram emot. Men just detta år så suger den. Jag ska berätta varför med en jättefin liten lista.
 
1) Vi har försökt sälja vårt hus, och första visningen var den första dagen denna månaden. En väldigt liten mängd folk dök upp. Inte en enda själ kom på den andra visningen.
 
2) Min mormor ramlade och skadade sin fot för lite mer än två veckor sedan.
 
3) Min mamma ramlade veckan efter.
 
4) Jag ramlade i lörsdags. Asså vi ramlade alla tre och skadade oss. Vad är oddsen?
 
5) En bil kraschade in i mina föräldrars bil tidigare i veckan när de var på väg hem. De mår bra, dock. Min mamma fick sig en smäll på näsan, men hon mår bra. Bilen är en annan historia.
 
6) Idag när jag satt på tunnelbanan påväg hem efter en arbetsintervju (som jag för övrigt tror gick väldigt bra), med en snubbes lår gnidanes mot mitt egna (jag är en riktig fegis när det kommer till konfrontationer, så jag försökte bara flytta mig en aning) så ringer min mamma och säger att larmet har gått hemma. Hon ringer sedan upp mig igen när jag har nått min station, och säger att någon har brutit sig in hemma hos oss.
 
Jag struntade totalt i min skadade fot. Jag flög hem snabbare än någonsin. Jag brydde mig inte så mycket om något hade blivit stulet. Jag brydde mig om vår hund och ifall han mådde bra.
 
Hunden mår bra; han är lite skakig bara, vilket är förståndigt. Inget blev stulet. Vi har bara en krossad fönsterruta. Polisen fångade någon som bröt sig in i ett annat hus i området, och det tros att det är samma person som kom till oss. Allt som allt så slutade detta väldigt bra med tanke på omständigheterna. Jag är dock lite upprörd. I nästan 13 år som jag har bott i detta hus så har vi aldrig haft ett inbrott förräns nu. En av våra bilar blev stulen en gång för väldigt längesen, men aldrig ett riktigt inbrott.
 
Jag är dock mest ledsen över att Cavalli, hunden, var tvungen att gå igenom detta helt själv. Ingen var ju hemma hos honom.
 
Om jag inte får det där jobbet jag nämnde tidigare så kastar jag in handduken. Februari suger detta år. Ge mig jobbet så kanske jag tar tillbaka mina ord. Kanske.
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: