natassa.blogg.se

write like you're running out of time

Ett steg i taget

Kategori: Allmänt

Tänkte skriva av mig lite nu, okej? Okej.
 
För att verkligen kunna förmedla mitt budskap så tänkte jag ta er tillbaka till år 1995, närmare sagt den 18:e september när jag blev buren ur min mammas uppskurna mage. Jag var liten och smal och Alienliknande; tio veckor för tidig. Jag var väl ivrig att få se världen.
 
Ända sedan jag kan minnas så har jag alltid velat bli tonåring. Det lät så himla bra i mitt huvud. Tänk att vara ung och dum och ha "the time of your life". Nja, riktigt så har mina tonårsår inte sett ut. Det visade sig att jag var mer av en "stanna hemma typ". Jag föredrog böcker, filmer, tv serier och att skriva. Det är inget fel med det. Saknaden av action i mitt liv är inte det jag vill prata om.
 
Mina tonårsår visade sig suga hälften av tiden. Tårar, sorg, oro, ångest, social fobi, någon depressionsliknande period eller två. Wohoo. Inte nog med att pressen att se ut som samhället kräver påverkade mig. Men det är inte heller det jag vill prata om.
 
Hela livet har man behandlats som ett barn vars känslor inte är valida. Sedan kommer den där ärofulla dagen som kallas ens 18-årsdag, och helt plötsligt förväntas man att uppföra sig som en vuxen. Jag har alltid varit rätt så mogen, men kände genast av skillnaden. Okej, det är lugnt. Ett steg i taget.
 
Tills man tar studenten och helt plötsligt ska skaffa jobb och spara för att flytta ut och skaffa familj och sen är man väl pensionär när man minst anar det. Förutom när jag sommarjobbade på dagis förra året i tre veckor har jag aldrig haft ett riktigt jobb. Tror folk inte att jag är stressad nog som det är? Att mitt liv har varit så jävla tröttande att jag bara vill gömma mig i ett fucking hål? Ja, jag har det bättre än andra, men fuck den logiken. Såklart jag vill skaffa ett jobb, men hur fan gör man det? Låt mig lista ut saker själv först innan du kommer och läxar upp mig om allt som jag vet är fel i mitt liv. Fuck it. Ett steg i taget.
 
Ett jävla steg i taget. Låt mig försöka att bli stabil mentalt och inte vilja dö varannan månad. Jag vet att jag måste skaffa ett jobb, och jag ska skaffa ett jobb, men sluta vara på mig om det. Du kan inte förvänta dig att jag ska växa upp under en natt. Ett steg i taget.
 
Ja, jag är en bortskämd snorunge som lever på sina privilegier och bara klagar hela tiden. Jag vet. Ett steg i taget.
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: