natassa.blogg.se

write like you're running out of time

Glorifiering

Kategori: Allmänt

Saker glorifieras. Oavsett om de blir glorifierade av media, äldre, yngre, böcker eller låtar så brukar vissa saker dyrkas trots att de egentligen är dåliga. Ett exempel; alkohol.
 
Hur många gånger satt jag inte och tänkte att jag ville bli full när jag var 14 år. Okej, det är en lögn. Det gjorde jag inte, men jag skulle hur lätt som helst kunnat hamna i en sådan fälla på grund av hur mycket alkohol influerade min omgivning. Dock började jag dricka när jag blev lite äldre (läs 18 år), men som tur är så är jag mogen nog att vara ansvarsfull och inte gå ut till klubben varje helg. Inte för att det är något fel med det, men man måste liksom veta sina gränser. Jag råkade passera min gräns i lördags, och nu har jag lärt mig min läxa.
 
Alkohol blir glorifierat i vårt samhälle. Droger och nikotin likaså. Folk dricker och röker innan de knappt har kommit in i tonåren, och varför är det så? Jo, för att de ser och hör hur coolt det är att hålla på med sånt. Jag är ingens mamma, så jag kan inte beordra att någon gör någonting, men jag önskar att folk kunde vänta med sånt tills deras kroppar åtminstone utvecklats klart. Dessa substanser är farliga för fullvuxna människor. Jag vill inte ens veta vad de orsakar för problem för ungdomar.
 
Om jag ska vara ärlig så kommer det stunder då jag vill testa på droger, sen kommer jag ihåg hur farligt det är och rensar bort den tanken på en gång. Men den kommer tillbaka. Samma sak gäller rökning. Det är inte för att jag vill som jag tänker på sånt, utan för att jag hör talas om det hela tiden. I filmer, TV-serier, och framförallt låtar. Jag hade nyligen ett naturkunskapsprov som delvis handlade om drogers påverkan på människokroppen, och jag kan säga er att jag aldrig någonsin vill testa på några sådana substanser. Men tanker försvinner inte. Det är en aning svårt att förklara, men jag har blivit så influerad av denna glorifiering att jag vill testa på dessa grejer trots att jag egentligen inte vill.
 
Samma sak gäller mentala sjukdomar. Folk tror nu att man är speciell om man är deprimerad eller har en ätstörning. Nej. Nej, nej, nej. Det är allvarliga sjukdomar som kan orsaka dödsfall. Självskadebeteende har också blivit glorifierat, vilket suger, för folk som skär sig eller skadar sig på andra sätt blir kallade för uppmärksamhetssökande jag vet inte vad. Varför tror ni vissa saker går så långt så att folk kan dö utan att man har märkt någonting? Folk med riktiga bekymmer vågar inte säga något.
 
Snälla, jag ber er. Hur mycket folk än säger att det är okej, HA INTE OSKYDDAT SEX om du inte är helt säker på att den du kommer ligga med inte bär på någon sjukdom.
 
Sexism, rasism och homofobi dyker upp i låtar och filmer, och folk kan nu tro att det är okej att förtrycka någon. Detta är fel. Oavsett vad ens personliga syn är på något så bör inte dåliga saker glorifieras och spridas på detta sätt. För mycket av något dåligt kanske inte bidrar till en hitlåt; det kanske blir det sista du gör istället.

So this happened yesterday

Kategori: Allmänt



Update

Kategori: Allmänt

I lördags firade vi Felicia med lite party. Om jag säger att jag inte minns majoriteten av kvällen, mina kläder hamnade i tvättmaskinen, mitt läppstift blev förstört (don't worry about it, Fillenation), jag har hittar videos i min mobil med händelser jag inte kommer ihåg, och att jag vaknade dagen efter med nya underkläder så tror jag ni förstår. Det finns väl en första gång för allt, men i detta fall hoppas jag att det även var den sista.

Socker paj honungsklumpen herself.
Dagen efter var ingen vacker syn.

Fuck what people think

Kategori: Allmänt

Jag har tänkt på en sak ganska länge nu, jag tror ända sedan slutet av andra året i gymnasiet. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det dock. Asså ni vet när man har en speciell image man försöker hålla sig till. Folk i ens omgivning ser en på ett sätt och man börjar omedvetet bete sig som det förväntas av en.
 
Till exempel så sågs jag som en tönt med humörsvängningar i högstadiet. Jag är seriös. Jag har ingen aning hur ni ser mig idag, men för att vara ärlig så tror jag inte riktigt att det där är jag. Jag blev mobbad i grundskolan; inte överdrivet mycket och inte varje dag. Det var liksom lätt att missa det, men det satte sitt märke på mig. Jag började bli arg. Verbala attacker kan orsaka sånt. Men jag höll min ilska inne vilket gjorde att jag lätt snäste åt folk när jag blev irriterad eller om jag tyckte att de ställde för dumma frågor. Så är jag fortfarande. Jag kan inte hjälpa det. Jag har hållt mina känslor inne så länge att de oftast kommer ut som irritation. Jag ber om ursäkt om jag någonsin har skrikit åt dig utan anledning. Jag försöker jobba på det.
 
Jag vill inte vara en arg person. Min vrede kommer också ofta ut som negativitet. Eller jag skulle nog kalla det för sarkastisk negativitet. Ibland menar jag inte att vara negativ, det bara kommer ut som en ironisk kommentar. Och jag har fått skit för det. "Natassa, du är så negativ hela tiden!" Well, sorry för att jag inte vill bli besviken senare. Mobbning kan förstöra jävligt mycket för en senare i livet. Jag vill så gärna vara en glad och positiv person, men rädslan för att bli nertrampad och förstörd igen är för stor. Dessutom så har det nu satt sig i min hjärna att jag måste följa dessa antagningar om mig. Jag måste se sur ut, eftersom jag ändå redan gör det i vanliga fall enligt alla. Jag måste spela negativ och nonchalant eftersom det ändå redan förväntas av mig. Jag är så trött på det. Men det vägrar släppa. Även om jag är glad eller lycklig elelr whatever så kan jag inte visa det. Jag måste agera som en känslokall robot som helst inte vill vara här.
 
Men vet ni vad? Fuck that! Jag ska inte behöva vara negativ bara för att det förväntas av mig. Jag är liksom rädd att visa några positiva känslor, och så borde det inte vara. Visst, jag är inte världens mest positiva människa, och jag kommer ha mina nerstämda dagar precis som alla andra, men jag ska fan inte behöva må dåligt över det. Jag är så trött på att inte kunna gå vidare bara för att folk förväntar sig det utav mig. Och när folk tar upp gamla minnen från t.ex. högstadiet om hur sur jag var hela tiden; ja, det kommer bara att sänka dig i mina ögon. Döm inte folk för hur de var för några år sedan. Man förändras varje dag.
 
Jag har ingen aning om vad det är jag vill få fram. Jag tror knappast att jag kommer bli en positiv människa inom den närmsta veckan eller nåt, men jag måste sluta tro att det inte är möjligt bara för att andra säger det. Jag måste sluta låta mitt förflutna påverka min framtid. Folk som dömer har ingen plats i mitt liv. Jag måste börja jobba med mig själv.
 
Natassa 15 år ville inte att det skulle bli så här.
Natassa 18 år (okej, 17 på bilden) vet att det inte ska vara så här.
 

Grattis Felicia!

Kategori: Allmänt

Så jävla snygga
 
<3
 

Stop Uganda's anti-gay bill!

Kategori: Allmänt

Uganda kommer att skriva under en anti-gay lag som kan göra så att HBTQ folk kan hamna i fängelse för resten av livet! Gå in och signera en protest mot detta!

GÅ IN HÄR

Just give me something I can sing along to

Kategori: Allmänt

Den värsta frågan någon kan fråga mig är vilken sorts musik jag lyssnar på. För det första vågar jag nästan aldrig svara Miley Cyrus, Demi Lovato eller Jonas Brothers till någon som är relativt ny i mitt liv eftersom den där rädslan jag fick från sexan och högstadiet där jag blev totalt utskrattad för att dessa var mina favoriter har satt sig som berg i mitt sinne.
 
För det andra så lyssnar jag fan nästan på allt. Från pop rock till rock till hårdrock till punk rock till country till rap till musikaler. Seriöst, om ni skulle få er en titt på min CD samling skulle ni förstå. Det går inte att kategorisera min musiksmak.
 
Trots att jag lyssnar på så mycket mer än Miley, Demi och Jonas idag, så är de tre mina första favoriter, och de är nästan lättare att svara dem ifall frågan kommer upp. Jag orkar liksom inte räkna upp allting. Det skulle ta tid.
 
"Låt mig se. Nirvana, Eminem, Rent soundtracket, Panic! at the Disco, Simple Plan, Ed Sheeran, Taylor Swift, AC/DC, Newsies soundtracket, och vi kan väl inte glömma Miley Cyrus, Demi Lovato och Jonas Brothers-vänta vart ska du? Jag är inte ens halvvägs!"
 
Men min rädsla från att bli retad finns kvar idag, så jag brukar nog för det mesta svara att jag lyssnar på allt. Eller typ Nirvana och Simple Plan ifall någon är riktigt envis och verkligen vill veta. Ifall vår bekantskap går över till vänskap kommer du antagligen få reda på vilken artist eller liknande jag är besatt av vid det tillfället. Och nästa tillfälle. Och tillfället efter det. Jag byter denna sorts besatthet rätt ofta.
 
Just nu är jag besatt av musikallåtar, men tidigare i veckan var det Panic! at the Disco.
 
 

Happy birthday, Kurt Cobain

Kategori: Allmänt

Hope Heaven's treating you well, angel.
 

I'm the perfect stranger who knows you too well

Kategori: Musik

 
Med denna video på när Aaron Tveit sjunger I'm Alive från Next To Normal säger jag godnatt. Nu ska jag kolla på Cabaret!
 

It's okay

Kategori: Allmänt

Är man besatt av att få bra resultat så kan ett prov som gått lite sämre vara det värsta man någonsin kan gå igenom, men jag vill att alla ska komma ihåg att ett lägre betyg inte är hela världen. En dålig dag, för mycket i skolan, egentligen borde man inte ens behöva ge någon förklaring till varför det gick dåligare än vanligt. Man ska inte behöva försvara sig. Och om någon kräver det utav dig är de inte värda din tid. Ett dåligt resultat ska inte behöva påverka ditt liv.
 
Nu ska jag torka bort tårarna som lyckades rymma och försöka samla mig. Det finns viktigare saker än detta.
 

 

Incredible

Kategori: Allmänt

 
Asså det finns inget Neil Patrick Harris inte kan göra.
 

Musicals

Kategori: Allmänt

Jag har egentligen spenderat majoriteten av dagen med att lyssna på Panic! at the Disco samt gamla låtar jag dunkade sönder när jag var yngre, men jag hamnade på musikaler på iTunes och tänkte dedikera ett inlägg till just det.
 
Musikaler är helt fantastiska, och jag struntar fullkomligt i hur orealistiska de är (*host* Martina *host*). Vem vill inte kunna brista ut i sång när de känner för det liksom? Jag har nog alltid gillat musikaler, men mitt intresse ökade rejält för ungefär två år sedan. Jag kan inte säga att jag har sett överdrivet många musikaler, och de flesta jag har sett är filmversionerna. Men jag tänkte ändå dela med mig av mina favoritlåtar från musikaler jag har och inte har sett.
 
The World Will Know från Newsies. Jag har endast sett Disney filmen från 1992 eftersom Broadway versionen inte går att hitta online. Suuuck.
Santa Fe. Newsies igen.
Defying Gravity från Wicked. Love <3
 What You own från Rent. Filmversionen
 La Vie Boheme från Rent.
Goodbye Love från Rent... Jag gillar Rent, okej?
I Can Do Better Than That från The Last Five Years.
Who Am I? från Les Misérables
ABC Cafe / Red and Black från Les Mis.
Falling Slowly från Once.
The Phantom of the Opera från musikalen med samma namn.
 
Notera att det finns så många fler låtar jag älskar, men jag kände att jag borde hejda mig lite... Musikaler äger, okej?

Självkänsla och utseende

Kategori: Allmänt

Såg på Amandas blogg att hon hade jämfört sitt utseende med hur hon ser ut nu, hur hon såg ut i t.ex. ettan på gymnasiet, och när hon var mest nöjd med hur hon såg ut o.s.v. Själv kände jag mig nog mest snygg i tvåan. I gymnasiet d.v.s. Tror jag var som mest nöjd då. Visst fanns det saker jag ville ändra, men jämfört med nu så kände jag mig som värsta modellen.
 
Eftersom jag aldrig är riktigt nöjd så tänkte jag att jag kunde kombinera olika aspekter i mitt utseende genom åren och skapa något som skulle kunna likna mitt drömutseende.
 
Låt oss börja med de forna tiderna; högstadiet. Fuck sjuan och åttan; det var i nian saker började hända. Okej, jag kan ärligt säga att de stora förändringarna skedde i gymnasiet, men om jag skulle kunna ta en grej från nian till mitt nuvarande jag så skulle det vara vikten. Jag gick ner i dunderfart under den sista terminen i nian. Vikt är inte allt, men just nu har jag så fruktansvärt svårt att bli av med den, och eftersom jag har gått upp cirka tio kilo under två och ett halvt år så skulle jag ge allt för att få tillbaka den där snabba viktnedgången. Kanske bara måste hitta viljan igen.
 
Från ettan skulle jag nog vilja få tillbaka lite av min klädstil. Definitivt inte allt, bara vissa delar. Kände att jag var så mycket modigare då. Hade skinnbyxor och grejer. Vafan hände med dem liksom?
 
Från tvåan, och framförallt andra terminen, skulle jag vilja ha mitt hår. Det var då jag började fläta det innan jag skulle sova, och det platta, livlösa håret jag hade gått runt med blev utbytt under majoriteten av dagarna. Det var så nytt och annorlunda för mig. Saknar det. Tror även att jag använde en hel del smycken då, och det vill jag börja med igen.
 
Just nu är jag så sjukt trött på allt som har med mitt utseende att göra. Jag klär mig bekvämt, vilket kanske är bra, men jag saknar att klä mig i kläder som jag även tyckte var snygga. Inte för att jag tycker kläderna jag har nu är fula, men jag använder samma saker hela tiden. De enda variationerna jag har är klänningar och kjolar jag brukar ha ibland. Om jag kunde kombinera den snabba viktnedgången, mod, snyggt hår, smycken och snygga kläder tror jag nog att jag kunde bli nöjd. Vikten är en kamp, men håret börjar jag komma igång med. Klippte ju lugg, så en liten förändring har i alla fall skett. Ska även färga det snart, så vi får se hur det går. När det gäller kläderna och smyckena och de så är det ju bara att fixa lite inspiration och köra. Inget förutom min osäkerhet kan ju egentligen stoppa mig. Ja, mod var det ja. Det kommer.
 
Egentligen är det viktigaste för mig just nu att vara nöjd och säker i och med mig själv. En liten boost som t.ex. snygga kläder och grymt hår kanske hjälper mig på traven.
 
När jag tänker efter så var jag inte alls nöjdast med mig själv i tvåan. Jag är nöjdast med mig själv nu. Mentalt så har jag kommit långt, och det är nästan viktigare än utseende.
 
Enligt mig så är den enda personen som kan kritisera ens utseende du själv, och positiv feedback kan ju aldrig skada. Egot är till för att vara stort. Jag säger inte att du måste älska dig själv, men du borde. Det gör inte jag, men att komma så pass nära gränsen ibland känns underbart. Jag kan knappt föreställa mig hur fantastiskt det måste kännas att faktiskt kunna helt ärligt säga att man är nöjd med sig själv.
 
Nian var året jag började färga håret mörkare skulle jag tro.
Första året i gymnasiet kom precis i tid.
Tvåan was the good hair year.
Någon gång nu i trean innan det började bli överdrivet kallt och jag pallade försöka lite med mitt utseende.
 

I know it might be wrong, but I'm in love with Stacy's mom

Kategori: Musik

 

Pics

Kategori: Allmänt

All right! Dags för en update! Här kommer bilder från de senaste veckorna.

Klippte lugg och köpte även denna ursnygga jackan!
Fikade med Hanadi och Felicia.
Låtsades vara på bra humör i skolan. Fast mina vänner gör dagarna ganska bra ändå.
Åkte till Felicia med dem andra och hade myskväll som började vid lunch. Våfflor är ju aldrig dåligt.
Och pizza till middag sitter ju inte helt fel.
Sedan tog vi en timslång promenad back to her place.
I söndags dök skinnjackan upp lite fort för en promenad i vad jag trodde skulle vara sol men visade sig bli regn med Leffe.
Obligatorisk bild på Cavalli.

Tre ord och respekten försvinner

Kategori: Allmänt

"You're lucky my parents aren't home. They're homophobic."
 
Det fick jag höra igår. Sammanhanget som meningen dök upp i har inte med saken att göra. Den fick mig dock att tänka; hur påverkas man om man bor med homofobiska föräldrar? Blir man homofob själv? Om ens sexuella läggning är något annat än hetero, kommer livet bli svårare på grund av ens föräldrars ignorans? Självklart, skulle jag vilja säga. Jag har inga riktiga erfarenheter av det själv, men homofober är folk som vägrar inse att alla är lika värda oavsett vem man älskar. I alla fall de flesta. Det finns ju även vissa människor som ser homosexuella på ett sätt under en tid, men kan ändra sig ifall det visar sig att ens egna barn kommer ut ur garderoben. Sådana människor förtjänar en applåd. Att ändra sitt sätt att se på saker kan vara svårt, även om ens inledande tanke är kränkande och fullkomligt fel. De har i alla fall försökt.
 
Det skrämmer mig hur nära homofobi egentligen är. Personen man passerar varje dag påväg till skolan kan vara homofob. Individen som hjälper sig i affären kan vara homofob. Man vet ju aldrig. Några få ord och en människa kan hata dig. Blint, orationellt hat. "Jag är homosexuell." Hej då respekt.
 
Sen finns det ju även släktingar eller nära vänner som hyser en viss förakt för homosexuella. Det är nästan lite värre. Folk som man borde lita på kan förneka din existens ifall du säger fel sak. Läskigt, eller hur? Jag känner mig liksom illa till mods när random personer visar homofobiska drag, trots att jag inte riktigt har klurat ut mig sexuella läggning än. Tänk om personer i ens närhet vänder det onda ögat mot dig. Nej, jag vet inte riktigt om jag skulle klara av det. Jag blir så förbannad på vissa människors envishet att inte acceptera folk för vad de är.
 
Nu måste jag sluta skriva innan mina känslor tar över. Jag avslutar detta med en fråga: Föds man till homofob eller blir man uppväxt som en?

Helvetesvecka

Kategori: Allmänt

Har knappt kunnat njuta av solskenet idag på grund av prov och förhör. Hade ett religionsförhör för ett litet tag sen, och alldeles strax är det dags för naturkunskapsprov. Jag har pluggat, men det skedde för två veckor sedan. Nu har jag bara skummat igenom sammanfattningar och sånt. Denna bok har i alla fall sammanfattningar. Psykologiprovet som jag gjorde igår blev skrivet utan att jag hade läst sammanfattningar alls. Nä, nu ska jag träna lite på DNA eller nåt. Ciao!

Har klippt lugg förresten. Just fyi.

Det här med att följa trender

Kategori: Allmänt

Trender är alltid kul. En slags klädstil som blir populär, en artist som alla lyssnar på, eller varför inte en bok alla börjar läsa från ingenstans? Trender blir trender av en anledning. De drar till sig anhängare för att de är intressanta, roliga och spännande, men ibland undrar man verkligen vad som pågår i vissa människors huvuden.
 
Internet har blivit en stor källa för nya trender under de senaste åren. Alla minns väl planking? Owling? Doge meme? Twerking? Harlem shake? Swiggity swag whatever? The list goes on. Alla är inte dåliga, men det finns vissa trender som är rakt ut dåliga. Cut 4 Bieber var en. Alla memes med barns ovetande ansikten på som de kommer se när de blir äldre är en. Och vi kan ju inte glömma den nyaste tillskottet till listan; öl-leken på facebook.
 
Om man blir nominerad måste man svepa en öl inom 24 timmar annars är man skyldig ett flak till den som nominerade en. Sedan nominerar man andra och hela grejen blir ett kretslopp. Visst, det är väl en kul grej. Att se folk försöka klunka ner alkohol på nätet. Skitkul. Tills någon dör.
 
Det har rapporterats flera dödsfall från vad jag har läst, men trots fara för livet så fortsätter denna lek spridas på facebook. Varför? Man kan ju inte strunta i en trend! Dagens ungdomar (och även äldre) har ett behov av att alltid hålla sig uppdaterade och visa att de är en del av det "coola gänget". De dricker hellre en mängd alkohol som är farlig att konsumera så snabbt än att känna sig ute. Grupptryck har alltid varit ett problem, men det börjar få extrema konsekvenser.
 
Sen finns det ju även människorna som tycker att detta är urlöjligt och aldrig i livet att jag bidrar till denna trend! Sedan lägger de upp en video bara för att annonsera det. Då sprider man ju ändå denna lek till folk som kanske av någon mirakulös anledning inte hade hört talas om den. Det är onödigt att lägga ner tid på det. Nu är jag dock största hycklaren eftersom jag skriver ett helt inlägg om det, men det är för att jag vill att folk ska förstå att detta är farligt. Folk har dött av det. Är det verkligen så viktigt att följa strömmen så att man riskerar sitt liv?
 
Jag säger inte att man ska ignorera trender helt. Vissa trender är helgrymma. Bär alla dem där snygga skorna du har suktat efter? Haka på! Börjar alla lyssna på ett band? Sök upp dem och se vad all hysteri handlar om! Jag är tyvärr en av dem där jobbiga människorna som undviker för populära saker bara för att de är just populära och jag inte vill känna mig mainstream (actual wannabe hipster Natassa), men om du är nyfiken på något borde du inte hålla dig borta bara för att andra gillar det. Det finns dock en väldigt synlig linje mellan vad som är kul och vad som är farligt. Gör inte något som är skadligt bara för att alla andra gör det. Om du gör det så har mamma Natassa en fråga till dig: Om alla dina vänner skulle hoppa från ett höghus och riskera att , skulle du också göra det?

Lärarna särbehandlar

Kategori: Allmänt

Alla har vi ett minne av någon orättvisa som skett inom skolans kvävande väggar; oavsett om det är en klasskamrat som betett sig illa, ett dåligt betyg på ett prov som man hävdar ha pluggat ihjäl sig till, eller varför inte en lärare som gör ditt liv lite svårare under ett par månaders tid. Klasskamrater kan man ignorera, prov kan man göra om, men om en lärare har ställt in sig på att du inte är värd deras tid eller respekt; ja, då är det kört. Välkommen till kapitlet i ditt liv där du kämpar för att förstå vad det är du har gjort som är så mycket sämre än alla andra.

 

Det kan börja simpelt nog. Du räcker upp handen för att svara på en fråga, får ordet, börjar prata, någon börjar fylla i dina meningar och helt plötsligt är lärarens uppmärksamhet på den personen som inte ens hade ordet till att börja med. Du blir irriterad, men låter det gå. Det är inte största grejen.

 

Du märker sedan att detta inte är en engångsföreteelse. Det händer inte bara dig, men också andra klasskamrater väldigt ofta. De som pratar utan att räcka upp handen får aldrig några konsekvenser för det de gör, men de få gångerna du har gjort det går oförglömliga på grund av lärarens utskällning. Men hallå, är du döv eller? Resten av klassen gör samma sak! Det kan du dock inte säga, för du vet att det bara kommer flyga över huvudet på personen som ska förbereda dig och din klass för framtiden. Nu börjar du bli ännu mer irriterad.

 

Ja, detta är inte hela världen, men om man ska spendera halva sina dagar med att sitta i ett klassrum och lyssna på någon som inte ens vill lyssna på dig, då känns allt inte lika harmoniskt helt plötsligt. Detta var bara ett exempel på saker som jag den senaste tiden har märkt pågår omkring mig. Lärare har en tendens att favorisera elever som smörar, och de som hellre vill att deras betyg ska utgå från deras kunskaper blir knuffade åt sidan. Är detta rätt? Varför ska mina betyg lida bara för att jag bestämde mig för att inte ge din nya frisyr en komplimang? Eller din nya snygga tröja jag knappt la märke till? Dagens ungdomar har större saker att tänka på än att slänga ur sig smörigheter, som t.ex. hur de ska klara av din kurs när du vägrar ge dem en chans. Jag säger inte att jag förtjänar A i alla ämnen, för det gör jag inte. Men man märker på en gång när en lärare prioriterar din snällhet istället för din kunskap. Jag har klarat mig alldeles utmärkt i skolan utan att ge en enda falsk komplimang, och jag tänker inte börja nu bara för att vissa lärare fick för sig att detta är normen idag.

 

En annan sak som jag har märkt är att folk som är mer aktiva på lektionerna får bättre betyg. Och nu menar jag inte aktiva som att räcka upp handen, utan jag syftar på min första punkt; att prata rätt ut. Lärarna bryr sig inte ifall jag har räckt upp handen i tio minuter. De lyssnar på dem som gör sina röster hörda på ett sätt som inte borde vara acceptabelt i ett klassrum. Jag har svårt för att ta uppmärksamhet i skolan, mest för att jag inte gillar det, så när jag sitter och vill svara på en fråga och blir ignorerad totalt och får därför sämre betyg för det, kan ni då klandra mig för att jag blir irriterad? Dubbelmoralen är stor hos vissa lärare.

 

Jag tycker detta borde få ett slut. Elever kan kämpa i flera månader för att få bra betyg i ett ämne, men i slutändan sänks deras betyg för att läraren inte tycker om dem. Smör ska vara på brödet, inte i skolan.


(Detta är en essä jag skriver till svenskan som troligtvis kommer finslipas en del, men jag var bara tvungen att dela med mig av första versionen då detta är så sant)

Wednesday

Kategori: Allmänt

Idag hade jag idrottsdag, vilket betyder att vi fick göra vad vi själva ville. Jag tog sovmorgon, käkade frukost, kollade på de senaste Teen Wolf och Pretty Little Liars avsnitten innan jag pluggade natur och sedan tränade. Sedan gjorde jag lunch, tog ut hunden och hoppade i duschen. Var nyss och firade min farbror. Nu ska jag sova. Mer spännande än så blir det inte, men jag är glad att jag var produktiv även idag. Godnatt!


Produktiv

Kategori: Allmänt

Har varit så jävla produktiv idag, så jag hade tänkt fortsätta med det genom att plugga lite natur. Har kommit tio sidor. 100 to go. Let's do this!


It's better to leave than to be replaced

Kategori: Musik

 
Har inte så mycket att skriva om just nu, så ni får låten jag har drogat idag. Nu ska jag kolla på Gossip Girl <3